Sista vändan

Nu sitter jag med det som ska bli den allra sista redigeringsvändan med det här manuset. Smakar på den meningen. Slutredigering. Låter fantastiskt, efter ett år med det här manuset varav 6 månader av redigering. Jag har satt deadlinen till slutet av veckan, så nu har jag en hel del att göra. Och faktiskt, efter 6 månader hittar jag fortfarande saker att rödmarkera, även om de inte alls är många längre, och jag fortsätter ändra, men någonstans måste man sätta stopp. Det är faktiskt fullt möjligt att fortsätta redigera ett manus i evigheters evighet. En text blir aldrig perfekt, det är något jag har fått lära mig. Strävar man efter absolut perfektion kommer man aldrig bli klar. Så man får helt enkelt bestämma sig för en punkt då det är tillräckligt klart. Och nöja sig med det.
Sedan kommer förstås andra texter som ska skrivas på det.

Har ni gjort några kul fynd på bokrean?

”Art is never finished, only abandoned.”

Leonardo da Vinci

Läsande och skrivande

Just nu har jag något slags läsdipp. Jag vill så himla gärna läsa något men inte en enda bok tilltalar mig. Inte ens de där storsäljarna som övervälls med superlativ. Jag vet inte hur många böcker jag ratat nu men det kanske är dags att inse att jag inte är på läshumör. Egentligen. 

Det händer ibland, att jag är för uppe i skrivandet/redigerandet och mitt eget manus, att jag inte kan koncentrera mig på någon annans berättelse. Jag tror faktiskt att dethandlar om det. Att när jag själv har redaktörshatten på så är det svårt att se annat än fel på de böcker jag läser. Det finns tydligen perioder som är bra och dåliga för läsandet, verkar det. När min bok väl är släppt kanske det blir annorlunda. Och snart släpps ju Eva-Lisas bok, så då får jag äntligen lite bra läsning iaf. 🙂

Är det fler än jag som får sådana lässvackor under olika perioder? Isf när infaller de för er?

Senaste boken jag ratade… skäms lite

Stor dag!

Idag gick nämligen förlagets första bok till tryck! Hurra!

Provtrycket kom i eftermiddags och efter en granskning kunde vi ok:a det! Härligt!

På min egen front redigerar jag fortfarande men nu har jag iaf kommit till det stadiet då jag har skrivit ut ett ex för att fortsätta på papper! Min stackars skrivare fick kämpa sig igenom en rejäl bibba på över 300 sidor! Men den klarade det, efter lite svett och tårar.

Nu sitter jag här med min lunta och ska börja fingranska det. Testläsare 1,2 och 3 har sagt sitt, faktagranskarna ett och två med, och nu är det upp till mig att polera upp det hela så det glänser. Korrläsas ska det med, men det sköter jag delvis samtidigt. Jag har gjort så ganska länge, att jag rättar eventuella korrfel jag hittar under hela skrivprocessen, både medan jag skriver och skriver om och redigerar mer övergripande. Det gör att det inte blir fullt lika mycket kvar efteråt. Nu har dessutom mina duktiga testläsare hittat en hel del fel med.  Både grammatiska fel och stavfel och borttappade bokstäver. Rena stavfel gör jag i ärlighetens namn ganska sällan, det är väl mer om en bokstav faller bort när jag skriver. Svenska i allmänhet och rättstavning i synnerhet var nog mitt starkaste ämne i skolan. Det svåraste att hitta tycker jag är de där sakerna man inte tänker på när man läser. Som borttappade citattecken i slutet av en dialog, eller dubbla mellanslag… Det senare är dessutom svårt att se när man printar ut det, så jag brukar för säkerhets skull göra en sökning på just det i manuset.

Dessutom är omslaget på G med nu, så endera dagen borde jag få det med.  Ser fram emot att få visa er det 🙂

Men nu jäklar alltså! Nu börjar det verka böcker, banne mig. 🙂

 

2000 fattigare

Det var ett område i början av manuset, som två av tre testläsare hintat om kändes lite segare än resten, och även den tredje tyckte det var lite långsammare, även om det inte nödvändigtvis behövde vara ett problem. Så jag bestämde mig för att det var lika bra att åtgärda detta. Som egenutgivare måste man vara sin egen (stränga) redaktör många gånger, och inte bli nostalgisk eller nöja sig med good enough. Så jag tog fram sekatören och kapade 2000 ord på de första 79 sidorna ungefär. Det blev onekligen tajtare. Visst kan jag tycka att de där orden hade ett syfte med, de gestaltade och visade relationern mellan olika karaktärer, men det har jag å andra sidan hela manuset på mig att göra. Och jag har bara inledningen på mig att fånga läsaren. Så de fick ryka, för ett högre ändamål.

