Kategoriarkiv: Intervju

Vad gör de idag, del 2

Monica Olsson Kolkman var en annan av de som bloggade väldigt frekvent när jag började, och redan hade hållit på ett tag. Jag bad om en intervju med henne för att höra vad hon gör idag! 🙂

Du startade din blogg Bokskrivardagbok redan 2007, och utökade sedan med bloggen Bokläsardagbok. Vem eller vad inspirerade dig att börja blogga kring böcker och skrivande?

Jag hade först en ”vanlig” blogg (det var ju väldigt inne att blogga då) men tyckte det det blev för mycket av allt och beslutade mig att ha en blogg enbart om skrivandet. Mest som en dagbok för mig själv (använder den fortfarande för att blicka tillbaka), men upptäckte snart att den var ett bra sätt att komma i kontakt med andra skribenter, lektörer, författarcoacher, övriga i branschen…

Bokläsardagbok startade jag något senare, den är en strikt bokrecensionsblogg. Tyvärr ligger den nere just nu…

Du bor i Holland men skriver på svenska. Upplevde du det som att det utgör en svårighet? Annat än det rent ekonomiska med att det är dyrare att skicka utlandspaket…

En av orsakerna till att blogga var att jag ville skriva något varje dag, eller nästan varje, för att hålla svenskan igång. jag läser mycket på svenska och lyssnar mycket på svensk radio, men i övrigt är det holländska som gäller dagarna i ända, och lite engelska. Jag kan ibland oroa mig för att jag tappar min svenska, men jag tror det är ganska obefogat. Snarare gör det en extra alert på språket. Men portot är dyrt, det är sant! Numera tar de flesta förlagen emot digitala manus, lyckligtvis, för sju-åtta år sedan var det inte så.

Hur ser bokbranschen ut i Holland jämfört med i Sverige?

Inte så stor skillnad tror jag. Men de gör större skillnad mellan sk. litterär litteratur och populärlitteratur som deckare, vilket jag tycker är trist. Gränserna är ju flytande, det vet man ju när man läser välskrivna deckare, chicklit eller romance. Men det diskuteras här, nyss läste jag en artikel i en stor dagstidning om ”litterära thriller”, alltså välskrivna thrillers.

Är bok- och skrivbloggar lika vanliga där som här?

Vet ärligt sagt inte, följer bara svenska bloggar…

Hur har bloggandet påverkat dig? Vad var/är den största behållningen?

Alla kontakter jag har inom skrivarvärlden har jag fått genom bloggandet (och övriga sociala media). För mig som utlandsbosatt har det varit jätteviktigt. Jag har ibland bannat mig själv för att jag inte återupptog skrivandet tidigare (skrev mycket under tonår fram till ca 25 år, men gjort sedan ett uppehåll på drygt tio år), tex under småbarnsåren då vi bodde isolerat i Afrika (pga makens jobb) och det hade varit ett bra sätt att ”fördriva tiden”(som om småbarnstiden inte var tuffa nog…). Men jag inser nu att det hade varit ett väldigt ensamt åtagande då, utan internet. Ingen att bolla med alls. Jag kanske hade lagt av, vad vet jag.

Har ditt mål med skrivandet förändrats på något vis sedan du började?

Oj, svår fråga. När jag återupptog skrivandet för ca tio år sedan var jag väldigt naiv. Trodde att det skulle bli lätt att bli utgiven. Satsade hårt och professionellt, hyrde in lektörer och författarcoacher och lät massa olika folk läsa mina manus och…

Efter flera ”fall på mållinjen”, nästan i alla fall (ett par manus har nått ganska långt på olika förlag), med den besvikelse det medförde, har jag fått omvärdera mina ambitioner. Jag har fått ta itu med myterna ”författaren som inte tror att skrivandet är ALLT kommer aldrig att lyckas”, ”ett riktigt bra manus blir till slut alltid antaget”, och erkänna för mig själv att jag dör faktiskt inte om jag inte blir utgiven. Och det finns många roliga saker att ägna sig åt i livet. (Just nu tex hunden, kunst, studier i tyska och sömnad…)

Men även om skrivandet, och bloggandet, ligger på sparlåga just nu så betyder det inte att jag inte ägnar mig åt böcker och skrivande. De senaste två åren har jag skaffat mig 60 akademiska poäng i litteraturvetenskap och till hösten hoppas jag kunna börja kandidatkursen, med en kandidatexamen som mål om ett år! Har just avslutat en 7,5 poängs uppsats om en roman av egyptiske nobelpristagaren Naguib Mahfouz. Det allra bästa med att läsa litteraturvetenskap är att man ”tvingas” läsa litteratur som man annars inte skulle läsa. Mycket givande! Rekommenderas!

