Månadsarkiv: september 2016

Problemas…

Idag skulle jag egentligen ha följt upp en tråd som jag planterade i början och skriva till lite text, men dessvärre försvann hela skrivpasset eftersom jag insåg sent igår kväll att kronologin inte fungerade. 😮

De senaste dagarna har jag nämligen skrivit till en ny tråd som ställer till det lite med kronologin. Plötsligt stämde ingenting längre! Från början trodde jag det rörde sig om två kapitel, men istället var det ungefär fem kapitel som påverkades av en liten dialog på en sida som jag skrev in i manuset – så idag fick jag istället ägna mig åt helt andra saker.

Jag skrev ut berörda kapitel, klippte isär de enskilda scenerna och häftade ihop sidorna. Sedan bredde jag ut dem på golvet och börja lägga pussel. Det måste hända före det, som måste komma efter att de pratat om det. Och så ska de här scenerna vävas in lite snyggt mitt emellan. Till slut fick jag ihop det iaf, och nu återstår bara att switcha om scenerna i manuset! 😮 Och hoppas att det inte blir en dublett någonstans, eller att jag missat någon liten detalj när jag kastade om dem som ställer till helt nya sorters problem…

Och så har vi detta ständiga problem när man plötsligt ser texten på papper och den ser helt annorlunda ut än på skärmen!! 😮 Gaaah!

*Note to self: innan nästa redigeringsomgång ska jag läsa igenom hela texten på papper*

cropped-dont-quit2.jpg

Avloppsrensning

Den här veckan måste jag sluta softa och ta itu med den här redigeringen på allvar. Inget blir färdigt av att jag drar ut på det, men jag känner igen mig i det som Sara Linnea Molin skriver i sin blogg En chick-lit-karamell blir till om att alltid snegla på gräset på andra sidan staketet. Precis så gör jag med. När jag skriver råmanus tänker jag “åh, längtar tills jag får koppla av med lite redigering, det kommer bli riktigt lättsamt i jämförelse med detta”, och nu… NU!! Nu tänker jag “åh, längtar tills jag är klar med den här redigeringen så jag får skriva på nästa manus. Eller tills jag iaf kan gå ner mer på detaljer, småpetet.”

Den här redigeringen är verkligen ingen semester kan jag säga. Och det är inte ett dugg festligt och lustfyllt som det var med 90, nej nu snackar vi skitgöra i klass med att rensa avlopp 8h om dagen i två veckor… Kanske inte konstigt att jag försöker hålla motivationen uppe med lite omslagsförslag, jag behöver verkligen en målbild nu. Tror jag ska skriva ut mitt senaste förslag som Eva tipsade om, och sätta någonstans där jag ser det!🙂

Nu har jag gjort upp ett stenhårt redigerings-bootcamp-schema för nästa vecka:  en redigeringspunkt för varje dag må-fre. Den fjärde och femte är de mest omfattande, så sedan ger jag mig två dagars vila hehe. Veckan därpå är likadan förutom tisdagen då det är Kanelbullens dag, vilket i sig inte är någon stor författarhändelse, hehe, men det råkar påverka mitt dagjobb så jag kommer med all sannolikhet att få jobba häcken av mig och vara ganska hjärndöd när jag kommer hem. Risk finns också för väldigt lång arbetsdag.

Imorgon är det dessutom ett intressant frukostevent igen som jag ska gå på. 🙂 

Vad har ni för planer? Eller har ni boksmälla efter helgen som gick? 😉

Problemlösning 

I mitt manus har jag en tid känt att det är något i den ena karaktärens motivation som klingar falskt. Något som inte känns trovärdigt, eller logiskt. Jag kan inte riktigt förstå hennes resonemang i frågan, och idag närmade jag mig tillslut den avgörande tanken: jag måste skriva om delar av de scener som rör just hennes motivation.

Det blev som allra tydligast i slutscenen, där en lång bit dialog kändes extremt krystad utan att jag kunde sätta fingret riktigt på vad som skavde. Ni kanske har varit med om det, när inte ens man själv köper det som sägs för att det finns ett slags trovärdighetsproblem någonstans. Det vart helt enkelt för kontruerat, och nu får jag gå tillbaks till en mer intuitiv lösning på problemet.

I övrigt går redigeringen framåt och den fritid jag har försöker jag dela mellan att sova, redigera och testläsa en författarkollegan manus. Jag tycker det senare är extremt lärorikt, för oftast inser jag när jag läser andras manus vad som fattas i mitt eget, eller hur jag skulle kunna förstärka det, när jag ser vad andra är starka på och hur detta lyfter deras berättelser. Sedan är det såklart kul att kunna hjälpa en kollega med. Efter den här redigeringsvändan är det dessutom dags för mig att skicka mitt manus till ytterligare en testläsare, och under tiden håller jag ögonen öppna för fler.