Idag går redigeringen vidare. Den här gången är det dialogerna som gås igenom. Allt som känns ”on the nose” ska trimmas bort.

Och igår kom den första beställningen till förlaget! 🙂 SÅ kul!

Snart är det helg och jag ska vara relativt ledig och kan ägna mig åt hårdredigering! 🙂 Plus att sova lite extra då 🙂 Jag ska även åka till Mio och handa lite grejer jag behöver. 🙂

Vad ska ni göra i helgen?

Lägesrapport

Oj, en hel vecka sedan sista inlägget! Vart tar tiden vägen? Jag har en aning…

I veckan som gick har jag haft tät mailkontakt med både tryckeri och omslagslayoutaren, samt drabbats av en liten kris när representanten för tryckeriet plötsligt gick under jorden, och problemet måste lösas subito!

Det är i sådana här lägen man börjar känna att man inte riktigt har tid med sitt vanliga jobb 😀 Helst skulle man ju vilja ägna dagarna åt förlagsrelaterade sysslor varvat med sitt eget skrivande, (vilken perfekt kombination det vore! 🙂 ) Men dit är det ju lite kvar.

Jag har också börjat åtgärda ett problem som två testläsare oberoende av varandra uppmärksammat i manuset. Jag börjar få lite småpanik nu  faktiskt, för det känns som om jag fortfarande har massor kvar att redigera (även om det nog inte är riktigt så illa) och dessutom ska manuset korrläsas, sättas och korrläsas igen. Dessutom ska omslaget göras. Sedan är det dags för provtryck. Jag blir stressad bara av att tänka på att om lite drygt två månader ska allt vara klart! Var är TIDEN? 😮

Häromdagen hade jag en stund över och roade mig med lite bildredigering! 🙂  Ibland kan det vara så avstressande att ägna sig åt kreativitet av ett helt annat slag. Resultatet ser ni nedan. Och idag efter jobbet tog jag en promenad för att koppla av lite, det behövdes efter en hektisk vecka 🙂 Men samtidigt är det så himla roligt och jag är så glad att det som började som en idé nu är verklighet.

Hur ser ert ideala liv ut? Vad drömmer ni om?

namnlost-4b

Titel och baksidestext

Nu har jag kommit till den punkt där jag känner att det börjar bli dags att berätta lite mer om min bok. 🙂

Boken heter Nästan som du, och nedan följer baksidestexten:

Martina är fast förvissad om att hon lyckats lämna det förflutna bakom sig när hon en dag får ett brev från någon som vill avslöja allt om vem hon egentligen är. Någon vars liv hon en gång förstörde, och som vill krossa hennes på samma sätt.

Lyra har levt ett rotlöst liv sedan den ödesdigra dagen i hennes barndom då hela hennes familj utplånades. Nu vill hon hitta en plats där hon kan slå sig ner och börja om, bli den sortens person hon alltid velat vara.

När deras vägar korsas börjar saker som legat gömda komma upp till ytan och efter att det första dödsfallet inträffat ställs situationen snart på sin spets. Vem kan man egentligen lita på, och vad händer när tillit blir förenat med absolut livsfara?

Nästan som du är en mångbottnad spänningsroman i subgenren Female Noir, om vad som får människor att passera gränsen för det otänkbara, och hur mycket vi egentligen har rätt att veta om de personer vi släpper in i våra liv.

Det här med testläsare

Igår fick jag tillslut tillbaka första halvan av den sista testläsarens feedback på manuset! Hon har gjort ett gediget jobb, det var nästan 100 kommentarer (jag räknade till 99) som jag nu gått igenom. Och det var ändå bara första halvan av manuset!!

Jag är så otroligt tacksam för det arbete och engagemang och den omsorg som alla mina testläsare lagt ner. Det känns verkligen som att jag hittat en perfekt mix av testläsare den här gången! Så lycklig! 🙂

När jag först började skriva var jag totalt ovan att få feedback på mitt skrivande. Jag hade skrivit sedan jag var liten men aldrig visat mina texter för en enda människa, utom de som jag skrev som uppsatser i skolan då. Att få feedback kändes skrämmande, utlämnande och obehagligt. Det dröjde till mitt femte manus (Nittio Minuter) innan jag ens vågade mig på att be någon annan än mamma läsa det jag skrivit. Allt annat innan dess var liksom bara träning.