Nu har jag sommarlov och då poppar skrivaridéerna upp igen. Gamla manus ska dammas av! Härligt! Jag vill fortfarande bli utgiven.

Stort tack för att jag fick intervjua dig och lycka till med skrivandet och studierna! 🙂 

/Katarina

red-21975_1280

Intervju: Sofia Fritzson

Fotograf: Sandra Norén

Sofia Fritzson vann Icakurirens novelltävling 2012 och har fått flera noveller publicerade i olika sammanhang. Hon har också gett ut en serie kortromaner för Telegram förlag i samband med att  hon vann Ditos tävling i serialized fiction 2014. Vinnarbidraget Dödskyssen publicerades under hösten 2014, därefter följde Livselixiret, Mörkerprinsen och Demondräparen under 2015. Nu i höstas kom även novellsamlingen Det har alltid varit du. Jag bad att få ställa några frågor till henne om skrivandet, fanfiction och … nagellack.

Vad betyder skrivandet för dig?
Skrivandet för mig betyder att jag kan fly verkligheten en stund. Jag älskar att skriva, ibland drar jag mig för det, men oavsett vad jag känner för det så tycks jag inte klara mig utan det.
När och hur föddes idén att skriva?
Jag har alltid älskat att läsa och skrivit berättelser, i skolan blev det noveller och jag tror att önskan att skriva en bok alltid har funnits där. När jag var runt 22 såg jag på Harlequins hemsida att de sökte manus i svenska miljöer och det blev startskottet för mitt första manus. Tyvärr hann jag inte bli klar innan de lade ner satsningen. Jag blev gravid med mitt första barn och lade skrivandet på is, men sedan drabbades jag av Twilight. Jag upptäckte böckerna strax innan första filmen hade premiär i Sverige och fullkomligt slukade de tre första böckerna. Det var därefter som jag på allvar försökte mig på det där med att skriva manus.
Hur skiljer sig det skrivande livet från det du föreställde dig när du började?
Skrivarvardagen samt marknadsföringen är inte som jag föreställde mig. Innan jag skrev på heltid trodde jag att om jag bara hade TID så skulle jag skriva MASSOR, men i själva verket så åstadkommer jag ungefär samma ordmängd nu som innan. Skillnaden är att innan skrev jag nya råmanus, nu lägger jag istället ner mer tid på redigering och korr. Ju mer jag skriver desto mer tid går åt till andra saker som att hålla liv i bloggen, svara på mejl och försöka marknadsföra de redan skrivna böckerna. Och just marknadsföringen är en sådan där grej som jag inte väntade mig skulle ta så mycket tid som det gör.
Vad är ditt mål med skrivandet på kort och lång sikt?
Mitt kortsiktiga mål är att fortsätta skriva det jag tycker är roligt, nämligen romantiska manus som jag själv vill läsa. Mitt långsiktiga mål är att nå ut till fler läsare som köper och tipsar vidare om mina böcker, så att jag har råd att fortsätta skriva det jag tycker är roligt 🙂
Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Jag önskar att jag hade skrivit Succubus Blues av Richelle Mead. Inte så många känner till den, men den innehåller allt jag gillar: en smart, självsäker kvinna, kärlek på liv och död, sex, ironi, humor och övernaturliga element.
Vad skriver du på just nu?
Jag skriver en contemporary romance som utspelar sig i en svensk småstad. Eftersom det är mitt bidrag till Harlequins författartävling 2015 så vill jag tyvärr inte avslöja mer än så, men jag hoppas jag kan berätta mer om det nästa år 🙂
Om du skulle skriva en fanfiction på någon annans verk, vilken bok skulle det bli?
Åh, vilken svår fråga! Jag vill nog inte skriva fanfiction på en befintlig bok utan i så fall på en karaktär. Då skulle jag välja Tanya Denali från Stephenie Meyers Twilight-serie. Tanya är en karaktär som står nära den ena huvudpersonens familj, men som ändå lämnas ganska blek och outforskad. För några år sedan när jag läste alla de böckerna så minns jag att jag ville veta mer om henne.
Dina erotiska noveller blev genast väldigt populära. Blir det fler novellsamlingar framöver? 
Just nu har jag inget uppslag för en ny novellsamling. Chansen är större att det blir fler kortromaner eller korta böcker i så fall. Jag gillar det korta formatet för det är lättläst och snabbt utläst och jag tycker att det fyller ett behov i den här stressade vardagen vi lever i.
Pest eller kolera: att aldrig få läsa en bok igen eller att aldrig få måla naglarna? 
Åh, hemska tanke! Jag måste välja att få läsa boken för utan läsning så stannar även mitt skrivande av och jag vill fortsätta att skriva. Fast helst vill jag både läsa och skriva med snyggt målade naglar förstås 😉
Tack Sofia för en intressant intervju.
/Katarina

