Kategoriarkiv: böcker

Vårpiff

Under de senaste veckorna, nej MÅNADERNA, har jag gradvis piffat upp mitt hem. Först var det hallen som fick ett lager ny färg och nytt fräscht möblemang, sedan köksluckorna! Efter det har jag fått en helt ny motivation till att hålla städat i de rummen för att det nya piffiga ska komma bättre till sin rätt.

Idag kom turen till vardagsrummet. Någon målning blir det inte just nu (men gärna nya tapeter längre fram), däremot har jag ägnat söndagen- förlåt, MÅNDAGEN, åt att bära upp lite skit på vinden, hänga in lite eftersläpande tvätt, röjt ur garderoberna (nu kan jag gå in i dem igen!!!) och slänga en hel ikea-säck med gamla galgar samt en hel del annat skräp.

Nu är det så fint så fint, och jag går här och tänder lite ljus och bara myser i mitt ”nya” hem. Och inser att det faktiskt är så himla trivsamt när det är ordning och reda. Jag läste någonstans att det bästa sättet att se till att alltid ha städat hemma är att alltid plocka undan och lägga tillbaks saker direkt man använt dem. Bland annat. Och likaså alltid göra rent så fort man siktat ner något, diska disken så fort man ätit mm. Mitt största problem är att hänga in tvätten när jag tvättat, jag tycker det är så vansinnigt tråkigt, så ofta blir det stående en eller ett par kassar med ren tvätt i vardagsrummet. Inte snyggt alls!

Det har kommit en hel del böcker om hur man organiserar sitt hem på sistone, och eftersom jag fyller år snart tänkte jag att jag kanske skulle önska mig någon av följande:

9163611082-2  16162895700738215716

006241972214391504781596528249

Dessa är bara några av de jag hittade. Någon som läst/har någon av dessa och kan rekommendera den?

Omslagstrender

Ibland blir omslag lite för lika för att det ska vara en slump. Eller är det bara jag som hajar till när jag ser vart och ett av dem och tänker att jag har sett det där förut någonstans?

Gult är tydligen inne nu, för den som går i omslagstankar. 🙂

Något annat som verkar inne nu är dovt blågrönt:

Läckra omslag allihop 🙂

I serien Saker Jag Ägnar Mig Åt För Att Slippa Skriva.

Fördjupade studier i omslagsdesign 😉

Det där med språk

Jag fick ofta kommentarer kring språket i min debutroman. Saker som att det flöt på så bra och inte skavde någonstans. Faktiskt var det så många som sa det att jag – helt ologiskt – började undra för mig själv om detta egentligen är något positivt.

Flödet i texten var något jag hade jobbat med en hel del, jag ville att det skulle löpa sömlöst, att man som läsare skulle flyta med i berättelsen utan störningar. Jag ville att språket skulle förmedla precis rätt känsla.

Nu efteråt har jag undrat om jag tänkte rätt.

Ofta när man hör folk prata om språk i böcker nämns överraskning som något av det viktigaste. De vill som läsare haja till, känna att språket skaver, är obekvämt, får en att äcklas, rysa, reagera. Att de finns en slags friktion i det.

Visst förstår jag att det också kan ha med vilken typ av böcker man skriver. I tex arbetarlitteratur kan jag förstå att det ligger närmare till hands,  och kanske även i spänningsgenrerna, medan tex feelgoodförfattare vill ha ett mjukare, följsammare språk. Det är iaf min uppfattning, som läsare. De reaktionerna ovan är inte de jag strävar efter när jag skriver. Reagera, visst, men inte på språket, utan isf på det som händer i berättelsen.

För mig faller det sig naturligt att fokusera på själva storyn så att läsaren liksom glömmer bort författarens närvaro och bara försvinner in i berättelsen. Och språket är självklart ett medel för att åstadkomma detta, men när språket i sig drar uppmärksamheten till sig för mycket eller när författarens närvaro blir för tydlig, ja då tycker jag som läsare att  läsningen förlorar lite. Så det verkar vara en balansgång där, att ha ett bra, unikt och spännande språk, men ändå inte låta språket stå i vägen för storyn.

Hur tänker ni kring det här med språk? Vad kännetecknar ett bra sådant, enligt er?

 

/Katarina

 

Novembers snyggaste bokomslag

Nu blir det omslagsinlägg två dagar på raken men sämre kan man väl ha det, eller vad säger ni? 😊

Här är min högst personliga favvolista för november:

Detta tilltalar mig verkligen fastän jag aldrig läst något av honom tidigare. Kanske jag har missat något?