Men det var verkligen en upplyftande upplevelse. Vi hittade ett perfekt upplägg där vi bytte texter med varandra, ett eller två kapitel åt gången, och även en lagom nivå av kritiskhet. Det, kompletterat med en lektörstjänst (när jag blev lite modigare), gjorde att jag tillslut kände att det var tillräckligt färdigt för att jag skulle våga skicka in till förlag.

Efter det har jag gradvis fått vänja mig vid mer ärlig feedback och det har inte alltid varit lätt. Inte för att jag inte vill ha den, självklart vill man innerst inne veta hur folk egentligen uppfattar ens text, utan för att det liksom ändå var svårt att inte bli förkrossad, skämmas och känna sig värdelös. Någonstans innerst inne vill man försvara sitt manus, trots att man förstår att det inte tjänar till något, och inte hjälper en att utvecklas. Men ändå. Det svider likt förbannat. Och känns personligt.

Först nu börjar jag kunna ta till mig feedback med lite mer mognad och självdistans. Det är inte jag som får kritik, och personen vill ju bara hjälpa mitt manus att bli bättre. Men ibland får jag fortfarande bita ihop, lägga ifrån mig utlåtandet någon dag och liksom smälta den lite för att inse att vederbörande har rätt. Och då har jag inga problem att ändra det som behövs ändras. Jag har också lärt mig att bättre se vad jag bör ta till mig och vad jag kan strunta i. Det senare är egentligen väldigt lite. Av de hundra kommentarerna tror jag det var endast tre eller så som jag beslöt mig för att lämna som de är. I en del fall när någon ifrågasätter en mening eller dess relevans, formulering etc, så har jag insett att jag helt enkelt kan stryka den, att det är lättare än att försöka skriva om den. Och att det faktiskt inte gör något om den försvinner.

to-be-employee-of-the-month

När man har siktet inställt på ett traditionellt förlag är det lätt att tänka

”Bättre att vänta med att stryka tills jag har ett förlag som kan säga vad som ska bort och vad som ska vara kvar.”

Även jag har resonerat så ibland. Man är orolig för att fix something that ain’t broken.

Nu när jag är min egen förläggare måste jag ta feedbacken jag får mer seriöst. Det är därför jag väljer testläsare vars kunskaper jag har förtroende för, jag ser dem inte som några som ska representera läsarna, utan några som har erfarenhet av skrivande och textbearbetning och kan ge ett utlåtande ur professionellt perspektiv. Det har gjort att jag fått väldigt bra och konstruktiv kritik. Speciellt med det här manuset har det betytt enormt mycket. Då kan jag stryka skoningslöst, för jag vet att det finns grund för vad de säger.  Jag har också valt ytterligare andra som läst delar av texten som rör deras expertområden. Det har varit guld värt.

Och precis som jag får hjälp av andra har jag också ofta ställt upp och läst andras texter, lagt ner lika mycket arbete och omsorg som jag själv hoppas få.  Läst manus både en och två gånger i olika skeden. Vill man ha får man också ge. Det är så självklart att det knappt behöver sägas. Och väldigt lärorikt med.

Numera tycker jag det här med testläsning är en fantastisk grej. 🙂

PS idag kan man tjuvkika på baksidestexten till vår första bok på förlagets hemsida 🙂 www.dareme.se

 

Omslag och författarbilder

Igår kom fotona från fotografen, och jag blev riktigt nöjd. Härlig känsla. Vid den första fotograferingen (inför 90 Minuter) så hade jag inte direkt gynnsamma förhållanden. Det var isande kallt ute, och jag stod ute på en liten brygga (Norr Mälarstrand) utan jacka och med den lågtstående solen rakt i ögonen. Försökte att inte kisa och samtidigt se in i kameran… Det är bilden jag har som profilbild här på bloggen med. Den enda jag haft sedan dess. Men dessa är bättre tycker jag.

Nu är omslagsplanerna i full gång. Flera förslag har bollats med olika personer, och nu tror jag att jag slutligen bestämt mig för det alternativ som bäst representerar boken. Det är riktigt roligt och stimulerande. Och när man ser hela omslaget upplagt, med fram och baksida och rygg, så börjar man kunna visualisera boken på ett helt nytt sätt. Se hur den kommer se ut i en bokhylla, tex. 🙂

Dagarna är så fulla av förberedelser att jag önskar jag inte behövde gå till mitt vanliga jobb riktigt varje  dag, för det finns alltid någonting jag hade behövt göra. I nuläget arbetar jag ju heltid på mitt vanliga jobb och åtminstone tre-fyra timmar om dagen med förlaget och böckerna. Det gör att inte så mycket tid blir över till redigering just nu, men snart ska jag ta tag i redigeringen med på allvar. Hoppas få feedbacken från den sista testläsaren i veckan, men annars kan jag nog börja redigera ändå, så får den komma när den kommer.