Intervju: E.L Dezmin

 

fc3b6rfattarbild

Foto: Mary Normark

E.L Dezmin skriver spänningsromaner och debuterade med Karmamailen 2012. Sedan dess har hon gett ut ytterligare två böcker, de första två delarna i Limboserien. Lex Limbo, gavs ut 2013 följt av Den Gyllene Rockaden året därpå. Nu är hon aktuell med tredje delen i serien, Dubbelt Vågspel, som ges ut av RoM förlag.

Din senaste bok handlar om en av de som rapporterades saknade efter Estoniakatastrofen. Vad var det som fick dig att vilja skriva den här boken?

-Estoniakatastrofen är omgiven av så oändligt många frågetecken och konspirationsteorier, så det är nog en av anledningarna till att jag ville spinna vidare på en av dessa. Sedan minns jag ju den här katastrofen väldigt tydligt när den hände också, vilket har medfört att jag ville närma mig den igen, fast på ett annat sätt den här gången.

Vad var svårast eller mest utmanande med att skriva den?

-Det svåraste var nog att hitta en balans mellan huvudintrigen och sidointrigen. Samt hur mycket ”fakta” jag skulle ta med när det gäller katastrofen.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit?

-Det tillkommer alltid nya böcker där jag känner att jag gärna velat komma på idén och skriva den själv. Senast i raden är nog Disclaimer av Renée Knight.

Vilka är de viktigaste egenskaperna hos en författare enligt dig?

-Oj, vilken svår fråga. Men jag gillar nog mest författare som kommer med något nytt, då jag själv snabbt blir uttråkad av att läsa samma historia i olika variationer. T ex gillar jag Verdon för hans klurighet och Jonasson för att han kom på en historia som kändes väldigt unik. Jag gillar Ajvide Lindqvist för de djupare teman som hans böcker har, för att ta några exempel. Kort sagt kan man nog säga att jag gillar böcker som känns nytänkande på något sätt, eller som har ett tema med ett djup som får mig att klura på boken långt efter den är utläst.

Om du inte börjat skriva, vad skulle du ha gjort idag istället?

-Haha, oj, här finns det nog massor att rabbla, men jag ska försöka hålla mig kort. Jag har alltid varit en person som haft svårt att ägna mig åt samma sak någon längre period, för det finns så många yrken och sporrande uppgifter som jag skulle vilja testa. Just nu ligger nog casinon nära till hands. Jag gillar verkligen adrenalinkicken och utmaningen att få använda strategiskt tänkande i dessa sammanhang. Samt att highrollers har ett helt fantastiskt liv som jag gärna hade gett min högra hand för att få ta del av själv, inte minst när det gäller resandet. Dock är det ju bara de allra skickligaste som når dit.

Om du fick ta med dig en nu levande författare till en öde ö, vem skulle det bli?

-Måste nog vara lite tråkig och svara Stephen King här. Kanske mest för att jag skulle vilja veta hur han orkat hålla på så länge och ändå leverera bra böcker.

Vilka två andra saker skulle du ta med dig till en öde ö?

-En kortlek och en rökig whisky.

Vilken eller vilka författare beundrar du mest och varför?

-Det måste bli dem som lyckats skriva en sk ”snackis”. Alltså en bok där författaren inte tvingats medverka till marknadsföringen överhuvudtaget, utan boken får en enorm spridning för att läsarna gillar den. Har man gjort det, har man ju verkligen lyckats skriva något bra.

Vilken är den viktigaste lärdom du fått med dig från en bok?

-Detta varierar ju också. Men det är nog Disclaimer, just nu. Den fick mig verkligen att tänka till.

Om du tvingades välja mellan att läsa en och samma bok om och om igen för resten av livet eller att ha tio valpar året om, också för resten av livet?

-Hahaha, DET var en riktigt svår fråga! Jag hade nog valt att läsa en och samma bok om och om igen, för även om valpar är jättegulliga, är det ett enormt jobb att föda upp en kull på så många. Det lär inte hända igen.

Tack Eva-Lisa för intervjun och varmt lycka till med nya boken.

