Det här med testläsare

Igår fick jag tillslut tillbaka första halvan av den sista testläsarens feedback på manuset! Hon har gjort ett gediget jobb, det var nästan 100 kommentarer (jag räknade till 99) som jag nu gått igenom. Och det var ändå bara första halvan av manuset!!

Jag är så otroligt tacksam för det arbete och engagemang och den omsorg som alla mina testläsare lagt ner. Det känns verkligen som att jag hittat en perfekt mix av testläsare den här gången! Så lycklig! 🙂

När jag först började skriva var jag totalt ovan att få feedback på mitt skrivande. Jag hade skrivit sedan jag var liten men aldrig visat mina texter för en enda människa, utom de som jag skrev som uppsatser i skolan då. Att få feedback kändes skrämmande, utlämnande och obehagligt. Det dröjde till mitt femte manus (Nittio Minuter) innan jag ens vågade mig på att be någon annan än mamma läsa det jag skrivit. Allt annat innan dess var liksom bara träning.

Men det var verkligen en upplyftande upplevelse. Vi hittade ett perfekt upplägg där vi bytte texter med varandra, ett eller två kapitel åt gången, och även en lagom nivå av kritiskhet. Det, kompletterat med en lektörstjänst (när jag blev lite modigare), gjorde att jag tillslut kände att det var tillräckligt färdigt för att jag skulle våga skicka in till förlag.

Efter det har jag gradvis fått vänja mig vid mer ärlig feedback och det har inte alltid varit lätt. Inte för att jag inte vill ha den, självklart vill man innerst inne veta hur folk egentligen uppfattar ens text, utan för att det liksom ändå var svårt att inte bli förkrossad, skämmas och känna sig värdelös. Någonstans innerst inne vill man försvara sitt manus, trots att man förstår att det inte tjänar till något, och inte hjälper en att utvecklas. Men ändå. Det svider likt förbannat. Och känns personligt.

Först nu börjar jag kunna ta till mig feedback med lite mer mognad och självdistans. Det är inte jag som får kritik, och personen vill ju bara hjälpa mitt manus att bli bättre. Men ibland får jag fortfarande bita ihop, lägga ifrån mig utlåtandet någon dag och liksom smälta den lite för att inse att vederbörande har rätt. Och då har jag inga problem att ändra det som behövs ändras. Jag har också lärt mig att bättre se vad jag bör ta till mig och vad jag kan strunta i. Det senare är egentligen väldigt lite. Av de hundra kommentarerna tror jag det var endast tre eller så som jag beslöt mig för att lämna som de är. I en del fall när någon ifrågasätter en mening eller dess relevans, formulering etc, så har jag insett att jag helt enkelt kan stryka den, att det är lättare än att försöka skriva om den. Och att det faktiskt inte gör något om den försvinner.

to-be-employee-of-the-month

När man har siktet inställt på ett traditionellt förlag är det lätt att tänka

”Bättre att vänta med att stryka tills jag har ett förlag som kan säga vad som ska bort och vad som ska vara kvar.”

Även jag har resonerat så ibland. Man är orolig för att fix something that ain’t broken.

Nu när jag är min egen förläggare måste jag ta feedbacken jag får mer seriöst. Det är därför jag väljer testläsare vars kunskaper jag har förtroende för, jag ser dem inte som några som ska representera läsarna, utan några som har erfarenhet av skrivande och textbearbetning och kan ge ett utlåtande ur professionellt perspektiv. Det har gjort att jag fått väldigt bra och konstruktiv kritik. Speciellt med det här manuset har det betytt enormt mycket. Då kan jag stryka skoningslöst, för jag vet att det finns grund för vad de säger.  Jag har också valt ytterligare andra som läst delar av texten som rör deras expertområden. Det har varit guld värt.

Och precis som jag får hjälp av andra har jag också ofta ställt upp och läst andras texter, lagt ner lika mycket arbete och omsorg som jag själv hoppas få.  Läst manus både en och två gånger i olika skeden. Vill man ha får man också ge. Det är så självklart att det knappt behöver sägas. Och väldigt lärorikt med.