Vilken typ av bokomslag lockas ni mest av? Finns det en typ av böcker som ni aldrig kan låta bli att ta upp i hyllan? Något särskilt förlag/särskild författare? Dela gärna med er av era favoritomslag 🙂 

Författarfotot

…har jag tagit nu, det var lite nervöst men gick helt ok! För en som avskyr att fotas är det en jättegrej att liksom ha en bra upplevelse av det. 🙂 Det är alltså fotot som ska pryda insidan av boken.

Det börjar mer och mer kännas att det faktiskt kommer bli en BOK!!!

Och nu har jag fått tillbaks feedbacken från faktagranskaren, som tyckte det var jättebra skildrat, vilket känns väldigt upplyftande 🙂 Personen gillade att det var lite mer detaljerad skildring än vad man vanligtvis läser i den sortens böcker, men att detta gjorde det mer verklighetstroget! Hurra liksom! 🙂  Så jag behövde bara förtydliga ett par saker.

Nu ska jag fira att jag har klarat av fotograferingen jag bävat för i flera månader!

Vad ska ni göra i helgen?

 

Förlaget

Säg hej till DareMe Publishing, vårt alldeles nystartade förlag som ger ut böcker utan filter. Nu kan ni kika in på vår hemsida, vi finns även på Facebook och Instagram, men hemsidan är fortfarande lite under uppbyggnad. 🙂

Vi planerar att släppa den första boken, Wicked Game, redan i mars så nu är det bråda dagar kan jag lova!

Nästa bok, min egen NSD, är schemalagd till början på maj.

Förberedelser

Förberedelserna inför de första två boksläppen är redan i full gång, trots att åtminstone jag fortfarande redigerar. Det ger en helt ny innebörd åt simultanförmåga. Jag gör just nu en hel massa saker samtidigt: Väntar på feedback från en testläsare samt en faktagranskare, redigerar efter den senaste testläsarens kommentarer, funderar kring omslagsbilder och typsnitt, planerar för fotografering till mitt författarfoto som behöver förnyas (bara en sådan sak som vad man ska ha på sig!), väntar på att det sista ska gå igenom med förlaget så vi kan gå från planer till handling på allvar, försöker synka allt som ska göras samtidigt när det väl sker, mailar folk hit och dit i olika ärenden, väntar på ett besked som verkar dröja, klurar på baksidestext, får panik för att det känns som om tiden inte räcker till…

Jag har skaffat en anteckningsbok där jag skriver upp allt jag ska göra, och har i nuläget sisådär en 25-30 punkter att beta av (sist jag kollade, några kan ha kommit till sedan dess). Först nu inser man till fullo precis allt som behöver göras innan en bok kan släppas, på ett helt annat sätt än innan, då ett förlag skötte allt det praktiska. Visst hade man en aning om de olika momenten men nu har jag fått en inblick jag inte hade då.

Men det är så jäkla roligt, och spännande! 🙂 Mitt lilla taniga 34K-råmanus har vuxit till sig till en 85K-bjässe och börjar äntligen likna en bok! 🙂 Stoltheten!

Ett tag (under 2015) var jag osäker på om jag någonsin skulle lyckas skriva ett helt manus igen, för vad jag än började på så orkade jag bara några kapitel innan jag tröttnade. Jag trodde det var kört. Ingenting jag skrev kändes roligt eller meningsfullt längre. Det räckte med att byta riktning för att skrivlusten skulle återvända! 🙂 Ok, det gick segt i början, men jag tog mig igenom det! Och om några månader kommer resultatet att finnas ute i handeln! Det känns snudd på magiskt. 🙂

 

Drunknar i redigering

Okej, återigen har en sak jag trodde skulle gå relativt snabbt att fixa (typ ett par dagar eller så) visat sig bli lite mer komplicerat än så.

Naiv som jag var tänkte jag att det skulle räcka med att gå in och lägga till några meningar i befintlig text för att liksom förstärka både karaktärens motivation och stötta upp händelseförloppet lite bättre.

Ack nej. Den berömda dominoeffekten slog till igen.

När jag var nästan klar med den punkten (av fem) så insåg jag att detta lilla tilltag hade försvagat en motivation för en annan händelse, så nu verkade DEN orimlig istället! Jahapp, in och förstärka där med då. Det var en punkt, och den tog två dagar. (Jag kunde tyvärr inte utnyttja lördagen till fullo pga ögonmigrän (har jag fått veta att det heter, det jag verkar ha haft) som gjorde det svårt att sitta vid datorn några längre stunder.) Nu har jag betat av den och två nya punkter har tillkommit. Resultatet: ett steg fram och två tillbaka! 😮

Tur att jag gillar redigering, men ibland blir det lite väl mycket av det goda, även för mig.

