Bilden av författaren

writer-1421099_1920Det slog mig när jag scrollade igenom mitt instagramflöde, hur olika vi som skriver porträtterar vårt författande. För att ta ett exempel ur mitt flöde: romanceförfattare postar ofta bilder av hur de sitter och skriver i tjusiga miljöer, eller omgivna av blommor och tårtfika, dvs den romantiserade bilden av skrivandet. Medan andra, ofta etablerade, deckarförfattare postar bilder av de praktiska sidorna av arbetet utanför skrivandet, som researchresor, möte med utländska förlag och läsare, filmandet av bokvideos eller annat material inför boksläpp osv, och ytterligare andra postar över huvudtaget inte några bilder av själva skrivprocessen utan på helt andra saker, men skriver gör de ju såklart iaf. Bilderna rör snarare deras vardag utanför skrivandet och man får känslan att de varken ser skrivprocessen som glamourös eller speciellt intressant i andras ögon, och kanske att de genom att distrahera läsaren med helt andra saker kan undanhålla dem hur de sliter med tvivel och deadlines.

Och egentligen, hur många andra yrkesutövare postar lika mycket bilder på sina arbetsdagar och arbetsprocess som just författare? Det skulle väl vara folk i mode- och inredningsbranschen då, samt livsstilsbloggare. Jag tror det till stora delar beror på att många som INTE skriver har en starkt romantiserad bild av författaryrket, antingen som något glassigt glamouröst som att skriva med utsikt över ett klarblått medelhav och en paraplydrink bredvid sig eller kanske en lyxig hotellobby klädd i business suit, alternativt som det ensamma geniet som sitter och knattrar frenetiskt på tangentbordet (förr skulle det ha varit en skrivmaskin) medan högen cigarettfimpar och mängden hopknycklade pappersark växer runt omkring dem. Och en del av oss vill helt enkelt ge den sortens följare vad de efterfrågar. En inblick i författarens vardag. Även om den är ordentligt arrangerad och bara skildrar de roliga bitarna av verkligheten.

Så jag funderade över det med hur vi vill att vårt skrivande ska porträtteras. Visst hade det varit kul att kunna lägga upp bilder på ändlösa signeringsköer eller bilder från filminspelningen av ens bok (hehe), men i verkligheten är det mest jag som skriver på min ipad, hemma och iklädd pyjamas och med håret i en rufsig svans. Och det tror jag ingen vill se bilder på.

Mitt instagramkonto är heller inte kopplat till mitt författarskap utan det är helt utav fotointresse. Där följer jag inte huvudsakligen författare utan snarare de som postar fina bilder, på saker som känns intressanta. Det är mycket resebilder, motiv från intressanta platser och fotografer och liknande. Men visst, en och annan författare slinker det med, samt några förlag, kanske framför allt utländska.

Jag har sedan några veckor även avvecklat min författarsida på Facebook. Det kändes bara löjligt att hålla den vid liv. Jag tror liksom inte att någon är intresserad av inlägg om min vardag eller nyheter kring mina manus och böcker i sitt flöde, vilket också visade sig i interaktionerna. Det är skillnad om man är känd, då får dessa saker ett större intressevärde. Vad tror ni? Är någon intresserad av en helt okänd författares liv och leverne, ur yrkessynpunkt? Vilka författare följer ni i sociala medier och varför? Vad tycker ni är intressant att läsa om/se bilder från? Har hela den här Författaren Som Kändis gått till överdrift, eller är konton i alla sociala medier ett absolut måste idag, om man ska ha en chans att nå ut?

 

Annonser

13 thoughts on “Bilden av författaren

  1. Helena

    En intressant tanke… Har funderat lite kring det där själv… Blir mycket (skrivar-)vardag på mina konton. Vad är det jag försöker underhålla, varför och för vem? Måste jag vara där? en del av mig tänker att det är ett sätt att bygga plattform tills den dag jag förhoppningsvis blir utgiven.

    Men vad gör det med mig att ständigt behöva uppdatera? Tar inte det tid och energi från skrivprocessen? Eller ska jag se det som ett slags dagboksskrivande att dela med mig av min skrivarvardag. Att liksom sätta ord på processen för att komma vidare, se hur jag ska göra.

    Kan det vara så att det här med alla sociala medier och all uppkoppling kommer att slå tillbaka på sikt, och att författaryrket blir mer slutet arbete på kammaren igen… Kommer vi alla koppla ned mer för att vi inte orkar visa upp våra liv för omvärlden hela tiden?

