Att trotsa rekommendationerna

Mitt arbetssätt just nu trotsar nog det mesta man hör som författare, när det gäller hur man skriver ett manus.

-Jag har ingen plan, annat än en massa ganska abstrakta tankar kring storyn i stort.

-Jag skriver inte varje dag – långt ifrån faktiskt. Just nu ligger det på en eller två hyfsat normala skrivpass i veckan. Plus en massa småduttande.

-Skriv klart det första utkastet innan du börjar redigera, lyder ett annat populärt råd, men även det har jag kastat överbord. Mellan mina få skrivpass klurar jag lite på det senaste kapitlet, och går in och ändrar och skriver om här och där, kortar ner en del, utvecklar annat. Det blir som ett andra utkast på en gång. Och här börjar varningsklockorna ljuda direkt! Risken är att man fastnar och inte blir färdig. Jag VET ju det. Men utan plan är det som att jag måste styra in storyn rätt innan jag kan gå vidare till nästa kapitel. Annars finns väl risken att det hela spårar ur totalt, att ett litet snedsprång bara blir mer och mer fel för varje kapitel, tills det muterat långt ifrån det jag först tänkte. Så känns det iaf. Som Eva-Lisa så klokt sa för en tid sedan, så försöker jag denna gång landa storyn så rätt som möjligt på en gång.

Jag har räknat ut att jag behöver totalt cirka 30 kapitel om det ska bli romanlängd. Detta kommer inte bli en jättelång roman. Just nu är jag på kap 9. Så det går iaf framåt. Jag har ändå bara skrivit i cirka 5 veckor på detta. Det finns hop om att bli klar innan sommaren är slut. Jag siktar på det. Det kommer fortfarande vara ett Råmanus, men kanske tillräckligt färdigt för att jag ska kunna skicka det till min eminenta förläggare/testläsare/redaktör. Vem vet, jag kanske blir refuserad! 😂 Så då får jag börja skriva på något annat. Men jag har iaf satt en deadline till sista augusti.

Händer det att ni också trotsar alla råd och regler för hur man ska göra?

IMG_0671.JPG

Mellan skrivpassen leker jag med lite bildredigering. Hittade en så fiffig app där jag gjorde den här bilden.

Annonser

18 thoughts on “Att trotsa rekommendationerna

  1. Eva-Lisa

    Ja, det finns ju verkligen inga givna tillvägagångssätt när man får ihop ett manus och även om man gör på ett sätt en gång, kan man ju prova ett annat nästa.
    Tror säkert du får ihop det till slut och jag tror också att man kan lära sig ett nytt arbetssätt för varje manus man skriver 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Det är det som är det roliga 🙂 man kan anpassa arbetsmetoderna efter vad som känns bäst varje gång. 🙂 och ändå få ihop något.
      Nu är jag extremt osäker på om detta verkligen kan bli något. Jag skriver bara ner det som det kommer, på det sättet som verkar passa bäst. Men det återstår att se om det passerar kvalitetskontrollen. Det är ju flera faktorer som ska spela in 🙂 något jag lärde mig redan med mitt allra första manusförsök är att även om strukturen är godkänd och språkhanteringen god så kanske storyn helt enkelt inte är speciellt tilltalande eller intressant för andra än författaren. Det var samma sak med mitt senaste feelgoodmanus, som du vet.

      Liked by 1 person

      Svara
  2. Jenny Eriksson

    Regler för att skriva romaner är till för att brytas. Jag har provat skriva superstrukturerat med plikttrogen dramatisk kurva och kapitalplan och under en period behövde jag det och det var en kul övning men för min del tror jag att jag behöver så mycket flow och fritt som möjligt för att det inte ska bli alltför analytiskt. Samtidigt älskar jag ju struktur. Regler kan nog snarare vara riktlinjer tänker jag och hittar man ett sätt som går mot alla regler tänker jag att man kommit ett steg längre i sitt skrivande för då har man hittat sitt unika sätt för sin skrivprocess.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Hehe, Amen! Vad intressant att höra om dina erfarenheter. Jag gillar också struktur, men kanske passar det mig bättre att inte vara fullt så strukturerad som jag varit, ELLER så måste jag bli Mer strukturerad, för det känns som om mina råmanus saknar något, trots att jag följt planen, så jag får ofta ganska mycket arbete efteråt iaf. Så att veta vad berättelsen ska handla om och ungefär hur den ska vara uppbyggd och hur den ska sluta tror jag på, däremot kanske inte man behöver vara sådär hemskt nitisk med vägen dit, utan lämna det lite fritt.
      Jag har heller aldrig tänkt på saker som ”regler” eller känt mig begränsad av dem tidigare, utan som du säger mer sett dem som riktlinjer, och det tror jag är klokt, de finns ju inte där för att begränsa en utan för att man ska ha något att falla tillbaks på, en slags guide, när man behöver det.Tror du är något på spåren där, att närman kommit en bit i sitt skrivande kan man utveckla sin egen metod som är mer unik för ens personlighet. 🙂

      Gilla

      Svara
  3. Elin Säfström

    Har funderat över precis det här de senaste dagarna. Jag skriver nämligen alltid under kaosartade former och det känns lite läskigt. Snart kommer jag att ha två utgivna böcker och när jag nu skriver den tredje så känns det som om det är ännu större oreda än det brukar vara. Det beror delvis på att jag nu är beredd på redigeringen med redaktör och redan från början går in med tanken att det nog kommer att ändras en hel del innan vi är i mål, MEN det känns ändå sjukt riskfyllt, eftersom folk nog börjar förvänta sig en viss kvalité. Jag menar, ska man fortsätta vara så här hipp som happ resten av sitt författarliv? Borde man inte ha bättre hantverkskunnande vid det här laget? Så går mina funderingar. Medan jag fortsätter att skriva under fullständig anarki.

