Månadsarkiv: december 2016

Receptet för en bästsäljare

I mellandagarna snubblade jag över en intressant video. Jag har sett den tidigare men glömt bort den. Nu påmindes jag om den och började fundera mer på den.

Videon handlade om James Pattersons Master Class, en kurs där han guidar deltagarna till hur man skriver en bästsäljare (i bästa Pattersonstil, får antas).

Det låter intressant, och självklart började jag fundera kring om det faktiskt finns ett universellt recept för en bästsäljare, och hur det isf ser ut. Ser det tex likadant ut oavsett genre?

Och handlar bästsäljare om bara om den strukturella delen av hantverket, ett slags formula, eller är det andra saker som bakas in i konceptet, som ämne, karaktärer, författarens röst, berättelsens ton, budskap, genre, målgrupp? Personligen tror jag att även de sakerna avgör om en bok blir en bästsäljare eller inte, och att en författare visserligen kan dela med sig av hur denne arbetar, men att det inte betyder att deltagarna får samma framgång bara för att de kopierar hans koncept. Det är han såklart medveten om med. Så varför inte dra nytta av det om folk nu vill veta.

Det finns alltid de som vill reducera framgång till en enkel formel som alla kan ta del av och kopiera. Men jag tror att finns det ett recept för en bästsäljare så ser det olika ut från författare till författare. James Patterson har ett, Stephen King har ett. Nora Roberts har ett, JK Rowling har ett.

Men visst skulle jag gärna vilja veta vad som lärs ut på den kursen, hehe. Det vore om inte annat himla intressant. 🙂

Här är länken, för den som är intresserad.

https://youtu.be/6H7tKmbmTWM

Vad tror ni? Kan man lära ut hur man skriver en bästsäljare? På ett sätt som ger garanterat resultat?

masterclassjp

God jul

Jag har varit lite dålig på att blogga den senaste tiden, och kommer förmodligen skriva här lite mindre frekvent under nästa år. Men jag vill passa på att tacka er som följt mig under 2016, som kommenterat, peppat och kommit med värdefulla tips och infallsvinklar och helt enkelt gjort mig sällskap under den här skrivprocessen. 2016 har varit ett intressant år på många sätt, och framför allt med en hel del förändring, både på det professionella och på det personliga planet. Jag tror 2017 kan bli ett lika spännande år.

Hoppas ni får en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Manuslös! 

Igår kom jag till slutet av manusbibban, tio tusen ord rikare även efter denna omgång. (I den första vändan växte det med hela 100 procent) och drog en lättad suck att denna knepiga vända var igenom. Men samtidigt känns det konstigt. Har jag verkligen gjort allt? Är det inget jag glömt? Visst finns det lite kvar jag kan vässa och det ska jag ta också, men för nu seglade manuset iväg till testläsare igen, en denna gång, för att se om det nya slutet funkar bättre, bland annat. Så medan det genomgår granskning är jag manuslös några dagar. Himla konstig känsla. Men jag tar tillfället i akt att vila lite, läsa och fota. Har just slutat brödjobbet för dagen och med tanke på hur fint väder det är och inte jättekallt ens så tänkte jag ta en sväng med (mobil)kameran 🙂

Vad gör ni när ni är mellan manus? Eller bara mellan redigeringsvändor?

Framsteg

Härom kvällen lyckades jag beta av ett stort område som skavde mot slutet när det gällde ena karaktärens motivation, jag satt som uppslukad hela kvällen och det var så underbart att bara grotta ner sig i berättelsen, att jag ännu inte är trött på den. Idag har jag dessutom stationering på ett ställe i mitt dagjobb där jag hinner redigera lite mellan varven, vilket jag såklart utnyttjar. Har med mig en tjock bunt och är snart igenom den. Jippi! Jag kanske kan hålla tidsramen iaf! Börjar få vittring på målet nu så det känns definitivt som en sporre. 🙂

Nästa steg är att skicka en del text till en person för faktagranskning, men först måste jag igenom de bitar som är berörda. Upptäckte att jag faktiskt hade en person i min indirekta släkt som hade precis rätt yrke för det. Sånt är ju perfekt!

Vad gör ni såhär på tröskeln till helgen?

Skjutauppmentalitet

Det här manuset har verkligen tagit tid. Mycket längre tid än vad det borde ha gjort om jag hade arbetat lite mer effektivt. Men Jag har stött på en ny tendens hos mig själv, och det är att dra ut på saker tills jag inte kan se mig själv i spegeln längre och säga varför jag inte skriver. Motståndet inför varje skrivpass är så stort, trösklarna ovanligt höga. Och samtidigt blir manuset bättre än något annat jag skrivit. Det kan jag nog säga, iaf känner jag mig själv mer nöjd med det än med något annat av mina manus. Något hände när jag bytte genre, jag fick utforska sidor av mitt skrivande som jag aldrig vetat om att jag hade. Så detta har på alla vis varit väldigt stimulerande och lärorikt.

Och ändå får jag nästan tvinga mig själv inför varje pass.

Jag skriver inte varje dag längre. Inte ens varannan tror jag. Jag intalar mig att jag behöver tid för att tänka på vissa saker mellan ett skrivpass och ett annat. Och till viss del kan det vara så. Jag har två saker kvar att infoga nu från min lista som jag verkligen dragit ut på i det sista. För att jag inte vet hur jag ska skriva dem. Och när jag inser att det kanske kommer kräva mer nyskriv och mer omdisponering av texten så tänker jag ORKA!! och slösurfar istället.

Men så blir inga böcker skrivna. Som tur är har jag helgerna lediga nuförtiden, så då kan jag passa på att få en del sammanhängande, ostörd, distraktionsfri skrivtid. Problemet är som för många andra att på morgnarna före jobbet är jag för trött och på kvällen när jag kommer hem är jag… ja, för trött. Intalar jag mig iaf. Men jag kanske borde syna den undanflykten lite nån gång.

Mitt mål är att bli helt färdig med manuset i början av nästa år. Men det känns fortfarande väldigt avlägset, trots att veckorna svischar förbi i en rasande fart.

steg 1:

infoga de sista övergripande förändringarna på plotnivå.

steg 2:

Finputsa klart det hela så det kan

steg 3:

skickas till tre olika testläsare.

Steg 4:

Föra in ändringarna efteråt

steg 5:

korrläsa en sista vända

sedan… sedan kommer det där stora Vadhändersedan!

Just den biten törs jag inte riktigt tänka på än.

img_0276