    Finns många intressanta dimensioner i det du skriver…

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Jaa, det är svårt det där att veta, om man vill bygga en läsarplattform, om man når ut till de man vill nå med en blogg eller en författarsida, eller om det mest är ens vänner och andra skrivintresserade som följer. Själv har jag inga som helst marknadsföringsavsikter med bloggen utan det är enbart för att jag tycker om att diskutera skrivande med andra likasinnade, sedan upplever jag det som att få läsare följer en författarblogg, om man inte är känd som bloggare eller något annat först då, och bokskrivandet kommer in senare. Men det är bara min personliga uppfattning. Men fb/instagram etc, där tror jag inte jag har tillräckligt intressanta saker att uppdatera eller når ut till tillräckligt många för att det ska vara värt det.

      Bloggandet kan ju vara både och, visst tar det en liten del av ens tid, men samtidigt ger det ju så mycket tillbaks i form av stöd, pepp och tips tycker jag.

      Jag hoppas nästan det, vet du. Att författarna en dag tillåts vara bara författare igen och inte behöver vara så himla synliga överallt. För precis, vem orkar hålla på och uppdatera om allt som händer i våra liv hela tiden? Drivs man av det kan man ju undra varför man är i författarskrået, men jag tror Läckberg gett upphov till en helt ny generation författare, de där som älskar att synas. Men det blir ju lite jobbigt för den som är i en fas i sitt författarskap där det inte FINNS något att uppdatera, då kan det nog kännas mest jobbigt att hela tiden behöva skriva något för att underhålla sina gamla läsare så de inte tröttnar…

      Men visst gör det? Ett ämne man kan fundera länge kring. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Helena

        Ja, det är inte helt utan dubbla känslor jag finns i mina sociala kanaler… En ständig press att uppdatera, går på tomgång och berättar ofta samma sak om igen… Samtidigt kan ju de få som följer vara de som hjälper en med viss marknadsföring också… Finns för och nackdelar med allt. men överlag kan man ju hoppas att det går tillbaka åtminstone lite med tiden…

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Förstår precis. Ja det kan absolut vara så, att de hjälper dig att sprida ordet den dagen boken finns ute så spar den tills du kan utvärdera resultatet på rätt grunder. 🙂

        Liked by 1 person

  2. Ebba Range

    Intressanta tankar!
    Jag har också tänkt på hur ickeskrivande personer uppfattar författarlivets glamour. Något sängskrivande blir det inte för min del, datorn är för tung (ångrar det inköpet!) – så jag sitter på kortsidan av mitt matbord av glas, på en gammal kontorsstol, inköpt på secondhand för 75:-
    Jag hade också en författarsida på Facebok ett tag, för flera år sedan men upplevde den mest som besvärlig att handskas med eftersom det var samma personer som kikade in där, som på min privata.
    Nu har jag sett att vissa av de kända författarna skriver på Facebook istället för på en blogg. En del av dem skriver såååååååååååå långa inlägg att jag tappar lusten efter bara en liten stund. Inte för att det är ointressant – men, dels tar det tid o jag blir något otåligt
    Tyvärr har jag inte Instagram – min åldriga Iphone 4 har hakat upp sig vad gäller inställningar/uppdateringar – ett proffs sa: ”Rör du den uppdateringen brakar hela telefonen.” Alltså kan den inte hitta den nödvändiga appen.
    Ps. Jag har svårt att läsa andra böcker sedan jag läste ‘Nästan som du’ – de griper inte tag i mig, jag somnar och tappar böckerna. Saknar driv … orden blir tjatiga, kommer inte framåt i handlingen, stampar på samma ställe. Lyckliga dem som ännu har ‘Nästan’ oläst. Ds.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Vad kul att du tyckte det 🙂 ack, vad jobbigt med en tung dator :(. Jag har haft mycket glädje av min iPad, både hemma och på resor, och fördelen är ju att den alltid går att ha med sig. Inte var den så himla dyr heller 🙂 just nu skriver jag manus två på den. 🙂
      Ja många har nog gått över till sociala mediekontona istället när bloggtrafiken gick ner och bloggboomen avtog. Haha ja det är ju definitivt en nackdel, just i de sammanhangen är nog korta inlägg av godo, men det kanske beror på ämnet med. 🙂
      Det låter konstigt att hela telefonen skulle kollapsa för att du uppdaterar en app som inte är bärande för hela telefonen. 😮 Telefonkrasch vill man ju inte ha så dumt att chansa 😮
      Men åh, vad fint att höra :)) så brukar jag känna när jag läst en riktigt bra bok, så det känns som en stor komplimang 🙂 tack för de orden 🙂

