Månadsarkiv: mars 2017

Ofrivillig skrivpaus

Hallå igen

Efter alldeles för många dagars ofrivillig (och oplanerad) skrivpaus pga jobbet som TYVÄRR måste komma i första hand ibland iaf, så har jag äntligen fått skriva lite igen. Så härligt! Nu hoppas jag att det inte ska behöva bli fler dagar av 0 skrivande på ett tag iaf.

Jag väntar fortfarande på min bok, det känns som om det gått alldeles för länge redan så jag kikade när det var, och det är bara nio dagar sedan den gick till tryck! Så det lär tyvärr dröja ett slag till.

Men ändå, vilken grej. Nu kan jag ha min bok tryckt och ute i handeln lite drygt en månad efter att ha färdigställt den! Tänk om jag istället hade valt att skicka in den till förlag (om vi inte hade valt att starta ett eget alltså), då hade jag just nu ”sett fram emot” minst 3-6 månaders väntan på svar, och OM den skulle bli antagen skulle det ju ändå dröja uppemot ett år till innan jag fick se den i handeln. Så vi pratar alltså om minst 1,5 år. När jag tänker på det är jag så glad att slippa den biten. På det här sättet kan jag själv styra över min utgivningstakt, det finns varken gränser för hur mycket/ofta eller press utifrån på att prestera något inom en viss tid! Det tycker jag är helt suveränt!

Väntan och pacing

De första 12 000 orden gick hur bra som helst utan vidare noggrann plan. Det är min erfarenhet att det oftast är så. Jag kan ta mig en bit utan planering, med bara en hum om vart berättelsen är på väg och ren inspiration, innan det tar stopp. Igår insåg jag att jag behöver något mer i berättelsen för att det inte ska bli för enahanda. Så snart jag satte mig ner och började fundera över det insåg jag vad det var som fattades.
Hittills har jag mest skrivit de handlingsdrivande scenerna, vad som behövs i nuläget är lite karaktärsfördjupande. Det är också en fråga om pacing. Ok, nu är min berättelse inte den där sortens actionladdade bok där tempot är snabbt hela vägen från början till slut, men det behövs ändå scener av olika slag i en bok tycker jag, för att läsningen hela tiden ska förbli  intressant.

Så det ska jag pyssla med idag.

Jag har iaf hållit mig till ordmängden varenda dag hittills, (1000 ord per dag) utom igår, då det bara blev 500 ord, men å andra sidan har jag ett par dagar (eller fyra) skrivit mer än mina tusen ord med.

Nu väntar jag bara på boken! Det ska bli sjukt spännande att få se den.

Skrivandet och andras förväntningar

Nu har Nästan som du gått till tryck! Och jag vågar inte längre öppna provtrycket för är rädd att jag ska se något fel någonstans!

Istället distraherar jag mig med skrivandet av manus två, som går framåt kan man säga. För att inte väntan på Nästan… ska bli så lång.

Det är verkligen stor skillnad på att skriva denna nya mot att skriva bok 1. Jag funderar över varför. Kanske har det med huvudpersonen att göra. Med den första boken gjorde jag det betydligt svårare för mig själv genom att ha perspektivpersoner som var extremt långt ifrån mig. Sedan finns det nog alltid drag hos dem man kan relatera till, men överlag var de mycket knepigare att skriva och eftersom boken dessutom är skriven ur första person så krävdes det en hel del av mig för att liksom ta mig in i deras huvuden, förstå hur de funkar och vad som driver dem.

Med den nya istället så ligger fokus på något annat, kan man säga utan att avslöja för mycket. Den tar ett litet annat grepp om berättelsen och det känns avsevärt lättare att skriva. Jag har skapat en liten graf här till höger för att peppa mig själv lite, en som liknar dem man kan ha på tex NaNoWriMo, där man kan uppdatera sina framsteg och se stapeln växa. Det kan tyckas barnsligt, men jag tycker det är ganska kul att se sina framsteg visuellt. Att se ett manus som textdokument ger ju inte riktigt samma känsla av framsteg. Inte som att se en bunt papper, tex.

Jag läste ett inlägg på debutantbloggen idag om att våga tala om att man skriver, och det där är något jag ofta funderat på. Varför många är så rädda för att dels börja skriva, dels för att berätta om det för andra. Själv hade jag aldrig ens några tankar åt det hållet.

Jag har alltid skrivit, sedan jag var liten, och alla visste om det, både släktingar och folk jag träffade på min fritid, för mig var det helt naturligt och inget prestationsladdat, så det kanske är något som kommer om man börjar som vuxen? Kanske har det också med att göra hur man är som person? Är man extremt prestationsinriktad och känner att man måste lyckas med allt man tar sig för, för att berättiga själva aktiviteten, så kanske det kan kännas så?