Men nu ska jag sätta mig ner och skriva en ny lista på exakt vad som behövs fixas för att få till den här ändringen, det känns skönt att iaf ha insett detta innan jag skickar iväg det för läsning igen. Och så håller jag tummarna för att det löser problemet. 

Idag drog bokmässan igång med. Hur många av er är där, som besökare eller som deltagare?

Titeln

Det här med titlar alltså! Gud vad svårt. Jag som trodde jag hade börjat komma in i det i min gamla genre! Nu måste jag börja tänka om och inser att det jag TROR är passande titlar istället mest låter lite klyschigt! Tur att man iaf har vänner som kan påpeka det för en.

Jag läste igenom ett par sidor nyss, för att orientera mig i var jag slutade senast. Har nämligen inte rört manuset på tre, fyra dagar och har totalt tappat   kontakt med det. Och då hittade jag en bit text som jag kände att WOW, den var så där bra som jag önskar att hela manuset ska bli 🙂

För det mesta går jag omkring och undrar vad jag gett mig in i, hur detta ska sluta, och om jag borde gå tillbaks och skriva sånt jag har lite bättre koll på, men det var ju just det som fick mig att lämna det. Det kändes inte som en utmaning längre, och inte ett dugg kul heller. Detta är betydligt svårare men samtidigt känner jag ett slags pirr av att inte riktigt ha läget under kontroll, inte veta om jag kommer klara det eller inte. Då kan man drabbas av plötslig glädje när man hittar en passage där man verkligen fått till det 🙂

Man får glädjas åt det lilla. 🙂

I torsdags var jag på release, Åsa Bonellis andra bok, och mötte en del bekanta ansikten. Alla jag pratade med, tror jag, frågade vad jag skriver på nu. Och det kändes lite konstigt att berätta att jag – JAG – faktiskt skriver på ett spänningsmanus. Någon frågade vad det handlade om men dit har jag inte riktigt kommit än att jag kan prata om det, det gjorde jag egentligen bara för en enda person, (hisspitchen ni vet) som dock tyckte det lät riktigt intressant, och sedan rös hon litegrann. 😀

Men det där med att hitta en titel som passar! Så svårt!!

Jag kanske får konsultera en titelgenerator? 😀

   
    
  

Fem saker ni inte visste om mig

1. Jag hade jättedåliga betyg i högstadiet men höjde dem rejält i gymnasiet då jag drabbades av oväntad studielust.

2. Att jag ridit vet nog ganska många men jag tävlade även i hoppning på ponny och vann Klubbmästerskapen på stor häst ett år, med en häst jag aldrig suttit på förut. 

3. Jag bodde några månader i Florens efter Milano men trivdes inte alls i denna mest italienska av alla italienska städer och efter att dessutom ha fått hjärtat krossat drog jag därifrån. 

4. Jag gick tvåårigt gymnasium och efter det en ettårig hästskötarkurs på Strömsholm, där jag konstigt nog var den enda tog examen…

5. Jag led av ortorexi i ungefär 7 år, mellan 1999-2006 och vägde tillslut bara 45 kg. Jag var också pescitarian samtidigt och åt ingenting som inte var nyttigt. Det har gjort att jag numera skyr alla former av dieter.

Författarsamtal

Detta var jag på imorse: 
Det var en författare jag aldrig hört talas om tidigare men när jag kollade upp vad hon skrivit så gick det inte att inte bli imponerad:

‘Nell Zink is a writer of extraordinary talent and range. Her work insistently raises the possibility that the world is larger and stranger than the world you think you know.’ Jonathan Franzen.

Nell ger ut sin tredje bok inom kort, och de två första verkar både ha fått extremt varierande omdömen och samtidigt rört upp en del känslor pga att de uppenbarligen är ganska kontroversiella. Jag blev faktiskt väldigt nyfiken på hennes böcker och ska nog läsa en framöver.

Det var jätteroligt att höra henne berätta om hur hon blev utgiven, hennes bekantskap med Jonathan Franzén och hur han påverkat henne i hennes skrivande. Hon var riktigt underhållande att lyssna på och jag fick intryck av en extremt intelligent person med en unik syn på världen. Hennes språk har beskrivits i lyriska ordalag med

fil-2016-09-13-20-54-39

fil-2016-09-13-20-54-55

Här läser hon ur sin allra senaste bok som inte ens släppts än, Nicotine.

Är det någon av er som läst någon av hennes böcker?

