Den där känslan

Jag är den första att förespråka läsande av andras böcker medan man själv skriver. Det fungerar som en skola, inspiration, ger infallsvinklar som man inte skulle ha tänkt på och när ens språkbruk börjar gå på tomgång är en bra bok rena vitamininjektionen för ens vokabulär.

Men sedan har vi nackdelen, kanske den enda. När man kommer över en riktigt bra bok som gör en medveten om vad ens eget manus saknar, eller bara vad man skulle önska att det hade, och man vet vad som behövs men inte hur.

Jag tycks alltid drabbas av en släng av tvivel någonstans mitt i, när det börjar kännas lite segt och den första ”det här blir så himla bra-känslan” har släppt. Då är man extra utsatt om man dessutom råkar läsa en kanondebut. Och nu vet jag precis vad mitt manus behöver för att få samma känsla, det där wow:iga där man glömmer bort att det är en fiktiv story man läser. Frågan är hur jag ska få till det.

Men jag ska försöka att inte grotta ner mig för mycket i de funderingarna nu, utan bara fortsätta. Svårt, men det är nog det enda. Jag tycks inte kunna producera ett första utkast som inte kräver en omfattande omskrivning/redigering, men det kanske inte är så konstigt, speciellt när jag inte ens har en plan.

Så det är bara att fortsätta framåtrörelsen och förpassa de tankarna till redigeringen.

Brukar ni drabbas av tvivel under skrivprocessen? Hur hanterar ni isf den?

2017-07-12 13.17.03-1

Annonser

13 thoughts on “Den där känslan

  1. Eva-Lisa

    Jag brukar vara så fokuserad på att ta mig igenom råmanuset, att jag eventuellt inte hinner uppbåda det där tvivlet. Dock har jag på sistone känt att det blir tyngre och tyngre för varje gång jag ska skriva nytt. Så var det inte tidigare 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Nej, när jag tänker på det har jag nog aldrig hört dig uttrycka några tvivel så länge jag känt dig iaf, intr av den sorten. 🙂 du skriver ju själva råmanusen så snabbt med att du nog aldrig hinner dit, hehe.
      Ja det tycker jag med, svårare och som du säger, tyngre att ta sig igenom. Plus, i mitt fall iaf, mer självkritik inblandat. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Eva-Lisa

        Jag tror att jag är så koncentrerad på att ta mig i mål, att jag inte hinner tvivla. Däremot kan det ju finnas saker jag hittar när jag läser igenom allt senare, som jag vill ändra 🙂
        Hehe, ja jag börjar tro att det är för att man vet vilket slit det är att ta sig igenom ett helt manus, som det blir tyngre och tyngre. Första manuset var ju bara roligt hela vägen. Den känslan lär väl aldrig mer återvända, är jag rädd. Men, man kan ju alltid hoppas 🙂

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Oj, den här kommentaren höll jag på att missa 😮
        Ja sånt finns det nog alltid, som man vill ta bort eller skriva om, skönt att även sådana som du som ändå lyckas skriva ett relativt färdigt första utkast känner så 🙂
        Ja det är nog det. Det sitter mer i huvudet än i händerna, typ. Sedan målar man kanske upp det som jobbigare än det var med, hehe. Men jag känner precis igen känslan 🙂
        Ja första manuset och det andra var bara roligt, sedan började det bli motigare och motigare, hehe. Ja vi får leva på hoppet 🙂 men som du säger, nyhetens behag kanske inte direkt kommer åter. Däremot kan man ju uppskatta det på ett annat sätt. 🙂

        Liked by 1 person

  2. Helena

    Tvivel tror jag dyker upp hos oss alla lite nu och då när vi läser andras manus. Mig med. Ena dagen känner jag mig briljant. Nästa helkass. Förhoppningsvis är historien ändå begriplig. Fick för lite sedan bekräftelse på det jag själv känt i vår, nämligen att mitt skrivande av historien tagit ett rejält kliv. En kick… Men nu känns det återigen svårt att få till texten på det sätt jag vill.

