Läser ni prologer?

Jag läste ett inlägg i mitt amerikanska skrivforum där  det ofta dryftas huruvida man ska ha prologer i sina böcker eller inte. De flesta som skriver från USA och UK verkar vara ganska överens om att prologer är ett stort, fett NO-NO! Risken för info-dump är överhängande, förlagen ogillar dem och läsarna har en tendens att skippa dem. Speciellt riskabelt är det tydligen om man skriver fantasy, och chansen är stor att man förklarar för mycket som man tror läsaren behöver veta osv, vilket får läsaren att sluta läsa innan de ens har börjat.

Allt det där vet jag sedan gammalt, och jag har sällan frestats att ha med några i mina böcker.

Men…

I mitt pågående manus har jag inte bara en utan rent av två små prologer som jag (såklart) tycker verkligen behövs. Åtminstone den allra första, men även den andra. Det hela uppgår till en och en halv sida. Lite knappt.

Så jag blev lite nyfiken. Hur många av er svenska läsare skippar prologer oavsett? Eller läser ni dem alltid? Spelar det någon roll om det står Prolog ovanför eller inte?

Annonser

20 thoughts on “Läser ni prologer?

  1. Eva-Lisa

    Jag använder ju prologer ibland i mina böcker, men då har jag en tanke med dem och inte att de lika gärna kan vara ett kapitel.
    Har också hört det där om att en del läsare skippar prologerna, men jag läser dem alltid. För OM de fyller en viktig funktion missar man ju något om man inte läser 🙂

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Ja, man tycker ju det. Jag måste erkänna att jag själv har en tendens att skippa dem, hehe, iaf ifall de inte griper tag i mig redan från första raden, man kan nog säga att jag har lite mindre tolerans mot seghet när det gäller dem, kanske. Men dina prologer (och förord) har jag faktiskt alltid läst! De är intressanta! 🙂 Om det däremot börjar med något som inte låter som det har ett dugg med det baksidestexten utlovar att göra händer det att jag skippar dem O:-)

    Liked by 1 person

  3. Katarina Inläggets författare

    Ja, det tycker jag med, känner precis som du. Bara ordet prolog får dåliga vibbar hos mig, och är de dessutom på flera sidor utan dialog så brukar jag ibland skippa dem. Till och med prologen i Artighetsreglerna skippade jag, och gick direkt på kapitel ett. Kikade på den i efterhand men tycker inte jag missade något vitalt. Vad tycker du om de små texterna i inledningen till Kvinnan på tåget? Det tycker jag var inledande texter som verkligen funkade! Korta och intresseväckande.

    Liked by 1 person

  4. M.S.

    Läser alltid prologerna, de finns där av en anledning tänker jag. Och ofta är de bra tycker jag!
    Men om de innehåller infodumpning med sånt författaren borde ha skrivit in i historien så är risken stor att jag lägger bort boken.
    Har sett ett skräckexempel i en rätt nyutgiven deckare där huvudpersonen presenterades i detalj och kände bara att nej huva, detta vill jag inte läsa. Prologen är inte till för att lata alternativt icke hantverksmässigt kunniga författare ska slippa göra jobbet. Men prologen som sådan ska inte straffas för det tycker jag.

    Gilla

  5. Sara

    Jag läser alltid prologer, men man vill ju känna att de verkligen hör till eller att de förklarar något som är viktigt för bokens inledning. Om informationen i prologen inte blir relevant förrän mot slutet av boken är risken väldigt stor att jag har hunnit glömma.

    Liked by 1 person

  6. Katarina Inläggets författare

    Jamen där sa du något med. Blir infon i prologen inte aktuell förrän så långt bak hinner man ju glömma den … 😦 Det är sant!

    Gilla

  7. Katarina Inläggets författare

    Nej, lite så känner jag med, iaf för den där längre, utförliga sorten. Med det sagt, har jag förtroende för författaren sedan tidigare kan jag läsa dem. 🙂 Ja, exakt, hellre kastas in direkt än att få en massa bakgrundshistoria först som man inte ens kan sätta i något sammanhang 🙂

    Gilla

  8. Manuskt

    Gillar (och använder själv) prologer som ska skapa spännande stämning och förväntningar / bävan / nyfikenhet – tex genom att låta nåt läskigt hända fast att storyn / huvudpersonen egentligen inte har nåt till en sån plats än – och såna stämningsskapande kortisar som i Kvinnan på tåget. Om de däremot är en lång bakgrundsförklaring är jag mindre intresserad. Men skulle inte hoppa över. Möjligen läsa och tappa sugen och lägga bort boken.

    Liked by 1 person

  9. Katarina Inläggets författare

    Din bok är ett bra exempel på en prolog som funkar tycker jag. (Ja, jag läste den. Man märker direkt om en prolog är intressant eller inte 🙂 ) Jag håller med om KPT, de var som små teaters och ledtrådar snarare än prologer. Man vill ju genast veta vem det är som säger de där sakerna! 🙂
    Ja, haha, prologer kanske är ett bra sätt att ta reda på om boken har potential att engagera en hel vägen? 🙂

    Gilla

  10. Ninas corner

    Jag läser prologerna om de inte är alltför långa, då hoppar jag dem. Jag tänker att de hör till boken på något sätt, men är de för intetsägande eller ”spoilar” eller förklarar för mycket, då är de fel. Jag vill att en prolog ska vara kort och väcka lite nyfikna frågor som jag ska finna svar på längre fram i boken.

    Liked by 1 person

  11. Katarina Inläggets författare

    Ja, på något sätt gör de väl det, men det tycks inte vara något självklart tydligen. Samma här, kort och intresseväckande och väcka frågor. Skriver du själv prologer? Tänker du samma sak där?

    Gilla

  12. Ebba Range

    Jag tycker att långa prologer har sin rätta plats under tiden manuset skrivs 😉 Men läser alla prologer i böcker. Börjar dock alltid med ”Tack-sidan”, sedan prologen om det finns någon.

    Liked by 1 person

  13. Katarina Inläggets författare

    Ja, säkert har ju författaren ett syfte med den, men i en del fall kanske man faktiskt kan redigera bort dem med. Där är det bra med ett kunnigt förlag som ser sånt 🙂
    Jaa, den läser jag med, haha. Iaf sedan jag själv började skriva, innan aldrig! 🙂

    Gilla

  14. Mia

    Jag har använt prolog, men när någon började tala om epilog sa jag nej, för jag gillar prologer som ger något extra, men om det ska vara nåt extra slut så tycker jag hellre att folk får tänka vidare själv.

    Liked by 1 person

  15. Katarina Inläggets författare

    Haha, jamen jag håller helt med dig. Epilog har jag aldrig förstått grejen med, då avslutar jag med precis som du säger så att läsaren själv stället sig frågor efteråt och har något att fundera vidare. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s