I mitt fall handlade det däremot helt om något jag gjorde för mitt eget nöjes skull, så där försvann en stor del av förväntningarna, både från min och andras sida. Det var ungefär som om jag skulle ha sagt att jag tyckte om att rita som barn. Jag tyckte om att skriva, och så var det med det. Ingen har lagt några prestationskrav på mig för det. Men visst fick jag en bok om skrivandets hantverk när jag var yngre. Jag läste den aldrig. För mig handlade skrivandet om avkoppling och verklighetsflykt, inte om något hantverk som skulle slipas. Det intresset kom först senare, men jag tror de där åren av kravlöst skrivande som barn och glädjen i att uttrycka sig i skrift skapade ett mer naturligt, okomplicerat förhållande till hela grejen när jag väl blev seriös med det långt senare.

Hur och när berättade ni för andra att ni skriver? Kände/känner ni förväntningar utifrån att lyckas som författare för att det ska berättiga tiden ni lägger ner?

ballet-1893567

 

Som en dans

Jag har börjat om på manuset, efter lite klurande, och den här gången gick det mycket bättre. 🙂 Har satt som mål att skriva 1000 ord per dag, det känns precis lagom, och jag får till och med hejda mig så jag inte fortsätter av bara farten när jag väl nått dit. Detta för att kunna få tid över för andra saker än skrivande med, som att sköta förlagsrelaterade saker, mitt brödjobb, läsande, bloggande, läsande av andras bloggar, sociala medier osv. För att inte tala om lite skötsel av hemmet med och lite motion och vila ibland. Jag har så himla lätt att gå så helt upp i skrivandet att ALLT annat blir eftersatt medan jag är i nyskrivfasen, men nu kan jag inte riktigt tillåta mig det, med en bok som snart ska ut. Men med den här takten borde jag ha ett råmanus färdigt i slutet av maj, kanske i början av juni, vilket passar perfekt!

Jag har också försonats med tanken att mitt första utkast denna gång inte kommer att bli speciellt färdigt, och det är helt ok. I nuläget är det endast jag som berättar historien för mig själv, inget annat. Det kommer att krävas en omskrivning sedan, och det är ganska skönt att veta. Att vara inställd på det. Det behöver inte bli perfekt! Det gör att orden rinner lite lättare och säkerligen, i slutänden, att jag spar tid. Mitt mål, det lösa, är att ge ut bok två nästa vår. Då kan jag inte sitta och peta för mycket i formuleringar och ordval i det här läget. Som någon annan skrev i ett inlägg, jag måste helt enkelt få ur mig ett halvdåligt, inkomplett första utkast för att kunna fördjupa mig i detaljerna, och för att kunna förbättra. Det går liksom inte att göra det i den första vändan, hur mycket jag än försöker. Det enda som händer är att jag blir alldeles för självkritisk och kör fast.

Men just nu njuter jag alltså bara av min berättelse och av att umgås med min nya huvudperson som jag redan gillar 🙂 Manuset har även fått en arbetstitel, en som, tro det eller ej, inte redan verkar finnas på någon annan bok! Kan det vara möjligt? Iofs gällde samma sak för min första bok med. Återstår att se om det blir den i slutänden. 🙂

Trevlig helg!

IMG_1599

Provtrycket! En lagom tjock bok! 🙂

 

 

En ny början

De senaste dagarna har jag klurat på inledningen till mitt nya manus. Själva berättelsen har jag klar för mig, även på ett ungefär var den börjar, vad som är startskottet. Men inte var dörren är, så att säga, ingången till berättelsen.

Men igår kom jag på det! Sedan satte jag mig och skrev de första två kapitlen, det blev 2000 ord bara sådär! Lyckan! Tills jag läste igenom det och insåg att det inte funkade. 

Jag försökte skriva om scenerna flera gånger men det blev ändå inte bra. Till slut insåg jag vad det var som felade. Huvudpersonen! Hon passade inte alls för rollen och hennes liv passar inte i storyn. Hela tonen blev fel, känslan blev fel, allt kändes fel, ända in i märgen.

Idag är det bara att börja om igen! Ny main character, förhoppningsvis löser det problemet. 

Håll gärna en liten tumme för att jag hittar rätt. 

