Väntan och pacing

De första 12 000 orden gick hur bra som helst utan vidare noggrann plan. Det är min erfarenhet att det oftast är så. Jag kan ta mig en bit utan planering, med bara en hum om vart berättelsen är på väg och ren inspiration, innan det tar stopp. Igår insåg jag att jag behöver något mer i berättelsen för att det inte ska bli för enahanda. Så snart jag satte mig ner och började fundera över det insåg jag vad det var som fattades.
Hittills har jag mest skrivit de handlingsdrivande scenerna, vad som behövs i nuläget är lite karaktärsfördjupande. Det är också en fråga om pacing. Ok, nu är min berättelse inte den där sortens actionladdade bok där tempot är snabbt hela vägen från början till slut, men det behövs ändå scener av olika slag i en bok tycker jag, för att läsningen hela tiden ska förbli  intressant.

Så det ska jag pyssla med idag.

Jag har iaf hållit mig till ordmängden varenda dag hittills, (1000 ord per dag) utom igår, då det bara blev 500 ord, men å andra sidan har jag ett par dagar (eller fyra) skrivit mer än mina tusen ord med.

Nu väntar jag bara på boken! Det ska bli sjukt spännande att få se den.

Annonser

18 thoughts on “Väntan och pacing

  1. Helena

    Skönt att höra om din ordmängd per dag! Ligger själv någonstans där när jag nyproducerar text och hade länge lite dåligt samvete över att det inte blev mer. Men har någonstans insett att det är någonstans där som hjärnan klarar av. Nyproducerar jag mer än 2 000 ord på en dag blir det sällan bra alls….

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja jag har upptäckt att det är en ordmängd som är ganska hållbar över en längre period. Kan sällan heller skriva mer än 2000 per dag, bara vid enstaka tillfällen men inte som regel. Undantaget när jag skrev min kortroman, då skrev jag cirka 6000 ord per dag i 5-6 dagar, men sedan hade jag å andra sidan problem med nacken i evigheter efteråt! 😮 Och sedan var den ju klar med, så det rörde sig bara om en veckas arbete totalt. Bra att även du har hittat din ideala ordmängd 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  2. Eva-Lisa

    En bok behöver ju både driv OCH djup för att bli bra, så det är nog en god idé att inte köra gasen i botten hela vägen 🙂
    Jag tänk, snart kommer din bok med! Ska bli så spännande och roligt att få hålla i den! 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Precis, det passar nog bättre för hundrameterslopp än för ett maraton som en roman ju är. 🙂
      Ja tänk! 🙂 det ska bli så sjukt roligt och spännande att få ge ut dessa två böcker!! ☺

      Liked by 1 person

      Svara
  3. Marie: Mitt skrivliv

    Det där med tempo är intressant! Jag upplever mitt manus som lite baktungt, samtidigt måste ju trådarna få sina upplösningar mot slutet. Svår balans, tycker jag. Vi får se vad testläsarna säger sedan…
    Läser just nu Belinda Bauers prisade Mörk jord och är på sidan 95 av 235 och det har fortfarande inte hänt så mycket. Jag har inga problem med ett lugnt tempo, men i mitt eget manus blir jag nervös över att uttråka – känslan är att det måste hända saker hela tiden för att inte tappa läsaren, men det är ju ingen thriller och jag håller med om att det behövs varierande tempo. Hm…

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja precis den känslan får jag med. Att det kan funka i andras böcker men när det gäller ens egen blir man orolig att det är för segt. Mitt är inte heller speciellt högt tempo, men det trixiga (känns det som) är att hitta balansen där de lugna partierna fortfarande är superintressanta och där de snabbare inte blir för ytliga och liksom FÖR snabba, utan fortfarande har en viss tyngd. Ingen lätt match, i mitt tycke. 😬

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Marie: Mitt skrivliv

        Okej, då är jag inte ensam med andra ord och du har ju lyckats förr så du behöver nog inte oroa dig 🙂
        Jag försöker tänka syfte och konflikt, att det inte behöver vara bomber och granater men det behöver leda framåt på ett eller annat sätt. Men, men, vi får se vad domen blir från testläsare.

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Lyckats vet jag väl inte om jag har, tänker du på ERSBSK?
        Ja, precis. Men det är ändå en svår balansgång tycker jag!
        Har du kommit till det stadiet nu då det är dags för feedback?

        Liked by 1 person

      3. Marie: Mitt skrivliv

        Precis, jag tyckte att den var spännande, utan att för den saken skull vara en thriller eller spänningsroman. Driv skapar ju spänning, oavsett genre egentligen, viljan att som läsare ta reda på vad som händer.
        Jag pysslar på med mitt manus i maklig takt, helt efter ork och andra åtaganden. Har läst och antecknat, går nu igenom och ändrar. Sedan vill jag slipa lite på kapitlens slut också, men sen så… 😄 Den lösa plan jag umgås med är att ha manuset hos testläsare till sommaren och, kanske, till förlag innan jul. Men ingen press, det blir när det blir. Har stressat igenom redigeringen förut och tänker inte göra om det misstaget, hoppas jag.

        Gilla

  4. Annika

    Pacing, det nojar jag mycket över nu när jag skriver spänning för första gången. Det flesta av de större händelserna kommer under andra halvan, och jag tycker balansgången är svår. Jag vill inte att det ska kännas som ett konstant hundrameterslopp att läsa den där andra halvan, lika lite som den första får kännas seg. Jobbar en del med att få upp tempot även under vissa ”obetydliga” händelser under den där första halvan, att drivet finns där även om det egentligen inte händer något mer spännande än att protag. är ute och går i skogen så ska läsaren ändå vara lite på tårna.
    Hoppas boken kommer snart 🙂

    Gilla

    Svara
  5. Skriva läsa leva

    Jag har fullt upp med att vila i scenerna nu, eftersom jag tenderar att få för bråttom. Så jag ägnar mig åt rätt mycket karaktärsfördjupning som inte ska vara för tung och sakta ner tempot allt för mycket. Känns som ett arbete som kommer kräva lite distans för att jag själv ska kunna se om det blir något bra. Och så andras ögon förstås. 😉

    Gilla

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Det låter bra. Jag brukar ha samma problem men fixar det i redigeringen. Det känns lönlöst att försöka göra det i råmanusfasen, då vill jag bara framframfram 🙂 Ja, andras ögon är alltid bra 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Skriva läsa leva

        Visst är det så att jag också vill fram när jag skriver första gången. Inbillar mig väl att jag ska glömma eller missa något… Som att få ihop det hela, och allt som räknas då är att komma i mål. 😉

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Jag tyxker oftast att jag får en bättre överblick över vad som behövs i en scen när jag fått lite distans till det, ju längre desto bättre syn. 🙂 medan jag skriver tycker jag det låter perfekt, sedan läser jag igenom och inser att det färdas i hundranittio, haha. Ja målet är den starkaste drivkraften. 🙂

        Liked by 1 person

      3. Skriva läsa leva

        Hundranittio ja, de hastigheterna kommer jag också upp i. 😄 Har några sådana kapitel att jobba med i helgen nu. Ser faktiskt fram emot det (brukar otåligt tycka det frestar på) nu när jag har gott om tid för att bearbeta dem.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s