Den ofrivilliga deckarförfattaren

För många år sedan, eller, ja, tre-fyra i alla fall, när jag precis hade gett ut min första bok, pratades det i något inlägg jag läste om genrer man aldrig skulle ge sig på att skriva, lite som debutantbloggen gör idag. Och jag hade saken klar för mig. Fantasy och barnböcker skulle jag aldrig kunna skriva (det senare är intr ens en genre, men ni förstår kanske tänket), jag skulle heller aldrig kunna skriva en deckare. Jag visste ju inget om polisarbete och läste inte speciellt många deckare själv heller så jag visste hur de var funtade. Det var liksom den andra motpolen från det jag skrev då.

Senare började jag sakta men säkert inse att jag iaf gillade spänningsromaner av en viss sort, de som inte skildrade polisernas arbete utan vanliga människor i olika situationer. Och vidgade min definition till ”inga deckare, men kanske en spänningsroman.”

Vad hände sedan? Jo, bara ett par år senare efter en tids skrivdepp, fick jag en perfekt idé till en spänningsroman, en som faktiskt skulle få till och med mig att göra ett försök. Nu kommer den snart ut, under kategorin deckare i nätbokhandlarna!!! Jag har alltså blivit en deckarförfattare utan att ha varit medveten om det! The irony?!! Man ska aldrig säga aldrig när det gäller genrer tror jag. För det räcker med att läsa en bra bok i en viss genre, eller få den perfekta idén, för att man ska vara redo att ompröva sitt beslut.

Denna insikt har vidgat min syn på begreppet deckare. För mig har det alltid betytt böcker som börjar med ett mord och sedan följer polisernas arbete för att hitta mördaren. Men det är tydligen inte riktigt så enkelt. Och det kanske också kan vara därför som böcker jag tidigare aldrig skulle ha tänkt på som deckare kan nomineras till stora deckarpriset till exempel.

Så bara för att bena ut begreppet, hur definierar ni deckare? Och har ni hittat något bra påskekrim? Själv läser jag denna. Riktigt spännande.

Glad påsk!!!

Annonser

17 thoughts on “Den ofrivilliga deckarförfattaren

    1. Katarina Inläggets författare

      Det är mitt första möte med honom, men hittills verkar det lovande. 🙂
      Ja läsa kan man ju göra året om såklart, jag är bara fascinerad av begreppet ”påskekrim”! 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  1. Ebba Range

    Det är så roligt att ha följt dig under flera år … man ska aldrig säga aldrig alltså 😉 Skönt att inte alltid veta allt om sig själv. Jag är inte mycket för feelgood – men, läste ut två på raken häromdagen. För egen del har jag knappt kunnat läsa alls de senaste två åren – som nu fått sin förklaring och därmed kunde jag prova ut nya glasögon. Alla skrivna ord i världen är numera också för mina ögon. Lycka!

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Nej, det ska man nog inte 🙂 det tycker jag med, skönt att kunna överraska sig själv ibland,haha.
      Vad spännande, vilka var det och vad tyckte du om dem? Det finns ju feelgood som behandlar lite mörkare, allvarligare ämnen med, som jojo moyes livet efter dig tex.
      Ja det förstår jag, måste kännas fantastiskt!! 🙂

      Gilla

      Svara
      1. Ebba Range

        Läste Camilla Davidssons, de två senaste om Emma; Pensionatet vid världens ände och Änglarna dansar i gryningen. Djupa och berörande ämnen. Så var det väl lite extra med att ‘Änglarna …’ utspelar sig på Gotland/Fårö, Stockholm och Mallorca – tre platser som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det blev som att titta på film 🙂 Rekommenderas! Har du läst dem?

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Ah vad kul! Jag har bara läst den första boken i den serien/trilogin, så då verkar jag ha missat något då. 🙂 härligt med böcker som utspelar sig i miljöer man tycker om. Min bok utspelar sig till största delen på Kungsholmen, hehe. Jag väntar fortfarande på en härlig, fängslande bok som utspelar sig i Milano. 🙂

        Gilla

  2. Skriva läsa leva

    Där ser man. Kul! Man ska aldrig säga aldrig… 😉 Själv har jag också tänkt att deckare inte är min grej men det är ju inte så enkelt att mina manus befinner sig i en och samma genre. Om rätt berättelse kommer till mig kanske också jag lämnar det jag i första hand känner mig trygg med.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Nej, precis, och jag anser nog fortfarande inte att min bok är en deckare med de definitioner jag har. Det var därför bokhandelns kategorisering kom som en överraskning. 🙂
      Ja precis, man ska nog aldrig helt utesluta något, egentligen. Iaf inte i det här fallet. 😉
      Ah vad spännande. Vilka genrer har du skrivit i hittills?

      Gilla

      Svara
      1. Skriva läsa leva

        Jag pratade om det med en skrivarvän för ett tag sedan, hur spretigt det jag skriver är och vi kom att prata om det utifrån att olika författare är mer eller mindre trogna en genre. Även om jag skriver för tonår/unga vuxna har jag ju min nuvarande dystopi, men utöver den även fantasy, sci-fi, och renodlade ungdomsböcker inom ett socialrealistisk spektrum. Så även om inga nya idéer kommer till mig har jag lite att arbeta med de närmsta åren. 😉

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Ah, haha, ja då har du att göra om du har minst ett manus i var och en av de genrerna 😀 Så kan du se vilket du gillar bäst 🙂 Låter som spännande genrer med.

        Liked by 1 person

  3. Carola

    Det är härligt när man kan överraska sig själv om något man absolut inte trodde om sig själv men ändå fixa det. Var gränsen går för deckare hade jag en bild av att det var när poliser eller andra juridiska personer utreder ett mord. Men vad vet jag, ett begrepp kan tänjas både vitt och brett. I det här sammanhanget så blir det till en fördel kan jag tycka. Särskilt om det kan leda till prisnominering men ännu bättre, fler potentiella läsare som dras till deckargenren 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Men eller hur? Att överraska sig själv är ju riktigt roligt! 🙂
      Ja det var min definition med, så då tänkte vi lika där. Men tydligen är det ett vidare begrepp än vad jag trodde. Ja hehe, i de fallen är det kanske en fördel på ett sätt, men det måste ju kännas konstigt att vinna ett deckarpris när man tror man skrivit en relationsroman, hehe. 😉

      Liked by 1 person

      Svara
  4. Mia

    Vilken bra insikt! Snart skriver du barnfantasy… Eller det är väl inte det viktiga att fundera så hårt på vilken genre man skriver eller inte skriver i – utan hellre då att får man den där idén, vad den än är, så får man.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja eller hur? Vem vet vad det blir härnäst liksom 😄 För precis, får man bara rätt idé kan man nog vara beredd att ompröva sina övertygelser. 🙂 har du nån genre du tror iaf nu att du aldrig kommer skriva i?

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s