Tillbaks på ruta ett

Det slog mig idag, medan jag läste en bok som inte riktigt var tillräckligt intressant för att hindra mina tankar från att vandra, att det är egentligen nu jag kan börja på manus två. (Ja, jag har börjat om räkningen sedan jag bytte genre, egentligen skulle väl detta snarare bli manus nio eller tio…) det är nu jag äntligen kan börja skriva på något nytt.

Oh hjälp! 

Hur ställer man om sig till skrivarmode? Jag som fortfarande är lite i redigeringsmode, fast jag försöker släppa det. Man kanske behöver en vecka eller nåt, för att koppla bort alla tankar, detoxa sig lite från det gamla manuset, nollställa hjärnan så den kan hitta en ny frekvens, en ny karaktär. Relokalisera sig till en annan värld.

Och under tiden kanske det bara är bra att läsa lite. 

Men nästa vecka, bestämde jag nyss, då ska jag börja på manus två. Det som förhoppningsvis ska bli klart till nästa vår. Ni ser, en tajt deadline. Men i det här skedet känns det bara bra med ett löst mål som ligger långt fram i tiden. Jag ska ägna det som är kvar av den här veckan till att fundera över de sista pusselbitarna till den nya berättelsen, och, jisses, vad min huvudperson HETER! Bara en sådan sak. Vem hon är. Att det är en hon vet jag iaf. Men resten… det återstår fortfarande att ta reda på. 🙂

Omslaget!

Nastan som du skyddsomslag

Nu är omslaget äntligen klart! Igår gick boken till provtryck, släppdatum är satt till den 2/5 men som jag skrev häromdagen kan man redan nu bevaka den hos nätbokhandlarna. 🙂

Nu har även priset hos näthandlarna justerats.

Författarfotot

Nu ligger en av bilderna jag tog uppe på förlagets hemsida under Författare samt en liten presentation av mig 🙂 https://dareme.se/forfattare/katarina-persson/

Idag är jag ledig från brödjobbet så pysslar med lite allmänt efterarbete, som att skriva en tacktext (denna viktiga del av en bok) samt att kontrollera alla avstavningar i inlagan, så de är snygga. Härnäst väntar jag på omslaget och därefter provtrycket. Spännande tider!

Nu finns även boken att bevaka på bokhandlarnas sidor, här tex: http://www.bokus.com/bok/9789198388015/nastan-som-du/  Priset är inte korrekt än, dock. Men gå gärna in och bevaka så får ni ett mail när boken släpps.

An editor is someone who separates the wheat from the chaff and then prints the chaff. Adlai E. StevensonRead more at_ https___www.brainyquote.com_quotes_quotes_a_adlaieste108673.html

Sista vändan

Nu sitter jag med det som ska bli den allra sista redigeringsvändan med det här manuset. Smakar på den meningen. Slutredigering. Låter fantastiskt, efter ett år med det här manuset varav 6 månader av redigering. Jag har satt deadlinen till slutet av veckan, så nu har jag en hel del att göra. Och faktiskt, efter 6 månader hittar jag fortfarande saker att rödmarkera, även om de inte alls är många längre, och jag fortsätter ändra, men någonstans måste man sätta stopp. Det är faktiskt fullt möjligt att fortsätta redigera ett manus i evigheters evighet. En text blir aldrig perfekt, det är något jag har fått lära mig. Strävar man efter absolut perfektion kommer man aldrig bli klar. Så man får helt enkelt bestämma sig för en punkt då det är tillräckligt klart. Och nöja sig med det.
Sedan kommer förstås andra texter som ska skrivas på det.

Har ni gjort några kul fynd på bokrean?

”Art is never finished, only abandoned.”

Leonardo da Vinci

Läsande och skrivande

Just nu har jag något slags läsdipp. Jag vill så himla gärna läsa något men inte en enda bok tilltalar mig. Inte ens de där storsäljarna som övervälls med superlativ. Jag vet inte hur många böcker jag ratat nu men det kanske är dags att inse att jag inte är på läshumör. Egentligen. 

Det händer ibland, att jag är för uppe i skrivandet/redigerandet och mitt eget manus, att jag inte kan koncentrera mig på någon annans berättelse. Jag tror faktiskt att dethandlar om det. Att när jag själv har redaktörshatten på så är det svårt att se annat än fel på de böcker jag läser. Det finns tydligen perioder som är bra och dåliga för läsandet, verkar det. När min bok väl är släppt kanske det blir annorlunda. Och snart släpps ju Eva-Lisas bok, så då får jag äntligen lite bra läsning iaf. 🙂

Är det fler än jag som får sådana lässvackor under olika perioder? Isf när infaller de för er?

Senaste boken jag ratade… skäms lite