/Katarina

 

Intervju: Eva Ludvigsen

IMG_1039

Eva Debuterade med Lova 2013 på Frank Förlag och under samma år var hon även en av fem debutanter som bloggade på Debutantbloggen.

Du släppte din debutroman Lova 2013 och har sedan dess hunnit ge ut ytterligare tre romaner och medverka i två novellsamlingar, samtidigt som du har både ett dagjobb och en familj som kräver din tid. Vilka är dina bästa tips för att skapa skrivtid i vardagen? 

Jag tror att det absolut bästa tips jag har att ge i för andra skrivsugna är att helt enkelt bestämma sig. Sätta sig ner och göra en tidsplan och strategier som om det vore inför ett maraton eller Vasalopp. Därtill är det viktigt att familjen och vänner är med på tåget för man blir onekligen en del asocial under vissa delar av skrivprocessen. För min del slutade jag städa mitt hus var och varannan dag. Jag fixar inte i trädgården eller putsar mina fönster fyra gånger om år. Ja, jag vet. Jag städade jämt. Och när jag inte gjorde det så läste, tränade eller såg jag på teve. Allt det strök jag när Lova aviserade med sin ankomst. Prioriteringar i mitt liv blev då familjen, dagjobbet och sedan Lova. Det fungerade fint. Visst, jag har knähögt gräs i omgångar och dammråttor under sofforna men jag har också fyra böcker i min bokhylla. Sedan har jag turen som kan skriva precis var som helst. En fullproppad buss, framför Bolibompa eller på en rörig flygplats. Jag har inga startsträckor, ingen speciell skrivplats eller en kaffemugg som inspirerar. Har jag tio minuter så hugger jag dem direkt. Men som sagt, bestämma sig och ta sig själv på allvar är det viktigaste skrivtipsen.

Du hade ju ett minst sagt turbulent debutantår, något som vi fick följa på Debutantbloggen. Vad lärde du dig av det och hur har det påverkat din fortsatta karriär som författare?

Det lärde mig massor och det lärde mig att jag inte är ensam. Ja, det var turbulent men sett så här i backspegeln så vill jag inte ha det ogjort. Jag har definitivt blivit mer luttrad och krass. Innan var jag naiv och blåögd. Det hade inte fungerat i längden. Men framför allt, jag var överväldigad av det stöd och den massiva värme som kom från förlag och författarkollegor då det stod klart att jag och Frank förlag skulle gå åt varsitt håll. Jag trodde att allt var över, att min karriär inte fick sätta fart över huvudet taget, men bokbranschen visade att jag hade fel. Vad glad jag är för det!

Jag vet att många inspireras av dig, för din envishet, din outsinliga optimism och målmedvetenhet. Vem inspirerar dig?

Är det så? Inspirerar jag folk? Det vore ju otroligt roligt och en stor ära i så fall. I mitt liv är det min morfar, mamma och min farmor som med styrka och mod samt vilja att göra något annat, något gott, som är mina givna förebilder. Sorgen efter morfar, som dog 102 år gammal, blev till exempel så stor att jag skrev ”Sonfjällsdeckarna” där han ingår som karaktären morfar. Utan hans inverkan och påverkan hade inte barn runt om i hela Sverige fått ta del av ett flaskpostmysterium som utspelar sig i det vackra landskapet Härjedalen. I vår kommer del två, en spökhistoria.

Vilka författare beundrar du själv och varför?

Jag tvekar lite vid frågan då jag funderar själv på ifall jag beundrar författaren eller människan bakom titeln. Till exempel tycker jag att Camilla Läckberg är på många sätt en förebild med hur hon ser på boken som produkt och lanserar den på bästa sätt men också hur hon får kämpa i hård motvind för att folk tycker att vuxenmobbing är okej. Det är det ju inte! Inte på något sätt. Tycker man inte om hennes böcker är det ju ingen som tvingar dem att läsa dem. Läckberg kämpar på och gör det hon vill och det hon är bra på och uppenbart tycker läsarna att det är bra. Det beundrar jag, envisheten och kämpaglöden.

Jag beundrar också alla debutanter som slåss för sitt skrivande utan att ha kontrakt att luta sig mot. Hur de strävar på, kämpar med gestaltning och grammatik, går på skrivarkurser och funderar på följebrev. Jag blir så otroligt glad varje gång jag läser att en debutant skrivit på ett kontrakt. Från och med jag gick in i den här världen har jag börjat läsa enormt många svenska debutanter, ofta på små förlag, och funnit en mängd pärlor, en bokskatt helt enkelt, som de stora dagstidningar och bloggar helt missar.

