Månadsarkiv: juli 2017

Skrivglädjen

Just nu vill jag bara skriva mest hela tiden! Det är faktiskt helt sjukt vilken berg- och dalbana det är. Ett tag gick det så segt att jag fick tvinga mig själv att sätta mig vid datorn för att knåpa ihop några ord. Nu när jag har semester flödar inspirationen. Och det passar ju bra för jag hade tänkt bli klar med råmanuset till sista augusti.

Faktiskt har jag nog inte känt den här sortens skrivglädje sedan… ja, det var ett tag sedan kan vi säga. Jag tänkte på det igår, att med tex Nittio var allt ju bara lustfyllt och roligt men kan man egentligen känna samma sak om man skriver om mord, otrevligheter och psykopater? Det blir liksom aldrig samma gemytliga känsla som att skriva tex romance eller feelgood. Men kul är det. Och intressant. Den här uppsättningen karaktärer är nog utan tvekan de intressantaste jag någonsin haft.

Det läskigaste är väl att jag inte har en aning om det (texten, storyn, kvaliteten) håller. Ingen har sett den än. Och jag vet fortfarande inte riktigt hur det ska sluta, men det hoppas jag att jag ska komma på tids nog. Jag vet i stort sett ingenting om hur sista delen ska gå till, hur karaktärerna ska ta sig från w till ö, typ. Och vem som egentligen ska… Ja, ni hör. 😀 Det här kommer bli lika spännande för mig att ta reda på. Just nu sitter jag och gissar, ungefär som jag brukar göra när jag läser spänningsromaner själv.

Apropå läsa så kommer det en hel del lovande böcker i höst, eller vad sägs om dessa?

efter-emmahon-som-vakarhusdjuret

inget-annat-morkerthe-child

Den sistnämnda vet jag fortfarande inte om den kommer på svenska någon gång i år, den finns iaf redan översatt till italienska… (hint, hint, svenska förlag och då i synnerhet Massolit) Den tredje författaren har jag haft ögonen på ett tag, bara på grund av omslagen som jag verkligen gillar och att hon verkar vara sjukt framgångsrik utomlands. Så ser fram emot att läsa dessa böcker, och som sagt, kommer inte The Child på svenska läser jag den nog på engelska. Kanske.

Andra bra böcker jag läst nyligen är ”I en mörk mörk skog” samt ”Annabelle”, som jag verkligen kan rekommendera.

Jag vill också läsa Ruth Wares tidigare bok The woman in cabin 10,

the-woman-in-cabin-10

men den verkar inte heller vara på gång på svenska… Argghh.

Ser ni fram emot några speciella böcker i höst?

Och är det nån mer galning än jag som skriver på semestern? 😉

Hoppas ni har en fin sommar!

/Katarina

Svenskar utomlands

När jag är i Italien kan jag inte låta bli att snegla efter de svenska författarna i bokhandlarna. Det finns en del, mest deckarförfattare såklart och ibland när man ser deras böcker översatta tycker jag man får ett helt annat intryck av dem utifrån omslaget. Här är några exempel på hur våra folkkära författare ser ut på italienska:

2017-07-21 15.24.29

Häxan, redan på rea

2017-07-21 15.49.52

2017-07-21 15.49.36

Älskar det här omslaget

2017-07-21-15-25-29.jpg

Älskaren från huvudkontoret

2017-07-21 15.28.46

unda

2017-07-21-15-26-56.jpg

Och se så annorlunda Ferrantes böcker ser ut i hemlandet

Vad som genast slår en är förkärleken till tecknade omslag och att böckerna ser mer finlitterära ut på italienska. (Tycker jag) personligen tycker jag inte alls de ser speciellt kommersiella ut, och jag lockas inte alls att läsa dem även om de (en del av dem) är fina. En annan sak var att det vanligaste formatet var mjuka pärmar, antingen storpocket, danskt band eller en variant med mjukpärm och skyddsomslag. Bland deckarna verkade inte inbundet så väldigt vanligt. Att notera också den lilla etiketten ”giallosvezia” vilket betyder ungefär sverigedeckare, då giallo (gialli i plural) är ett namn för deckare/polisromaner. Egentligen betyder det gul, och gult är en färg som ofta förekommer på italienska deckarhyllor:

2017-07-21 15.33.47

Detta är en helt fantastisk butik av en typ som jag önskade det fanns fler av i Sverige. Det fanns en hylla för romance, en för deckare, (flera egentligen) det fanns hylletiketter för en stor variation av kategorier, allt från historia, till psykologi till barnböcker, till fantasy, till sci-fi till religion, till… listan bara fortsätter. Dessutom fanns det generöst med fåtöljer där folk satt och läste eller, som jag, skrev på mitt manus.  Det var dessutom en del folk där och det kändes liksom som om de förstått något som vi här hemma inte har förstått. De ligger helt klart ett eller två steg före oss. Det var som en blandning av ett bibliotek och en bokhandel, en hade lite soft loungemusik i högtalarna på lagom volym. Stämningen var väldigt avkopplande. Och det var helt underbart. Det lär bli fler manusskrivarbesök dit. 🙂

Det var lite observationer från mig. 🙂

Vad tycker ni om dessa italienska omslag? Hot or not?

Den där känslan

Jag är den första att förespråka läsande av andras böcker medan man själv skriver. Det fungerar som en skola, inspiration, ger infallsvinklar som man inte skulle ha tänkt på och när ens språkbruk börjar gå på tomgång är en bra bok rena vitamininjektionen för ens vokabulär.

Men sedan har vi nackdelen, kanske den enda. När man kommer över en riktigt bra bok som gör en medveten om vad ens eget manus saknar, eller bara vad man skulle önska att det hade, och man vet vad som behövs men inte hur.

Jag tycks alltid drabbas av en släng av tvivel någonstans mitt i, när det börjar kännas lite segt och den första ”det här blir så himla bra-känslan” har släppt. Då är man extra utsatt om man dessutom råkar läsa en kanondebut. Och nu vet jag precis vad mitt manus behöver för att få samma känsla, det där wow:iga där man glömmer bort att det är en fiktiv story man läser. Frågan är hur jag ska få till det.

Men jag ska försöka att inte grotta ner mig för mycket i de funderingarna nu, utan bara fortsätta. Svårt, men det är nog det enda. Jag tycks inte kunna producera ett första utkast som inte kräver en omfattande omskrivning/redigering, men det kanske inte är så konstigt, speciellt när jag inte ens har en plan.

Så det är bara att fortsätta framåtrörelsen och förpassa de tankarna till redigeringen.

Brukar ni drabbas av tvivel under skrivprocessen? Hur hanterar ni isf den?

2017-07-12 13.17.03-1

Vem vill vara feminist?

Ja, du läste rätt. Feminism har gått från att vara något bra och konstruktivt, något alla vill kalla sig i rättvisans namn, till att bli förknippat med mer negativa epitet än positiva.

Eller som författaren till den här artikeln uttrycker det:

Att vara feminist i dag handlar inte om rättvisa utan om att förtrycka män för att själv få mer fördelar.

En uppfattning jag helt delar med honom. Man vill ha alla fördelarna men är inte beredd att ta nackdelarna på köpet. Han skriver också:

Vi måste även vara så insikts­fulla att vi vågar ­erkänna att vi är skapta ­olika. Vi är bra på olika ­saker och vi kan inte vara hundra procent lika. De flesta män tvättar bilen, skottar snö, klipper gräset och gör mer av de ”fysiska” arbetsuppgifterna hemma. Jag har inte hört många ­tjejer säga ”I dag slår jag ett slag för jämställdheten” och tar tag i gräsklippningen eller vedhuggningen.”

(Kanske speciellt inte på regelbunden basis, skulle jag vilja tillägga. Gör de det är det oftast en engångsföreteelse för att framstå som just jämställda. Men jämställd är ingenting man är då och då, när det passar en själv. Inget man planerar in i sin agenda.)