      Gilla

      Svara
  3. Eva

    Det är mycket intressantare att följa en författare som vågar berätta både om sin vånda (inför förlagssvar, recensioner eller ”hur f-n ska jag få ihop den här löjliga historien”) och sina skrivdagar när allting flyter på. Än en författare som enbart postar topplistor och kaffebröd. Men samtidigt kan en mix av allt göra att det blir ännu bättre. ”Känner” jag författaren och vet hur hon eller han har kämpat så blir jag bara glad av att se den där topplistan. Medan någon som bara kör listor och skriver ”köp min bok” med jämna mellanrum blir ointressant.
    Slutsatsen, om vi tar din blogg, är att jag gillar att läsa dina resonemang om skrivande mer allmänt och om ditt eget skrivande med dess toppar och dalar. Däremellan gärna en bulle och en och annan bild på dig skrivandes i pyjamas 🙂 För mig skulle det ge en extra bonus till en redan intressant blogg. Fast det där sista handlar ju också om integritet och kan kännas som en svår balansgång – och då ska man nog låta bli.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Haha vad kul att höra dina tankar 🙂
      Får fundera på det där med pyjamasen hehe. Eller iaf lite mer bilder från verkligheten 🙂 bra tankar. Gillar ju också när en blogg känns personlig, tyvärr är jag kass på det där med selfies. Det var lättare med de gamla osmarta telefonerna av nån anledning. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  4. Louise Baumgärtner

    Ett intressant inlägg som väcker många tankar, du har ofta sådana!
    Av det och svaren fick jag många tankar och skriver ner några; ( hoppas du inte tycker jag springer från ännet för mycket, men tankar gör ju ibland så😉);
    Jag skulle tycka det var roligt att se hur det verkligen såg ut när någon skrev, alltså den oglamorösa bilden med spretig tofs och gamla kaffekoppar. För då ser man hur fritt det är från glam men att det ändå finns andra, utgivna och inte, som finner det knepiga skrivlivet lika mycket värt som man själv📚Jag finns inte på fb eller insta men har däremot en blogg. Den fungerar som en slags dagbok kom jag fram till när jag rannsakade mig själv, med den konstiga inputen att jag inte vet vilka som läser. Och samtidigt som jag försöker skriva så att det ska ge även andra något, ett skratt eller ett erkännande av hur totalt ocool jag är ( typ nerverna på helspänn ofta) så tänker jag på det där med integriteten. Jag har barn t ex, vill inte lämna ut dem eller för mycket av mig därför. Konstigt nog fungerar ovanstående bra, säkert för att jag vill bli läst och för att snälla människor läser😊❤️Själv följer jag några skrivbloggar, bl a denna och jag säger som någon skrivit i ett svar ovan; det ger mest att följa dem som kan ge av sig själv, även det svåra. Jag har oerhört stor glädje av bloggarna, både utgivna författare och inte, men har med omsorg valt ut några få ( tiden som inte räcker) Att kommentera och få uppmuntran av andra är guld värt!! Och håller med Ebba Range; din bok är bra! Som en frisk fläkt bland de jag läst!! Phu, så långt då, 😬Tack för utrymmet!

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      VAd kul att du tycker det. 🙂 jag älskar långa kommentarer så jag gnuggar händerna i förtjusning 🙂
      Hahaha, jag trodde ingen skulle vara intresserad av sånt, speciellt av en helt okänd författare som jag. Men jag håller med, visst kan den sortens bilder vara kul! 🙂
      Ja då bloggar vi av lite liknande anledningar. Jag började också blogga för att dels ha ett slags dagbok, dels för att komma i kontakt med andra som skrev. Det finns ju ingen anledning att ”hänga ut” sina barn på en skrivblogg tänker jag så det behöver du nog inte oroa dig för 🙂 iaf in om du mest bloggar om den skrivande delen av ditt liv. Man kan ju posta personliga bilder utan att familjemedlemmar kommer med. 🙂
      Jag har också haft jättestor glädje av bloggen och allt stöd och pepp jag fått från den. Vete sjutton om min första bok hade blivit utgiven om jag inte haft det. Det gjorde verkligen skillnad. Sedan var det kul att vara en del av ett gäng och se en efter en bli antagen och utgiven. (Så gott som alla är utgivna idag)
      Men tack, vad fint att höra ☺️ Haha, vilket härligt omdöme 🙂
      Tack själv för att du tog dig tid att kommentera. 🙂

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s