Kategoriarkiv: Uncategorized

Problemlösning 

I mitt manus har jag en tid känt att det är något i den ena karaktärens motivation som klingar falskt. Något som inte känns trovärdigt, eller logiskt. Jag kan inte riktigt förstå hennes resonemang i frågan, och idag närmade jag mig tillslut den avgörande tanken: jag måste skriva om delar av de scener som rör just hennes motivation.

Det blev som allra tydligast i slutscenen, där en lång bit dialog kändes extremt krystad utan att jag kunde sätta fingret riktigt på vad som skavde. Ni kanske har varit med om det, när inte ens man själv köper det som sägs för att det finns ett slags trovärdighetsproblem någonstans. Det vart helt enkelt för kontruerat, och nu får jag gå tillbaks till en mer intuitiv lösning på problemet.

I övrigt går redigeringen framåt och den fritid jag har försöker jag dela mellan att sova, redigera och testläsa en författarkollegan manus. Jag tycker det senare är extremt lärorikt, för oftast inser jag när jag läser andras manus vad som fattas i mitt eget, eller hur jag skulle kunna förstärka det, när jag ser vad andra är starka på och hur detta lyfter deras berättelser. Sedan är det såklart kul att kunna hjälpa en kollega med. Efter den här redigeringsvändan är det dessutom dags för mig att skicka mitt manus till ytterligare en testläsare, och under tiden håller jag ögonen öppna för fler.

Men nu ska jag sätta mig ner och skriva en ny lista på exakt vad som behövs fixas för att få till den här ändringen, det känns skönt att iaf ha insett detta innan jag skickar iväg det för läsning igen. Och så håller jag tummarna för att det löser problemet. 

Idag drog bokmässan igång med. Hur många av er är där, som besökare eller som deltagare?

Fem saker ni inte visste om mig

1. Jag hade jättedåliga betyg i högstadiet men höjde dem rejält i gymnasiet då jag drabbades av oväntad studielust.

2. Att jag ridit vet nog ganska många men jag tävlade även i hoppning på ponny och vann Klubbmästerskapen på stor häst ett år, med en häst jag aldrig suttit på förut. 

3. Jag bodde några månader i Florens efter Milano men trivdes inte alls i denna mest italienska av alla italienska städer och efter att dessutom ha fått hjärtat krossat drog jag därifrån. 

4. Jag gick tvåårigt gymnasium och efter det en ettårig hästskötarkurs på Strömsholm, där jag konstigt nog var den enda tog examen…

5. Jag led av ortorexi i ungefär 7 år, mellan 1999-2006 och vägde tillslut bara 45 kg. Jag var också pescitarian samtidigt och åt ingenting som inte var nyttigt. Det har gjort att jag numera skyr alla former av dieter.

Författarsamtal

Detta var jag på imorse: 
Det var en författare jag aldrig hört talas om tidigare men när jag kollade upp vad hon skrivit så gick det inte att inte bli imponerad:

‘Nell Zink is a writer of extraordinary talent and range. Her work insistently raises the possibility that the world is larger and stranger than the world you think you know.’ Jonathan Franzen.

Nell ger ut sin tredje bok inom kort, och de två första verkar både ha fått extremt varierande omdömen och samtidigt rört upp en del känslor pga att de uppenbarligen är ganska kontroversiella. Jag blev faktiskt väldigt nyfiken på hennes böcker och ska nog läsa en framöver.

Det var jätteroligt att höra henne berätta om hur hon blev utgiven, hennes bekantskap med Jonathan Franzén och hur han påverkat henne i hennes skrivande. Hon var riktigt underhållande att lyssna på och jag fick intryck av en extremt intelligent person med en unik syn på världen. Hennes språk har beskrivits i lyriska ordalag med

fil-2016-09-13-20-54-39

fil-2016-09-13-20-54-55

Här läser hon ur sin allra senaste bok som inte ens släppts än, Nicotine.

Är det någon av er som läst någon av hennes böcker?

Att redigera eller inte redigera! Det är frågan

Trots att jag tagit manusledigt nu så lyckas jag inte riktigt släppa det där projektet.