Som chick lit läsare kan jag inte låta bli att älska ett roligt tecknat omslag 🙂

Förutom ett intressant omslag verkar den även väldigt intressant av baksidestexten att döma. Tror den åker upp på julklappsönskelistan. 😛

Är en riktig sucker för medelhavsliknande motiv, byggande osv.

Detta var så annorlunda att jag hajade till. Hästar? I en skitig fålla? Och inte ens en speciell fin hästbild heller. Nu blev jag nyfiken på innehållet. Tyvärr gick det inte att läsa för butiken (Akademibokhandeln) hade tejpat prisetiketten rakt över innehållet. Fail! You had me and then you lost me.

Okej, inte medelhav men härliga hus iaf. Jag vet inte men något i bilder som dessa gör mig nyfiken, både på huset och människorna som bor där 🙂

Drömmande titel och drömmande bild.

Ohhh, älskar bilden!!! Vet inte vad den handlar om (boken) men jag skulle kunna köpa den iaf och ge den en chans utan att veta det. Bara omslaget!!!

Cool bild och intresseväckande! 🙂

Det här med deckar-/skräckomslag

Alltså det slog mig igår på tunnelbanan,(när jag sneglade på boken en medpassagerare läste) att dagen spänningsomslag blir ju liksom bara värre och värre. Värre i det avseendet att snart finns det ingenting som inte skräckifierats. Ta dessa tex:

handen-ett-fall-for-wallander

helgonet

playground

vinterstangt

forstfodd

Helt oskyldiga ord som fått en helt ny (och blodigare) innebörd. Och det slog mig att man kan göra deckare eller skräck av precis vad som helst egentligen.

Så min fantasi började vandra iväg, hehe. Och jag funderade på vilka andra ord man skulle kunna ”deckarisera”

Så därför har jag knåpat ihop några omslag till fiktiva spänningsromaner:

hands-984032_1920_Fotor

scary-650295_1920_Fotor

zombie-945622_1920_Fotor

killer-820017_1920_Fotor

Vilken titel skulle ni vilja se på en framtida deckare/skräckroman?

/Katarina

Att variera sin läsning

If you like fantasy and you want to be the next Tolkien, don’t read big Tolkienesque fantasies — Tolkien didn’t read big Tolkienesque fantasies, he read books on Finnish philology. Go and read outside of your comfort zone, go and learn stuff.-Neil Gaiman

Detta lilla visdomsord läste jag idag på Facebook, på en sida jag följer. Vilket fick mig att återigen fundera på en sak jag tänkt en del på på senare tid. Det där med att variera sin läsning.

Det är så lätt, så lätt att fastna i en viss genre när man läser, dels för att man tycker om den och dels för att det är den man vill skriva så det faller sig liksom naturligt att vilja insupa så mycket man kan av den.

Men till slut får jag en känsla av att jag fastnar i mitt eget tanketräsk och inte kommer någon vart. Alla idéer jag får är antingen en fortsättning på en tidigare, gammal idé (rundgång i hjärnan) eller en variant på någon annans bok och så vill man ju inte ha det.

Att det är viktigt att läsa mycket som författare är vi nog alla överens om, men jag håller med om vikten av att läsa brett, många olika genrer och det är där jag själv måste bli bättre, och modigare.

Att som romanförfattare läsa spänningsromaner lär en lite om att skapa sträckläsningseffekten i sina böcker, att läsa literary fiction lär en saker om den djupare innebörden och teman i storyn (kan jag tänka mig, säkert andra saker med), att läsa humor lär en effekten av att infoga ett visst mått av humor i det man skriver, att läsa fantasy lär en saker om att skapa story-världar och vikten av miljöbeskrivningar, osv osv.

Förra året läste jag mycket bredare, iom läsutmaningen fick många böcker chansen som jag kanske annars inte skulle ha läst. Och det var både positivt och negativt. Negativt för att det kändes som att det blev en hel del måsteläsning och böcker jag tragglade mig igenom bara för att avsluta dem. Men det var också lärorikt. Så jag tror det är dags nu att börja vidga läsvyerna igen.

Därför ska jag i helgen gå ut på jakt efter böcker i åtminstone fem olika genrer, varav en ska vara en dystopi. Den enda jag läst är Divergent, del 1 och 2. Och jag gillade, faktiskt. Så mer sånt får det bli. Sedan vill jag även ha en spänningsroman/deckare, en sci-fi, en ungdomsbok (ok, ingen genre, men ni förstår) och något mer åt literary fiction (kanske inte heller en genre egentligen?).