Numera tycker jag det här med testläsning är en fantastisk grej. 🙂

PS idag kan man tjuvkika på baksidestexten till vår första bok på förlagets hemsida 🙂 www.dareme.se

 

Annonser

32 thoughts on “Det här med testläsare

  1. Eva-Lisa

    Håller med, det är otroligt givande, både att läsa andras texter och att få feedback på sina egna. Man lär sig något hela tiden och framförallt utvecklas man ju i skrivandet och det är ju det man vill göra 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Precis, det är ju det man vill 🙂 det allting syftar till.
      Ja man lär sig mycket av det, faktiskt. Och att läsa andras texter får en även att se saker i sin egen man inte tänkt på innan. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  2. anethebergendahl

    Det låter intressant med så många kommentarer. Och att du redan hunnit gå igenom dom. Snabbt jobbat. 🙂
    Jag har också fått tillbaks från två testläsare men har endast hunnit gå igenom från en av dom och endast nio kapitel.
    Det där med att ta feedback på bästa sätt förstår jag är svårt men du tänker helt rätt Katarina. Feedbacken är endast hjälpmedel för att få en bättre text.

    Lyckat till med nya förlaget. 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, det var kommentarer som gick snabbt att ändra. Mestadels språkliga och andra lättändrade saker som tur var 🙂
      Härligt, hoppas du fick bra och vettig feedback!
      tack Anethe! 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. anethebergendahl

        Skönt att det gick relativt fort. Jodå, jag har fått bra feedback med förslagsändringar, en del meningar ska tas bort och andra ska ändras. Men först har jag två kapitel som ska skrivas innan råmanuset är helt klart. Ha en fin dag! 🙂

        Liked by 1 person

  3. Marie: Mitt skrivliv

    Vad kul att du hittat så bra testläsare! Och det är sant som det är sagt, deras jobb är att – ibland – påpeka sådant man inte vill höra. Att jobba sig igenom det där motståndet är verkligen avgörande. Som journalist är jag ju van vid kritik, men har upptäckt att det inte riktigt är samma sak att få en artikel kritiserad som en skönlitterär text, den ligget trots allt närmare hjärtat och ens innersta. Men jag jobbar på saken! 😄
    Ja, det är verkligen annorlunda nu när ni kör eget förlag, det är ”ingen annan” som ansvarar för att det blir så bra det bara kan. Tur att ni är två med god erfarenhet som kan bolla med varandra 👍🏻

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Nej, det är olika vad kritiken består i, hur jag reagerar med. Är det språkfel, dålig gestaltning, korrfel, osv så är jag bara tacksam att det påpekas och skrider till verket. Det är kanske mer när någon säger ”Nej, det här känns inte trovärdigt” som det svider lite mer, eller ”nej, det här story-konceptet/temat osv funkar inte för mig.” Då blir det lite ”men förstår du inte hur jag menar!??” och så känner man sig som en missförstådd artist som inte lyckats förmedla det där man ser i huvudet så att andra ser samma sak 😀 Ja, en text är ju inte jag, men det är som du säger närmare mig än en faktabaserad artikel. För även när man skriver fiction så väver man ju in en del av sig själv med, så helt avskild från sin text blir man kanske aldrig.
      Ja, precis, nu måste vi ju själva försäkra oss om att texten är tillräckligt genomgången och förbättrad och korrläst. Ingen annan kommer att ta ansvar för det som du säger. Därav vikten att välja rätt personer för textgranskning. Och i sanningens namn var de senaste två feedbackarna till övervägande del språkliga ändringar, endast några enstaka saker i strukturen som behövde ändras eller fakta som behövde granskas. Ja det är verkligen skönt att ha någon annan att bolla med och inte enbart ha sig själv att lita till. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Marie: Mitt skrivliv

        Så sant, olika sorters kritik svider olika mycket, om alls. Det där med trovärdigheten tycker jag är viktigt och det kan ju vara så olika, beroende på vem man är, vilken fantasi man är utrustad med t.ex. Och i vilket läge man befinner sig i medan man läser, vad man precis läst o.s.v. Vissa kvällar är jag inte säker på att mördare INTE kan gå genom låsta dörrar, andra kvällar är jag helt säker på att mördare inte alls är övernaturliga 😄
        Nej, eftersom skönlitteratur är eget hittepå så blir man nog aldrig helt separerad från texten, det har jag också svårt att se. Det enda det handlar om är att lära sig vilken kritik man ska ta åt sig av – och, som du gjort, välja sina testläsare med omsorg.
        Skönt att du mest är i ett läge av språkliga ändringar, det är en fin plats att vara på 😉 Ska bli så kul att få läsa när boken kommer 👍🏻