Karaktärerna besöker mig i tankarna, jag kommer hela tiden på saker jag behöver fixa, jag kommer på idéer till hur jag kan göra historien bättre… 

Frågan är: ska jag passa på nu medan jag fortfarande har motivationen eller vänta? Jag kanske hinner med en snabb redigeringsvända nu innan kursen börjar. Om jag ska gå den vill säga. Jag är redigt trött på det mesta i livet just nu och få saker känns riktigt roliga. Det kan ha att göra med mitt nya schema. 

Sedan jag kom tillbaka från semestern har jag börjat jobba halv sex på morgnarna, de dagar jag börjar tidigt, vilket är de flesta. Och man kommer förvisso hem tidigt, men få saker känns angelägna annat än att vila efter att ha stigit upp kl 4.45. Dessutom är det så mycket som strular på jobbet med att jag liksom tar med mig den sinnesstämningen hem sedan. 

När jag vantrivs med min jobbsituation smittar det ofta av sig på hela mitt liv och mina energinivåer. Därför kan jag aldrig fortsätta jobba med något jag inte trivs med. Jag kan inte bara bita ihop och kämpa vidare, för det infekterar hela mitt liv. Jag måste trivas med det jag gör, annars funkar jag inte i något sammanhang.

Men nu är frågan om jag ska börja smygredigera, eller inte. Vad skulle ni ha gjort?

I mååååål

I lördags gick jag i mål med manuset, nästan två veckor före deadline. Det känns fantastiskt. Att det är en roman, att den blev klar. Att jag fick ihop något som känns som en berättelse… ( jag har tvivlat fler än en gång, och om det verkligen hänger ihop får jag väl veta när jag fått det testläst… ) jag har haft så oerhört blandade känslor för manuset under den här processen, men mot slutet började jag omvärdera det så sakteliga. Det är kanske inte så tokigt iaf. Iaf inte för ett första försök i en ny genre. Dessutom för mig nytt perspektiv och nytt tempus. Mycket nytt, inte konstigt kanske att jag kände mig vilsen mest hela tiden. 🙂 

Nu ska detta manus få vila lite medan jag går min kurs, sedan är jag nog redo att sätta igång med redigeringen. Samt ändra det som ska korrigeras efter att de personer jag rådfrågat sagt sitt. Men nu har jag iaf det största och viktigaste på plats. Det är inte bara ett skelett längre utan en varelse av ord och meningar, av karaktärer och konflikter, med en början, en mitt och slut. Den kanske har sina fel och brister men det är en literary being. Och en sådan kan man vässa. Vilket jag ska göra. 🙂 

Men nu tar jag en välbehövlig paus, efter fem månader och nio dagar med denna bokbebis.

Hisspitch

Inspirerad av ett inlägg på Eva Karlssons blogg började jag med fundera över hur jag skulle skriva min roman med en mening. Det är verkligen lite klurigt, för inte bara måste man fundera över exakt vilken del av den man ska fokusera på, utan hur man ska formulera det. En romanidé kan ju formuleras på så många olika sätt. Bara en sådan sak som ifall jag ska skriva den utifrån den ena eller den andra karaktärens synvinkel, eller mer uppifrån, som en slags allvetande betraktare. Och då blir det klurigt, för medan var och en karaktärerna har varsin story i storyn, så har de även en mer övergripande, gemensam. Och i mitt fall ville jag inte uttrycka det helt explicit för att inte spoila, så det krävdes lite tankeverksamhet för att få ihop en. Har en nu, en preliminär iaf. Den är fjorton ord lång. Det känns ganska lagom att berätta för den som frågar ”vad handlar boken om?” För då har man kanske inte så lång tid på sig innan de tappar intresset tänker jag. Så kort och koncist var mina ledord. Jag har även en lite längre variant på 22 ord. Vi kan kalla den the extended version. 😉 

Jag har iaf kommit ur skrivdvalan idag och skrivit knappt 2000 ord, det är jag nöjd med. Speciellt som jag inte är i världens bästa form idag och fick gå hem från jobbet efter bara två timmar.(jag skrev imorse innan jag gick dit)

Nu ska jag dricka en kopp te och fundera över mordvapen.

