Kategoriarkiv: karaktärer

Vad offrar jag för skrivandet?

Jag såg inlägget på debutantbloggen och även i författargruppen jag följer och även Emmelie har skrivit om det.

Och jag har funderat på det sedan dess.

Det är lätt att tänka på daglig basis att man skulle kunna göra mer, skriva mer, välja bort internet och så vidare för att skriva.

Men jag tycker att jag redan har gjort en hel del.

  1. jag har inga andra hobbies som slukar mycket av min tid utan har valt att ägna min lediga tid åt just skrivandet.
  2. jag har kastat ut teven och därmed allt engagemang i massjippon som melodifestivalen, Idol, Robinson och övriga dokusåpor.
  3. jag är i grunden ingen partypingla så att välja bort mycket av utelivet och helgfirandet var inte ens speciellt svårt.

Dock tycker jag inte att jag ska behöva sluta surfa eller följa bloggar, forum och sidor jag gillar för att skriva hela tiden istället. Jag behöver ett visst mått av socialt umgänge för att kunna skriva, och för att koppla av mellan skrivpassen och ladda med ny energi. Skulle jag bara grotta ner mig i min egen hjärna och mina egna tankar skulle det jag skrev förmodligen bli mer ensidigt. Istället pratar jag med och lyssnar till personer som är olika mig, drivs av andra saker, tänker annorlunda osv och det bidrar till att skapa mer varierade och unika karaktärer när jag skriver. Det är det som gör att Nina skiljer sig från Maja och Helene, och även Steffi i manus fyra liknar ingen av dem, heller inte Lia som är en av de två huvudpersonerna i manus fem. Faktiskt är alla mina kvinnliga karaktärer ganska olika varandra. Och det påverkas förstås mycket av berättelsen art men även av stimulans utifrån, vilka som bidrar med inspiration när jag skriver böckerna. Visst behöver en författare egentid, tid att bara ägna sig helhjärtat åt sitt manus utan störande inslag, men man behöver också influenser utifrån och kontakt med omvärlden. I alla fall gör jag det och jag tror att det ger texten mer samtidskänsla och aktualitet.

Jag är osäker på om man skriver bättre och viktigare texter för att man prioriterar bort saker, som om kvaliteten skulle stå i relation till hur mycket man avstått. Helt säkert kan hängivenheten och engagemanget och hur pass seriöst man tar skrivandet göra skillnad för kvaliteten på det skrivna, men i slutänden är det dock samma berättelse. Det borde väl inte göra någon skillnad om man skriver ett par timmar per dag eller hela dagen en gång i veckan och prioriterar jobbet, familjen eller annat de andra dagarna?

Hur mycket är ni redo att välja bort för skrivandet, och känner ni att era nuvarande prioriteringar räcker för att skriva den sortens texter ni vill? Skulle de bli bättre om ni fick mer tid, eller skulle skrivandet bara gå snabbare?

Att skapa levande karaktärer

writing-828911_1280

Om en bra story är det allra viktigaste är nog karaktärerna det näst viktigaste i en bok. Det är ju via dem vi upplever storyn och de som påverkar hur vi tolkar det som sker i berättelsen. Deras inställning, attityd, personlighet och livsåskådning är även de några av de saker som avgör om vi gråter eller skrattar åt det som händer dem. Eller bara rycker på axlarna och tänker att de får skylla sig själva.

En bra romankaraktär är en som får läsaren att glömma att det faktiskt är en fiktiv berättelse, någon som känns lika levande som någon du känner.

Det som spelar störst roll för att få en romankaraktär att kännas levande är nog

* Igenkänning – att det finns något hos dem som vi kan känna igen oss själva i, även om det handlar om en mördare eller en vilsen Bridget Jones på jakt efter kärleken.

* Brysigomfaktorn – Att de får oss att vilja se dem lyckas med vad de än tar sig för. Det kan vara för att de kämpar mot någon/något som är större eller starkare än de, gör något behjärtansvärt eller att de har haft ett hårt liv men tagit sig igenom motgångarna med optimism och självdistans.