Redigeringens tidevarv

Jag sitter just nu och redigerar mitt manus, än så länge är det fortfarande de stora ändringarna och då har jag upptäckt ett intressant fenomen:

Jag börjar ändra något som testläsaren lyft fram, men upptäcker mitt i att jag för att få ändringen att fungera måste ändra något annat som hänger ihop med det första, samma sak när jag börja på nästa stora detalj. Hela berättelsen är liksom så sammanlänkad att för att göra till synes små ändringar måste jag typ skriva om hela manuset!!! För ingen ändring är så liten som den verkar.

Men förhoppningsvis kommer jag ut med ett bättre och mer trovärdigt manus i andra änden!  Det här blir nästan som en ny, mindre omfattande omskrivning faktiskt…

Är det fler än jag som haft samma problem?

japan-956073__180

Bokomslag… och de som gör dem

De senaste dagar har jag av någon anledning gått mycket i omslagstankar, det trots att manuset inte ens är färdigredigerat än!! Det kan verka lite premature, men jag tycker det är roligt att fundera kring vad för slags bild som skulle representera storyn, eller en viktig del i storyn, föremål jag skulle vilja ha med för symboliskt värde, vilket teckensnitt jag skulle vilja ha på titeln… Titeln ja. Det är också något som inte är färdigt än. Man kan väl säga att det är under arbete den med.

Men när jag började titta på omslag jag gillar så kom jag fram till att den finns vissa gemensamma nämnare mellan många av de jag gillar… Närmare bestämt två… Eller vad sägs om dessa:

Superläckra tycker jag 🙂

Och det de har gemensamt är att de är skapade av Genialiska Anders Timrén (överst) och Helena Hammarström (underst). Jag gillar det där lite mystiska, dimmiga i de översta och den stämningsfulla klarheten i de understa. Och detaljrikedomen i allihop. (Hammarström verkar dessutom ha specialiserat sig på hängande lik… 😀  )

Är det fler än jag som drömmer om vissa omslagsformgivare?

Ändrade planer

Med tanke på hur situationen ser ut har jag fattat beslutet att INTE gå den där kursen iaf, för att istället fokusera helt på manuset som behöver hela min uppmärksamhet om jag ska kunna hålla mig till planerna med den. Jag ska nämligen skicka den till en plus en testläsare igen när den är genomgången, och mitt mål är att bi klar med den till årsskiftet. Åtminstone själva redigeringen, som jag tror kommer att bli ganska omfattande. Sedan ska den såklart korrläsas med, innan vi går över till nästa steg i planen, men det går ju iaf relativt snabbt.

Nu har jag iaf börjat redigeringen, och som första punkt står att ändra det som fortfarande ska ändras i själva storyn, det är flera saker som bland annat testläsare 1 påpekade, samt lite saker som jag efter att ha researchat dem närmare insett att jag måste skriva om, men det är som tur är inga övergripande ändringar utan mer detaljer, några dialoger mm, och som mest någon scen som ska skrivas om helt eller delvis. Men det känns roligt och jag tror det här manuset kan bli bra. 🙂  Till och med jag ser fram emot att se det färdiga resultatet.

Så nu alltså, gräva ner mig i redigeringsarbete. Studera för nöjes skull får jag nog göra en annan gång. 🙂

sun-460422_960_720

Den här bilden inspireras jag av just nu till en scen i boken

 

 

Att redigera eller inte redigera! Det är frågan

Trots att jag tagit manusledigt nu så lyckas jag inte riktigt släppa det där projektet.

Karaktärerna besöker mig i tankarna, jag kommer hela tiden på saker jag behöver fixa, jag kommer på idéer till hur jag kan göra historien bättre… 

Frågan är: ska jag passa på nu medan jag fortfarande har motivationen eller vänta? Jag kanske hinner med en snabb redigeringsvända nu innan kursen börjar. Om jag ska gå den vill säga. Jag är redigt trött på det mesta i livet just nu och få saker känns riktigt roliga. Det kan ha att göra med mitt nya schema. 

Sedan jag kom tillbaka från semestern har jag börjat jobba halv sex på morgnarna, de dagar jag börjar tidigt, vilket är de flesta. Och man kommer förvisso hem tidigt, men få saker känns angelägna annat än att vila efter att ha stigit upp kl 4.45. Dessutom är det så mycket som strular på jobbet med att jag liksom tar med mig den sinnesstämningen hem sedan. 

När jag vantrivs med min jobbsituation smittar det ofta av sig på hela mitt liv och mina energinivåer. Därför kan jag aldrig fortsätta jobba med något jag inte trivs med. Jag kan inte bara bita ihop och kämpa vidare, för det infekterar hela mitt liv. Jag måste trivas med det jag gör, annars funkar jag inte i något sammanhang.

Men nu är frågan om jag ska börja smygredigera, eller inte. Vad skulle ni ha gjort?