Försöker ni tänka på bredden när ni läser eller är det fler än jag som gärna snöar in på sina favoritgenrer?

Ny vecka och genrefunderingar

Så börjar en ny vecka igen och jag har funderat en hel del på mitt manus under helgen.

Den här gången var jag förberedd på att det skulle komma en punkt där jag börjar tvivla, det gör jag alltid runt 1/4-strecket av ett manus, så jag har mest ägnat helgen åt att peppa mig själv till att fortsätta skriva. Jag VET ju att det alltid blir såhär. Har jag klarat mig förbi 30K så släpper det. Alltid!

Igår funderade jag även en del på vad detta skulle klassificeras som för genre. Relationsroman? Chick lit? Det hjälper inte att det verkar finns de recensenter som mer eller mindre drar likhetstecken mellan dessa bägge genrer, och trots att de egentligen är ganska olika kan jag förstå varför det blir så, när ett manus eller en bok ligger någonstans i gränslandet.

En fråga i ett kommentarsfält i författargruppen fick mig att börja fundera. Frågan var ”Är genre så viktigt?”

Ja, det var verkligen en bra fråga. Är den det? Och för vem?

Visst kan jag förstå att många (mig själv inkluderat ibland) vill blanda två eller fler genrer till något eget. Att man inte vill känna sig begränsad till reglerna och konventionerna för en viss genre. Vilket leder till frågan vem genre-etiketerna egentligen är till för? Mitt mest spontana svar är läsaren, inte författaren. Visst kan författaren vara hjälpt av genre med, det ger en form att luta sig mot om och när man behöver det. Och det kan också vara till hjälp när man försöker marknadsföra sin bok sedan.

Men för mig handlar det kanske mest om läsaren. Som ett hjälpmedel för att se till att läsarna hittar rätt i bokdjungeln. Att de hittar just min bok. Och att de får det de förväntar sig. Om man skriver romance är det nog mer eller mindre praxis att det ska sluta lyckligt, (om man inte heter Nicholas Sparks, efter vad jag har förstått, då kan man tydligen göra lite som man vill), annars kommer man få ett koppel av arga och besvikna läsare efter sig.

En annan tråd i gruppen handlade om deckare. Inläggsförfattaren skrev en serie och ville okonventionellt nog inte avslöja mördaren förrän i slutet av serien, varpå någon annan genmälde med ”vad är då poängen med att skriva den?” (Eller läsa den, min tolkning) För det är väl lite så, man läser deckare mycket för att få se rättvisan segra, att få se mördaren åka fast. Det handlar inte om att det måste vara ett happily ever after som någon antydde, utan att berättelsen får någon form av upplösning. Utan det, vad har man då fått ut av läsningen som bokköpare? Samhällskritik, kanske, men räcker det?

Bör författaren anpassa sig efter ”reglerna” som gäller för de olika genrerna? Eller kan och bör man bryta även mot dem, göra lite som man vill och det som storyn kräver? Finns det ett egenvärde i att vara kontroversiell i det här läget?

Det är sånt jag funderar på idag.

Vad tycker ni?

Tidernas värsta bokomslag?

Det där med bokomslag är himla intressant tycker jag. Ett bra bokomslag i kombination med en intressant baksidestext kan få mig att köpa en bok utan att jag ens bläddrat i den. De kan bli som ett litet konstverk i sig, något man vill placera med framsidan ut i bokhyllan.  Men ibland blir det kanske inte helt lyckat… Idag fnissar jag åt detta: http://www.theguardian.com/books/shortcuts/2015/mar/15/kindle-cover-disasters-worlds-worst-ebook-artwork. Här är ett exempel:

51PJdEkHDJL._SX351_BO1,204,203,200_

Det är kanske inte ens själva omslaget som är det största problemet här…

Eller detta:

13448244

Och för den som vill fördjupa sig i ämnet finns en liten bonuslänk här: http://lousybookcovers.com/

Trevlig söndag!

/Katarina

Höstens hetaste bokomslag

gift-570796_1280

Detta var ett inslag jag hade på min gamla blogg och som jag tänkte jag kunde låna med hit pga att jag själv tycker det är så roligt med omslag.

Så här är min personliga trendspaning för oktober.

Dystert:


  
  

Vilket faktiskt passar rätt bra både för hösten och tiden vi lever i med oroligheter överallt i världen.

Rött:


  
  

Och som direkt motvikt det passionerat eldiga röda.

Läckert och detaljrikt:


  
  

Vilka är era egna favoriter?

Tipsa gärna om andra.

/Katarina