Deras ”röst”. Att ge romankaraktären en personlighet och ett språk som gör att de urskiljer sig och inte låter som en telefonsvararröst hos en myndighet. Detta kan man göra med tex slang och dialektala uttryck (även om man bör vara försiktig med att överanvända dessa då det inte krävs mycket för att det ska bli för mycket) men kanske allra lättast med vilka ord de använder och hur de uttrycker sig. Pratar de i långa sekvenser utan avbrott? Har de ett högtravande språk eller ett enklare? Även Vad de pratar om och innebörden i det de säger gestaltar deras sätt att se på världen och människorna omkring dem.

* Att man ger dem tillräckligt mycket bakgrund för att läsaren ska känna att de hade ett liv innan berättelsen började, att deras sätt att agera i boken har formats av händelser i deras uppväxt och relationerna till människorna de omgett sig med.

En annan sak man kan göra för att ge en mer komplett bild av dem är att låta läsaren se huvudkaraktärerna genom andra karaktärers ögon. Se hur de reagerar på vår huvudperson, vad hon väcker för känslor och intryck hos andra.

Sedan var det det där med själva storyn.

Aktiv. En bra karaktär är en som GÖR något. Som inte bara sitter och ser på när saker drabbar henne, och kanske beklagar sig för sin väninna, utan som bestämmer sig för att göra något åt det. Om vi tar Erin Brockovich (från filmen med samma namn) tex. Hon upptäcker en oegentlighet på jobbet och istället för att rycka på axlarna och tänka ”det rör inte mig” bestämmer hon sig för att ta tag i saken och ger sig inte förrän hon har vunnit, trots alla som försöker stoppa henne på vägen.

De bryter mot stereotyperna. En minnesvärd karaktär är en som sticker ut lite från mängden, oavsett på vilket vis. Detta kan man göra på massor av olika sätt, grejen är kanske att överraska läsaren med något (ett yrke, karaktärsdrag, hobbies eller vad som helst) som de inte väntar sig. Se bara upp med att inte gå till överdrift med egenheterna och motstridiga egenskaper. För mycket komplexitet kan göra karaktären alltför osannolik istället och svår att visualisera.

De brinner för något. En bra karaktär är också en som är engagerad, som har något som betyder mycket för dem. Oavsett om det är familjen, jobbet, pengar, resor, hälsosam mat eller världsfred. Det faktum att de bryr sig gör att vi får en känsla av en levande person, och bryr oss om dem.

Utseende. Det svåra är att ge läsaren en tydlig bild av hur karaktären ser ut, utan att för den skull hänfalla åt långa skildringar av hårfärg, hudfärg, ögonfärg, vikt, längd och kroppsbyggnad osv, osv. Det är egentligen inte ens viktigt att den bild läsaren får stämmer överens med hur författaren hade tänkt sig, och ska man ha någon beskrivning av en karaktärs utseende är det nog bäst att ha den i början av boken, innan läsaren har bildat sig en egen uppfattning, annars kan det uppstå förvirring hos läsaren när den nya informationen inte alls stämmer överens med den bild de redan gjort sig. Samt att hålla den relativt kort och lämna utrymme för läsaren att skapa sig en egen bild.

Deras relationer säger mycket om vilka de är. Hur är relationerna till deras föräldrar? Vilka är deras närmaste vänner? Genom att gestalta dessa relationer får vi även en bättre bild av karaktären.

Sist vill jag ta en punkt som jag själv tycker är viktig och det är att karaktärens namn och ”Språk” något sånär överensstämmer med deras fysiska ålder. Så att inte en trettioåring heter Anita eller att föräldrarna till en tonåring pratar som två pensionärer vad beträffar ordförråd och uttryck. Visst, den trettioåringen kanske sticker ut, men iaf jag har svårt att visualisera henne, just för att det namnet för mig är starkt förknippat med en helt annan generation. Så namnet kommer hela tiden att stå i vägen för min bild av karaktären.

Detta är ett nästintill outtömligt ämne, men väldigt intressant.

Vilken egenskap tycker ni är viktigast för en minnesvärd karaktär?