Researchfasen

Nu börjar det dra ihop sig mot slutet av manuset och i vanlig ordning drar jag mig för att skriva det där förpillade slutet. Jag vet inte riktigt varför detta alltid sker, jag vill ju inget hellre just nu än att bli färdig med det här manuset!!! Så varför tar det emot så att skriva klart? Är det bara jag som alltid drabbas av skrivångest när det lider mot slutet? Och just som jag tänkte börja kom jag på en sak rörande slutet som ställde allt på ända! Eller, inte allt, men som iaf satte saker i ett nytt ljus. Det är något jag behöver fundera mer på, så då passar det bra att syssla med kringsysslor. 😊

Istället ringde jag det där jobbiga researchsamtalet, och kontaktade en person som kan svara på lite medicinska frågor rörande vissa bitar av manuset. Jag ska även föra in ändringarna efter att testläsaren läst det senaste jag skrev. Nu har jag iaf fått lite mer på fötterna för att kunna skriva de där bitarna jag inte kunde så mycket om innan på ett sätt som känns trovärdigt. Det hoppas jag iaf. Jag har också planer på att kontakta ett företag för att höra om jag kan få komma på besök någon dag för att insupa känslan på platsen från rätt sida av verksamheten. Känna dofterna, höra ljuden, ta del av tempot. Mycket av de mer praktiska delarna av det här kan jag redan, så vad jag behöver är det där sista som levandegör scenerna med detaljer.

Det kan verka lite bakvänt att göra research mot slutet, men det är inte förrän efter jag skrivit det eller medan jag skriver som jag vet vad jag behöver ta reda på, i mina fall. Det är klart, vissa saker kan man behöva kolla upp innan man ens börjar, men för mig dyker frågorna upp allt eftersom. Hur skulle en person ur den här yrkeskåren ha agerat i den här situationen? Skulle det här scenariot ens vara möjligt? Sådana saker. 

Samtidigt försöker jag hålla emot manus två som tränger sig på och tjatar igen. Skriv mig!!!  

Författandets vedermödor 😂

Nu är det en roman!

Härom dagen passerade jag en milstolpe i manuset. 60 000 ord. För att ha varit ett litet ynkligt råmanus på drygt 30K så känns detta som ett framsteg. 🙂 Plotten har vuxit, jag har fördjupat, förändrat, förbättrat (förhoppningsvis). Nu börjar det äntligen kännas som en roman. Återstår att knyta ihop allt till en fungerande helhet.

Något som förändrats är slutet. Det slut jag hade i åtanke kändes efter moget övervägande inte speciellt verklighetsnära. Även fast jag supergillade en bit av det som jag nu tvingats ta bort = dödande av jättedarling! 😮 Men jag har försökt stanna så nära det ursprungliga slutet som det var möjligt. Den där scenen får nog tyvärr  inte vara med… Kanske kan behålla den till något annat tillfälle. 🙂

Skärmklipp 2016-08-17 20_Fotor

Senaste nytt

Idag fick jag ett glädjande besked. Jag har kommit in på en kurs jag sökt till. Det är inte skrivkursen, den har jag fortfarande inte fått svar från, det senaste jag hörde var att jag var andra reserv, så jag antar att jag inte får veta förrän kursen börjar, vilket den gör nästa vecka. Men! Jag vet inte ens om jag vill gå den isf, för jag prioriterar faktiskt denna, det är en kurs jag vill gå helt för nöjes skull , för att ämnet intresserar mig. Jag hyser inga illusioner om att det ska leda till nytt jobb, det är det för sent för och jag för gammal, haha, men när man har möjligheten att studera något man är nyfiken på och intresserad av så varför inte? Och någonstans kanske jag kan få användning för det med på något vis, även om det blir mest för privat bruk.

Så snart sätter jag mig i skolbänken igen, iaf bildligt talat, för det är en distanskurs, och på halvfart eftersom jag jobbar också. Vilket innebär att om jag inte ska duka under av arbetsbördan är det nog bäst jag har manuset klart innan dess. Så nu har jag en sprillans ny deadline hehe, vilket är den 11/9 (oj, tungt datum!!!) klockan 23.59. 😉

Häromkvällen släppte skrivkrampen och jag skrev flera sidor som kändes riktigt roliga att skriva. Dialoger är fortfarande något jag älskar att skriva, så det bästa sättet att komma igång är förmodligen att skriva en dialog hehe.

Hur ser era planer för hösten ut? 