    Så jag känner igen mig i det du beskriver. Men tror också det är nyttigt att läsa mycket, av samma anledning som du skriver. Så ge inte upp, se det som att du går igenom en utvecklingsfas.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja det gör nog det, det kanske bara är jag som oftare skriver om det, för jag tycker jag sällan läser om det. Ja och förhoppningsvis är storyn mer än bara begriplig med.
      Men vad härligt att få den sortens bekräftelse, det måste ha känts skönt?
      Ja det kan du ha rätt i, att det är en del av utvecklingen, då detta är en fas där jag tar skrivandet till nästa pinnhål 🙂 ska försöka tänka så 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  3. Eva

    Jag har gjort det där många gånger 🙂 Jag läser en kanonbok och så pang är det jag skriver rena smörjan. Har bland annat bloggat om två veckor i Aten då jag skulle skriva och inte fick ner en enda rad på grund av de fantastiska böcker jag råkade komma över.
    Samtidigt är det ju riktigt bra böcker som kan få den egna texten att lyfta. Men det är svårt, det är en balansgång. När ska man läsa och när ska man, för sitt eget bästa, låta bli att läsa?
    Jag kan tänka mig att du har det både svårare och lättare än jag. Svårare för att du just ha kommit ut med en sträckläsarbok – och vill göra det igen. Och lättare för att du har gjort det förr.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Visst är det drygt! Ena stunden är man liksom lycklig för att ha läst en så bra bok, sedan kommer insikten och ramlar över en. Tufft! När du säger det minns jag att du berättade om det. Himla synd. Du har fortfarande inte funderat på att återuppta den Bokiden?
      Men visst kan läsande nog både hjälpa och stjälpa en. Men som du säger hjälper de en att utvecklas med och texten att bli bättre, så man ska väl vara tacksam kanske 🙂 men precis, svårt att veta när man ska och inte ska läsa.
      Heh, ja på ett sätt är det kanske så. Speciellt efter de fina reaktioner jag fått på Nästan som du. Klart man vill göra det MINST lika bra igen, helst bättre. 🙂 samtidigt vet man ju att man gjort det en gång, iaf. Lite samma tanke som när man tänker ”jag kommer aldrig få ihop ett helt manus av detta”, även då kan ett kännas bra att påminna sig om att man faktiskt lyckats med det tidigare. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Eva

        Precis, du får luta dig mot att du gjort det förr och kan göra det igen.
        Jag är säker på att du kommer i mål småningom, tror att lite hinder på vägen gör den bara bättre. (Men det är inte kul när de dyker upp 🙂 )
        Bokidén jag hade när jag åkte till Aten har jag lagt ner och tagit upp åtskilliga gånger. Numera är några av karaktärerna kvar och lite av handlingen. Men den idén får ligga till sig medan jag skriver på annat.

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Får försöka göra det 🙂 ja egentligen är det nog bara bra med de här tankeställarna, de leder ju till att man blir besluten att göra det bättre. 🙂 även om det känns lite hårt ett slag.
        Aha, det var en roman? Trodde det var en reseskildring 🙂 kanske minns fel då. Ja låt den ligga och mogna lite till 🙂 vem vet, du kanske kommer på något riktigt bra för den 🙂

        Liked by 1 person

  4. Elin Säfström

    Visst kan man känna sig lite handikappad av att läsa en riktigt bra bok. Det går liksom inte att stänga av sin egen strävan att skriva bättre. Men att inte läsa vore ju sannolikt att ta död på sitt eget författarskap. För att inte tala om hur trist ens tillvaro skulle bli. Åtminstone jag skriver som en sorts reaktion på att jag ju verkligen, verkligen älskar att läsa.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja det blir alltid blandade känslor av beundran och självkritik. För precis som du säger vill man ju alltid bli bättre. Skulle man å andra sidan bara läsa böcker som var halvbra skulle man ju aldrig få de där insikterna som får en att sträva efter att utvecklas.
      Ja huu, utan böcker vore det ju skittrist. 😥 Precis som du säger går det hand i hand med skrivandet. Jag minns faktiskt inte vilket som kom först för mig, men skrivandet föddes ur en benägenhet att fantisera som en form av verklighetsflykt. Sedan om läsningen var en gren av det eller dagdrömmandes var en konsekvens av läsningen kan jag inte svara på. 🙂

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s