För hur många kvinnor söker sig till exempel till vissa totalt mansdominerade yrken som sophämtning? (För att ta ett aktuellt exempel nu när vi står utan sophämtning i stockholm) Hur många kvinnor kräver att bli inkvoterade i den branschen? Fast det är förstås inget attraktivt yrke (även om de verkar ha bättre lön än både poliser, lärare och brandmän) så då spelar det ingen roll att det helt domineras av män. Ojämställdhet är ganska bra när det passar en och männen kan gärna få göra skitgörat så andra slipper. För det finns väl ingen som tror att de gör det av passion för renhållning? 😉

Dessutom undrar jag lite, om vi ska prata omvända roller, hur många kvinnor som helt och hållet hade velat överlåta hela föräldraledigheten på barnets pappa medan de själva jobbar minst heltid och aldrig träffar barnet medan det är vaket? Medan det motsatta funkar alldeles utmärkt för många av dem. (Nu bortser jag medvetet från det faktum att barnet rent fysiologiskt behöver mamman under den allra första tiden. Det finns länder, USA, tex, där den lagstadgade mammaledigheten uppgår Till tre månader, obetalt. Jag hade en amerikansk vän som sa att hon inte kunde tillåta sig att vara hemma mer än en månad efter att ha fött barn)

Dessutom, som en artikelförfattare skriver i Katerina magasin, det finns saker som feminismen inte har ensamrätt på: ”kärlek, omtanke, medmänsklighet, mänskliga rättigheter, respekt och jämställdhet.” Och man behöver inte kalla sig feminist för att vara för dessa begrepp.

Många av dem har dessutom en tendens att fokusera sitt engagemang på petitesser och millimeterrättvisa (som könsneutrala vägskyltar, ur vilken vinkel kvinnor fotograferas mm) medan de samtidigt ignorerar de verkliga, stora problemen i samhället. Kanske beror det på att Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen, det finns i sanningens namn inte mycket mer att ta tag i här, utom på de områden de vägrar befatta sig med. Så det står ganska klart att feminism bara är intressant för dem så länge de får fördelar.

Just feminismen och vad det har kommit att innebära är ett ämne som förekommer i Nästan som du. Och detta är något som både förbryllar och fascinerar mig.

Hoppas ni har en finfin sommar 🙂

Tid för tankar

Det går faktiskt finfint att skriva det här manuset utan en outline så här långt. Men jag har upptäckt en sak. Att jag behöver mer idle time då jag inte gör något eller som mest funderar över vad som kommer hända härnäst än annars. I vanliga fall har jag en plan att luta mig mot och behöver bara titta på den för att veta vad jag ska skriva om härnäst, sätta mig ner och veta vad scenen ska handla om. Det är nog därför det funkar bättre att skriva när jag är ledig, och har tid att göra ingenting för det är i de där ouppbokade tomrummen som idéerna föds och kreativiteten vaknar.

Jag tänkte jag skulle posta lite bilder på de senaste dagarnas skrivplatser, bara för kontrasternas skull.

2017-07-04 17.39.41

Här sitter jag hemma i en fåtölj som jag fick av snälla Ebba, i, om inte pyjamas så inte långt ifrån. Jag skriver på paddan, har skrivit hela manuset på den hittills, vilket har funkat hur bra som helst.

2017-07-05 15.01.32

Här försökte jag skriva i cafemiljö, men det funkade inte alls. Det var alldeles för sorligt och barn som väsnades och det var bara att inse att det inte skulle bli några ord skrivna där. Men frappuccinon var helt ok. 🙂

(dock ingenting mot en grej jag brukar dricka i Milano som ser ut såhär:)

2016-07-10 15.08.14

Crema fredda al caffe. Bland det godaste jag druckit i kaffeväg.

Men åter till saken. Det var lika bra att gå igen för i fel miljöer kan jag bara inte producera något. Däremot skrev jag utan problem över 2000 ord hemma i min fåtölj igår. Nu ska jag jobba två dagar igen men jag kom just på vad som ska hända i nästa scen medan jag tog en nap, så det är bara att sätta sig och skriva ner det. Sova får jag göra en annan gång.

Var skriver ni som allra bäst?