Du har ju sagt vid ett tillfälle att du vill prova på att skriva i alla genrer. Är det något du fortfarande står fast vid?

Absolut! Mer är någonsin. Jag har ju gett ut novellantologier, två vuxenromaner, en ungvuxen och en barnbok. Jag har skrivit flertal barnböcker (bilderböcker) och håller så smått på med en faktabok. Varje gång är jag tvungen att tänka målgrupp och ändra mitt skrivsätt. Det är ju det som är hela utmaningen. Att utvecklas, hitta nya vinklar och använda sig av det i alla genrer. Visst, jag bävar för poesi och erotic crime men jag tänker att jag behöver ju inte börja med de böckerna utan låta andra berättelser fylla min vardag först.

Har du gått någon skrivarkurs? Vad var det viktigaste du fick med dig från den?

Mitt skrivande började 31 januari 2011. Så exakt kan jag säga det. För det var då min skrivarkurs på distans började. Kursledare var Lina Arvidsson på Malmö Högskola. Jag minns att jag satt i pyjamas i soffhörnet, höggravid med två barn bredvid mig. Jag minns också att jag tänkte att det här kunde jag ju bara hoppa av när som helst för ingen visste ju att mannen ordnat med denna kurs till mig för att muntra upp stackars frugan som bara var hemma hela dagarna med sjuka barn. Vid uppgift tre sade Lina åt mig att historierna jag bar inom mig var mer än bara en kursuppgift och hon ville läsa mer. Jag skrev mer, med darrande fingrar. Vid kursuppgift fyra sa hon åt mig att hoppa av hela kursen och skriva romanen istället för hon ville läsa. Sex veckor senare var Lova klar och jag åkte in till BB. Så var det verkligen. När jag ett år senare förstod att jag inte visste ett dugg om bokbranschen gick jag en skrivarkurs för Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck som var typ av formen ”nu har du en bok, hur ska den komma ut?”. Klockren kurs! Inte bara det trevliga och informativa inslaget utan för att där träffade jag likasinnade, bland annat Annika Estassy (Norstedts) och Janina Kastevik (Bonnier) som då också drömde om att bli utgivna. Värdefulla skrivarkontakter är guld värd, det säger jag bara!

Vad är det allra bästa med att vara författare för dig?

Oj! Allt, tror jag. Förutom inkomsten, den är rätt värdelös. Jag är glad att jag har kvar mitt dagjobb.

Något jag aldrig kunde föreställa mig när jag begav mig i författarvärlden var mängden nya vänner, livsvänner, jag skulle finna här. De flesta har jag ingen aning om vad de jobbar med i verkligheten men jag har en aning om deras drömmar, deras vackra själar och de har fått ta del av min. Det är en gåva!

Varje dag är jag tacksam för mail som kommer från okända läsare som på olika sätt vill tacka för att mina böcker förgyllt deras vardag. Jag minns speciellt en mamma som satt bredvid sin hjärntumörsopererade dotter och väntade på att hon skulle vakna upp. Istället för att bli galen av oro läste hon Lova och kom bort från verkligheten ett tag. Det gjorde mig otroligt glad. Och sedan fick jag höra att barnen återhämtade sig och har det bra idag och då fällde jag ytterligare en tår. Det är så stort!

Vad vill du ge för råd till den som precis skrivit klart sitt första manus och vill försöka få det utgivet?

Det första rådet kommer helt spontant: Ge aldrig upp!

Har du ett manus du tror stenhårt på ska du självklart också paketera det på bästa sätt. Det betyder lektörsläst och layout enligt förlagets hemsida. Sådant får man inte slarva med. Sedan råder jag till att gå skrivarkurser. Mest för att få tillgång till några likasinnade som man sedan fortsätter att umgås med efter kursen. Läs på om bokbranschen och rör om i grytan, vilket betyder sociala medier på alla sätt möjliga. Här vill jag dock säga hur viktigt det är att man tänker igenom sitt eget varumärke, både när man träffar folk och på sociala medier. Min Lova har fått ett nytt kontrakt, Harper Collins, och kommer ut på skandinaviska marknaden under 2016. Förlaget hittade Lova på min blogg där jag skrev att den var utan kontrakt. Jag tänker också att de läst igenom min blogg, sett hur hårt jag jobbar med marknadsföring själv och att jag är aktiv i mitt skrivande. Allt sådant lönar sig, det är jag övertygad om.

Ja ja, det var flertal råd, staplade på varandra men huvudrådet gäller fortfarande:

Ge aldrig upp!

Jag skriver, alltså finns jag. Gör det du också. ☺