    Gilla

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Vad intressant att höra ett vittnesmål från en som alltid skrivit så, under fullständig anarki, haha. Underbart. Alltså jag tänker att varför ändra ett vinnande koncept? Om du nu har fått tre manus antagna med den metoden, (och redan det är en imponerande bedrift så du gör helt klart något rätt) finns det ens någon anledning att ändra på något? Det skulle väl vara för att de första tog flera år att skriva och nu har du en deadline och måste strukturera upp dig för att kunna leverera, då kanske det kan vara läge, annars tycker jag att du kan och bör fortsätta skriva precis som du gör 🙂 en del behöver lite kaos för att kreativiteten bäst ska komma till sin rätt. Kanske är du en av dem? 🙂

      Gilla

      Svara
  4. Drömmen om en bok

    Håller med ovanstående, regler är till för att brytas 🙂 Jag tycker att jag hela tiden kommer på nya ”konstiga” sätt att skriva, och det är väl så man får göra. Prova sig fram. Vissa saker håller man fast vid, andra inser man var inte toppen… 🙂
    För närvarande gör jag väl lite som du, skriver en bit i taget och stannar upp och redigerar och petar i den. Just nu är det vad jag behöver 🙂 Och som du hoppas jag att jag efter den här vändan ska ha en ganska färdig version!

    Gilla

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Det tycker jag med. Jag älskar att prova nya sätt att skriva och lägga upp arbetet, tycker det är sjukt intressant. Så jag är absolut för prova sig fram. Tror inte jag använt samma metod med två manus hittills, men för det mesta har jag iaf haft mer planering ryggen. Så det känns spännande att skriva utan, vem vet vad som kommer fram liksom? 😄😲 vad kul att du är där med, vi brukar ofta vara på samma ställe samtidigt har jag märkt. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  5. Louise Baumgärtner

    Lite att byta ämne kanske men jag har läst ”Nästan som du” nu ( läste ut den för flera veckor sedan men har haft fullt upp sedan dess) och jag tyckte verkligen om den! Den var annorlunda och uppfriskande (så skönt att få spänning utan massa polisinblandning), en oväntad vändning mitt i boken och två intressanta karaktärer. Jag förstod dem inte hela tiden men det gjorde inget alls, så är det ju även i verkliga livet, att man inte har lätt att identifiera sig med alla och det är ibland det mest eggande och blir dem man fortsätter bära med sig och undra över. Skulle jag uttrycka det som min författarcoach skulle jag säga; en story som fäster. Snyggt jobbat, Katarina!👍Blir spännande att läsa din nästa bok😊

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Men åh, vad kul att höra, och tack för det fina betyget 🙂 Kul också att du upplevde den som annorlunda mot de övriga böckerna i genren, det var lite min förhoppning, att kunna skriva en typ av spänningsroman som inte redan finns i överflöd 🙂 Så det gör mig riktigt glad. 🙂 Tack snälla du! 🙂 Jag ser fram emot att läsa din med 🙂

      Gilla

      Svara
  6. Skriva läsa leva

    Det är bara några år sedan (typ sex, sju?) som jag insåg att det fanns en massa regler som en kunde följa för att skriva en roman. Synopsis, karaktärslistor, scener utifrån dramaturgiska kurvor, redigera i trappsteg eller vad som nu gäller 😉 Jag som hela tiden skrivit helt som jag själv velat – typ från början till slutet i ett enda stort flöde. Det har jag fortsatt med. Fast jag har provat på någon metod ibland men faller tillbaka i mitt ”egna”. Känns liksom bäst så. 😉

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja haha det var som en helt ny värld öppnades när man insåg det. 😄 Ärligt talat har jag aldrig fastnat för sådana character sheets eller mer rigorös planering men jag har ofta skrivit scenförteckningar allteftersom historien vecklat upp sig för mig. Så icke nu.
      Ja det som känns bäst är nog det som funkar bäst med. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  7. Kristina

    Som ”nybörjare” lyssnar jag till alla rekommendationer som finns. Det kan bli svårt att sålla i dem och att hitta de rekommendationer som passar just mig. Man kan ju inte följa alla råd och tips, då skulle ingenting bli skrivet. Så det enkla svaret är JA, jag struntar i rekommendationer. Ibland medvetet men säkert också omedvetet.
    En av dem som jag medvetet struntar i är just att skriva varje dag. De gånger jag har möjlighet att sitta flera dagar i sträck (ex helg) så kommer jag in i texten mycket lättare. Förnuftet säger mig att jag borde skriva varje dag av den anledningen. Tyvärr har jag svårt att hitta motivationen att skriva med trötthet och huvudvärk eller en lång dag på jobbet. Då nöjer jag mig med att ”skriva i huvudet”. Manuset lämnar ju aldrig huvudet, oavsett om jag skriver eller inte 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Det är nog klokt, och samtidigt prova sig fram till vad som passar en själv. Nej, håller helt med, skulle man sitta och tänka på sånt när man skriver skulle det bli rätt lite skrivet 🙂
      Ja, det är svårt för mig med att skriva varje dag, både för att jag är trött osv, och för att hjärnan behöver vila ibland och klura på vissa saker jag skrivit innan eller ska skriva. Sedan har jag visst en inneboende latmask just nu som är ganska högljudd… 😉 Men håller med dig om lättheten när man skriver varje dag, tröskeln blir inte lika hög då. Men som du också säger så skriver man ju ofta i huvudet iaf.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s