I väntan på svar

Det här med research är en knepig historia. Just nu behöver jag ha lite mer info om en del saker för att kunna fortsätta skriva, så inte allt som kommer efter blir fel. Så, jag har mailat en person som vet, men fått ett autosvar a la semester tillbaka. Just nu överväger jag om jag ska ringa istället, så jag kommer vidare. Ska sägas att det är en bekant till familjen, kan man säga, så inte riktigt lika hemskt Och läskigt som att ringa en fullständig främling, men iaf, det känns ändå lite jobbigt. Pinsamt. Vet inte varför jag känner så. Kanske är rädd att ställa dumma frågor… Eller att få svar som ställer allt det jag skrivit redan på ända. Läskigt är det iaf. Så jag skjuter upp och skjuter upp… Och manuset börjar samla damm… Karaktärerna börjar kännas som främlingar. Men det är bra med, jag ser dem med lite nya ögon efter några dagars frånvaro, och när jag skriver igen är det som att de får nytt liv. Och det kan de verkligen behöva i det här läget… Bägge två. 🙂 

Hoppas ni får en trevlig helg! 

Äntligen-läsning

För någon månad sedan gjorde jag som Carola tipsat om och signade upp för en digital subscription på Writers Digest. Det var perfekt, att kunna läsa den på paddan eller datorn. 🙂 Och inte kostade det mycket heller, ett år för 9,96 USD. Perfekt! (Det är mindre än vad de tar för ETT (!) nummer hos tidningsförsäljarna!)

Idag kom senaste numret, så nu har jag läsning under de sista dagarna på semestern. 🙂

Skärmklipp 2016-08-04 11_Fotor

 

Nu skiter jag i det här!

Deadlinen, alltså! Jag kastar den i soporna. Det får ta en extra månad, jag kan bara inte pressa ur mig text såhär. Ända sedan jag började ordstressa har jag märkt hur kvaliteten på det jag skrivit försämrats allt mer. Idag slängde jag ett öga på början och insåg vad som har hänt. Skillnaden var enorm. 😮

Det fanns alltså en anledning till att det tog tid innan, att jag inte fick ut mig mer än 500-1500 ord per dag. Åtminstone blev texten så mycket bättre och mer levande. Det jag skriver nu är liksom bara ord, väldigt väldigt platta ord. Det är ingen stuns i dem alls. Jag hade gärna blivit klar innan semestern är slut men jag tror egentligen inte det spelar någon direkt roll. Och definitivt inte på bekostnad av kvaliteten. Nu blir jag en snigel igen, så det så! 🙂

/En som kommer ägna de kommande dagarna åt att städa upp i röran.

stop-1374937_960_720

Dagens writing prompt

Igår när jag var ute och gick längs Roslagsvägen (heter den va?) på väg till Bergianska så såg jag detta:

En Ljusblå fleecefilt som låg slängd i vägkanten tillsammans med en systemkasse och ett plastglas. (OJ, nu fick jag lite Kvinnan-På-Tåget-vibbar) Och det lustiga var att trots att jag aldrig brukar inspireras av sådana här saker så blev jag ruggigt inspirerad nu. Jag hann inte många steg innan jag föreställt mig ett helt scenario (det är inte omöjligt att det blir en novell framöver 🙂 ) men jag tänkte att det kanske finns fler som behöver en inspirationsbild för att komma igång.

Isåfall kan ni få denna.

Vem har kastat filten där och varifrån kom den? Vart tog personen vägen sedan? Och vad var det i påsen?

Läser ni prologer?

Jag läste ett inlägg i mitt amerikanska skrivforum där  det ofta dryftas huruvida man ska ha prologer i sina böcker eller inte. De flesta som skriver från USA och UK verkar vara ganska överens om att prologer är ett stort, fett NO-NO! Risken för info-dump är överhängande, förlagen ogillar dem och läsarna har en tendens att skippa dem. Speciellt riskabelt är det tydligen om man skriver fantasy, och chansen är stor att man förklarar för mycket som man tror läsaren behöver veta osv, vilket får läsaren att sluta läsa innan de ens har börjat.

Allt det där vet jag sedan gammalt, och jag har sällan frestats att ha med några i mina böcker.

Men…

I mitt pågående manus har jag inte bara en utan rent av två små prologer som jag (såklart) tycker verkligen behövs. Åtminstone den allra första, men även den andra. Det hela uppgår till en och en halv sida. Lite knappt.

Så jag blev lite nyfiken. Hur många av er svenska läsare skippar prologer oavsett? Eller läser ni dem alltid? Spelar det någon roll om det står Prolog ovanför eller inte?