Jag fick iaf svar från en av experterna, vilket gjorde att jag kunde så gott som avsluta den biten. Ibland krävs det inga stora tillägg, utan bara att man vet dessa saker för att man vet vad man ska skriva och vad man kan stryka. Det brukar sägas att en stor del av researchen aldrig syns i boken och det stämmer verkligen, men författaren måste fortfarande ta reda på dessa saker.

Imorgon börjar jag sent och kan ägna morgonen åt redigering igen (om jag inte prioriterar att sova, förstås 🙂 )

headache-1007244_1280

När man plötsligt förstår

Den senaste testläsaren efterlyste ett par förtydliganden i manuset, saker jag höll med om till fullo, jag var bara inte riktigt klar över HUR jag skulle göra det som efterfrågades.

Men nu när jag hunnit smälta feedbacken lite har fler och fler saker börjat klarna. Det allra viktigaste för storyn som helhet insåg jag igår kväll, lustigt nog medan jag läste en annan bok (intressant hur läsning framkallar aha-upplevelser). Plötsligt förstod jag!!! Inte bara vad som måste in utan även hur! Så befriande!!

Så det är vad jag ska ägna helgen åt, allmänna förtydlingsarbeten! Jag hoppas att det jag ska skriva till kommer att få den effekten jag velat åt men inte riktigt greppat under skriv- eller redigeringsfasen. Jag har känt att något saknades men inte satt fingret på vad. Nu vet jag. 🙂

En annan sak som är kul är en liten pryl jag fick i julklapp, en sak jag faktiskt önskade mig.

En diktafon! Jag har ibland känt att jag behöver kunna fånga tankegångar och resonemang lite mer omfattande och snabbare än att jag hinner leta fram penna och papper, och då blir det ändå aldrig tillräckligt utförligt. Dessutom behöver jag ett bättre sätt att påminna mig själv om saker jag inte får glömma. Och den är SÅ BRA! Jag älskar hur lätt den är att använda och det blir så mycket bättre än om jag ska anteckna saker och sedan glömma att läsa dem för att påminnas. Den har typ flera tusen timmars inspelningstid. Jag vet att det finns appar numera, men hallå, hur tråkigt? En riktig ska det ju vara såklart. Mycket roligare. Jag kanske ska döpa den med, som Agent Cooper i Twin Peaks med sin Diane! Vad kan en författardiktafon heta tro?

Nu ser jag iaf fram emot redigeringshelg 🙂 Låter kanske märkligt, men det gör jag.

Men först något gott att äta ikväll. Det är ju helg! Och jag är ledig! Fri att jobba på mitt manus. 🙂

Hurra!

b3e5f2190eac2cf72a10bccee21832f1

Bilden lånad från Pinterest 

https://www.pinterest.se/pin/164592561356494791/

Responsen från testläsaren

Häromdagen fick jag tillbaks den fullständiga feedbacken från den ena av de två sista testläsarna, och det var jättebra kommentarer: Hittade logiska vurpor, korrfel, och en hel del faktaissues. Och, faktiskt, lite beröm med. 🙂 Det satt fint, efter en lång och slitig redigering. Men även förslag på saker som behövs förtydligas vilket jag ska göra så snart jag fått till faktaproblemen. Jag åtgärdade kommentarerna i texten men sedan var jag tvungen att kontakta en expert för faktafrågorna, vilket jag nu har gjort och han har lovat hjälpa. (det verkar tydligen vara ett område där det inte finns jättemånga experter tycks det, vilket kanske är bra, på ett sätt.) Sedan väntar jag svar från en till faktagranskare, men för en helt annan del av manuset.

Så just nu ligger det på paus, och jag passar på att vila lite till, läsa och recensera en bok jag nyligen läst, på Eboksevangelisterna, länken finns längre ner i högerspalten för den som är intresserad.

Annars börjar saker och ting falla på plats och jag är inte längre jätteorolig att jag inte ska hinna klart med alla bitar innan boken ska gå till tryck. Ett tag fick jag en smula panik och tänkte det kommer aldrig bli klart. Visst, det kommer bli tajt med vissa delar , speciellt när det börjar närma sig, men jag tror jag har avsatt tillräckligt med tid. Jag ser verkligen fram emot detta, det ska bli så himla spännande. Jag kommer outa mer information kring boken framöver, det lovar jag.

Hur går det för er? Vad har ni för planer för era skrivprojekt under året?