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Ja, precis och även på vilka förkunskaper man har i ämnet, samt hur van man är att läsa den sortens böcker 🙂
        Hehe, nej, just det är kanske en sådan sak som skulle kunna bli ett problem lol, om man inte gör det tillräckligt trovärdigt! Ja, man får helt enkelt sålla, och ibland lägga det sårade egot åt sidan och bara lita på feedbacken!
        Ja, det ska bli skönt att bli klar med redigeringen! Har ju hållit på med det här manuset i ett år nu!
        Vad kul, hoppas du ska gilla den då 🙂

        Liked by 1 person

      3. Marie: Mitt skrivliv

        Nej, verkligen inte! Illa pinkat alltså – av en trähäst, som man säger, haha. Att få ihop en roman från första bokstav till färdig för tryck på ett år, och lönarbete samtidigt, är en otrolig prestation! Men du kanske är lite dålig som jag på att fira dig själv och din framgång? 😉

        Liked by 1 person

      4. Katarina Inläggets författare

        Ahaha! Jag läste ett fbinlägg igår och insåg att jag skrev första ordet på detta manus den 28/2 förra året! Så nu blev jag lite sporrad att iaf färdigställa redigeringen tills den 28! 😛
        Ja, jag är nog det. Efter ett tag blir det liksom lite normaliserat, det där med att skriva. Men visst firade jag när jag hade ett råmanus, även om det då bara var ynka 32K och hade tagit typ nästan ett halvår att skriva 😀 Vi borde nog bli bättre på att fira de små framstegen med!

        Liked by 1 person

      5. Marie: Mitt skrivliv

        Haha, exakt ett år! Det vore något det 🙂 Att normalisera skrivandet av en bok per år låter som ett framgångsrecept. Imponeras av författare som lyckas med det.
        32K eller mer, ett skelett är ett skelett och lättare att hänga upp kött på än inget skelett alls. Jag siktar på att mitt färdiga manus ska bli max 70K, det var 60K efter första utkastet, men ett nytt perspektiv har lagt på 5K eller så. Vi får se hur mycket historien kräver och håller för, jag inbillar mig att 70K är lagom men det återstår att se 😉
        JA! Små framsteg måste firas och jag är värdelös på det. Vet inte hur man firar!

        Liked by 1 person

      6. Katarina Inläggets författare

        Det vore det verkligen! 🙂
        Ja, lyckades man med det varje gång kunde man ju snart ha en slags regelbundenhet i sin utgivning. Men det kräver nog att man väljer bort en hel del annat om man samtidigt jobbar heltid med annat. Det blir inte så mycket slötittande på teve tex, (har inte ens någon teve) eller så… Något jag dock saknar är en författargrupp, men det verkar svårt här i stockholm där de flesta verkar sätta en ära i att vara upptagna…
        70 K är en bra siffra! Det var det jag siktade på med, med andra utkastet! Sedan blev det lite mer dårå…
        Aj då, ja, det kan vara rätt kul att fira även de små framstegen.

        Liked by 1 person

      7. Marie: Mitt skrivliv

        Ja du, den som ska skriva en bok per år och jobba heltid får i sanning välja bort både det ena och det andra 😄 Prioritering handlar ju alltid om att ”offra” något, offra för att vinna liksom… pratade om det där med en skrivande vän i går – nybliven tvåbarnsmamma – och hon reflekterade kring att barnen lätt skulle kunna bli en ursäkt för att inte skriva. Men hon var redan steget före i tanken och hade en plan för hur hon kan prioritera loss skrivtid.
        Sthlm som är så stort borde väl kunna skrapa ihop ett par författare för träffar, alla kan ju inte vara upptagna jämt? 🤔 Du får väl kommendera några utvalda så de inser allvaret, haha.

        Liked by 1 person

      8. Katarina Inläggets författare

        Ja det vill jag mena! 🙂 och precis, vill man åstadkomma något eller ”vinna”så får man nog vara beredd på vissa uppoffringar. Precis som många idrottare redan från tonåren tränar stenhårt och väljer bort vissa andra aktiviteter för att få mer träningstid.
        Ja det är nog lätt att använda barnen som en ursäkt för att inte skriva, men jag tror ett går bara man verkligen vill. Det finns ju dessutom många framgångsrika författare som bevisat att ett faktiskt gör det.
        Ja man tycker det. Men tydligen inte iaf. Nja jag kommenderar inte hehe. Vill folk inte delta så slipper de. 🙂

        Liked by 1 person

      9. Marie: Mitt skrivliv

        Jag tänker på Peter Forsberg och hans ”jag var inte bäst men jag ville mer än alla andra”, så det är bara att kämpa på, haha.
        Men eller hur, flerbarnsföräldrar som gett ut flera böcker – och arbetat. Så visst går det, men prioritering är nyckelordet. Och en förmåga att orka prioritera utan att få dåligt samvete. Läste ett jättebra inlägg på Debutantbloggen om det, av Bågstam.
        Tur du har oss helt oupptagna internetmänniskor, vi i Norrland har så mycket tid att vi inte vet vad vi ska göra av den! Trevlig helg!

        Liked by 1 person

      10. Katarina Inläggets författare

        Ja, det ligger nog en hel del av förklaringen till framgång i den inställningen.
        Ja, visst går det, om man bara vill det tillräckligt mycket. 🙂 Och precis, att inte få dåligt samvete för att man försvarar sina egna intressen. Aha, det måste jag kolla på då.
        Ja, det är tur. Önskar fler vore som ni 😉 Stockholmarna har lite att lära där. Samma sak var det med Italienarna. En helt vanlig kväll kunde vi en halvtimme innan stängning i butiken där jag jobbade bestämma oss för att gå ut på en aperitivo efter jobbet. Och det gjorde vi, och några kollegor som gått hem tidigare på dagen och som inte hade något bättre för sig anslöt sig de med 🙂 Det var alltid jättetrevligt trots att det inte krävde veckor av förberedelser 😉 Trevlig helg!

        Liked by 1 person

  4. Skriva läsa leva

    Jag tänker också att den feedback jag får ges för att någon vill min text väl. Trots att den mest välmenande respons ibland svider. Då gäller det att fundera lite och se hur feedbacken förbättrar texten eller inte. Ofta märker jag att en kunnig läsare som tar sig tid och verkligen ser texten gör underverk när den sätter ord på förbättringsområden. De övriga tar jag faktiskt mer lätt på. För det lyser igenom när någon inte ”ser” ens text.
    Kul att du hittat så rätt med dina testläsare. Jag hoppas jag också gör det en dag.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, det är ju så 🙂 Men precis, det kan svida iaf, även fast man vet det. Och exakt, man känner när förslagen man får syftar till att göra den story man själv vill skriva bättre eller om de försöker forma om den till något annat. den sista sortens kommentarer kan man lätt bortse från. men jag tror inte jag har fått några sådana på den här texten 🙂
      Det kommer du helt säkert göra 🙂 men mitt tips är att välja noga, inte bara ta alla som erbjuder sig. många vill hjälpa, en del är bara nyfikna på att få läsa vad man skrivit, men inte alla kan ge bra och konstruktiv feedback. Eller är beredda att avsätta tiden det faktiskt tar.

      Gilla

      Svara
      1. Skriva läsa leva

        Att hitta rätt testläsare känns som en utmaning. Och som du säger, det är tidskrävande att göra det med omsorg. Själv skulle jag ta ett sådant uppdrag på största allvar och hoppas förstås att någon skulle göra detsamma för mig.

        Gilla

  5. Carola

    Utan testläsare skulle vårt skrivande inte komma särskilt långt. Det är den feedbacken som fått mig att utvecklats mest. Handböcker i all ära men någon utomståendes syn på texten gör störst nytta. Vilken tur du haft som hittat testläsare som kan området du skriver om! Härligt att läsa om din professionella utveckling och inställning till feedbacken på din text 🙂 Att lämna ut ofärdig text till någon annan är nästan som att visa sig helt naken men när man kan lita på testläsaren och dennes kunskaper är det en helt annan grej.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Jamen precis, håller med dig i allt du skriver. Både om hur utvecklande det är samt hur lätt det är när man vet att testläsaren vet vad denne pratar om 🙂
      Jag är jätteglad för dem, det är nog viktigt att ha testläsare som kan genren när den är ny för en själv. Så man håller sig till reglerna.

      Liked by 1 person

      Svara
  6. Mia

    Vet du. Ibland tänker jag att det skulle vara så himla skönt om de där testläsarna, lektörerna, redaktörerna och whatnot skulle säga, fantastiskt, ändra inte en bokstav. Fast å andra sidan så skulle jag antagligen tro att de förlorat förståndet då. Så man får helt enkelt ta kritiken och fixa det.

    Och bra baksidestext! Blev mycket nyfiken.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Hahaha, eller hur? Himla skönt men samtidigt skulle nog jag med bli extremt misstänksam och börja tvivla på att de ens har läst texten 😀 Ja, man ska vara glad att man får en chans att ändra allt som behövs ändras medan tid är 🙂
      Vad kul att du gillar den 🙂

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s