Mätbara framsteg

Igår tog det verkligen emot att skriva. Jag var varm, lägenheten var varm, jag hade sovit för mycket, hjärnan var seg. Men jag plitade pliktskyldigast ner en försvarbar mängd ord iaf, nöjd över att jag iaf lyckats bringa mig att skriva trots motståndet.

Men sedan fick jag en slags insikt om att det kanske inte var speciellt BRA skrivet, och läste igenom det jag just skrivit.

Det var skit. En studie i tell. Huva!

Jag identifierade ganska snabbt problemet, insåg vad som behövde göras och skred till verket. Strök ungefär hälften av det jag skrivit och skrev om resten. Resultatet blev avsevärt bättre.

Jag har fortfarande inte läst igenom det idag, men hur som kändes det upplyftande på något sätt, det där att själv kunna se att det är skräp och hugga tag i det. Se vad som brister, och hur det ska åtgärdas. Då inser man att man iaf kommit en liten bit sedan man började, då för 6 år sedan. (Är det verkligen så länge? Ja, jisses!)

Jag försöker att inte tänka på hur länge jag faktiskt hållit på för då känns det som om jag borde ha kommit längre i mitt skrivande, utvecklats mer, men det är ingen idé att tänka så. Alla har inte samma väg att vandra i det skrivande livet. För en del sitter det direkt, pang bara, förlagsavtal, succé och utlandsförsäljning med första boken. Det ser enkelt ut. men vem vet egentligen hur länge de gnetat på i det tysta?

I ett författarforum jag är med i hörde (läste) jag häromdagen en författare berätta att han skrev i tjugo år innan han blev antagen av förlag. Nu har han gett ut 6 böcker som sammantaget sålt i 250 000 ex, men även ytterligare 6 stycken som inte getts ut.

Det finns således inget som säger att det är försent, eller att man borde lägga av för att refuseringarna samlas på hög.

Jag tyckte det var en fantastisk berättelse.

Själv skrev jag som en del vet ett manus innan 90 som jag var väldigt fäst vid, men det blev aldrig antaget. Jag har skrivit fler manus som inte getts ut, senast det som faktiskt fick ett ja från ett förlag i våras, och någonstans bland mina och den här andra författarens erfarenheter tror jag hemligheten ligger. Om man nu kan kalla det hemlighet. Att inte stirra sig blind på ett och samma manus. Att våga lägga undan det när det känns som om man inte kommer längre, när man har skickat in till alla förlag som finns och några till, när man har haft ett tiotal testläsare, flera lektörer och gjort allt som står i ens makt. Och helt enkelt skriva något nytt.

Visst finns det de som arbetat med ett och samma manus i flera år och sedan får det antaget, som Cathrine Tollström och Tomas Bannerhed tex, som båda uppges ha skrivit på sina manus i 10 år. Så det går. Absolut. Det beror kanske på hur starka band man har till sin historia. Bland annat.

Min första var visserligen en berättelse jag burit med mig länge, men det var långt ifrån den enda storyn jag hade inom mig. Det kommer nya, hela tiden och att fixera mig vid ett och samma manus, år efter år, hade nog inte bara gjort mig en smula galen, det hade även hindrat mig att skriva alla de där andra berättelserna jag ville skriva.

Så iaf i mitt fall var nog det bästa helt enkelt att lägga undan det där manuset ett tag, skriva något nytt, gå vidare. Det visade sig vara ett bra val, så här med facit i hand. Ok, jag har långt ifrån sålt några 250 000 ex, men jag har kommit avsevärt längre än vad jag skulle ha gjort om jag fortsatt att envetet kämpa på med det där manuset som, det inser jag i efterhand, inte lämpade sig för utgivning.

Det är inget som säger att just det första manuset du skriver är det som kommer bli utgivet. Det är kanske lite som att jämföra det med en konstnär som förväntar sig att ställa ut sina allra första alster. Det kan bli så, men de kan också vara rena övningsprojekt, för att pröva på olika stiler och tekniker och redskap och material.

Ibland tror jag det är lätt att glömma att författandet är ett hantverk. ”Det är konst”, protesterar en del och det är det. Också. Skrivande är både konst och hantverk, och ingen är fullärd från början.

 

 

Annonser

14 thoughts on “Mätbara framsteg

  1. Eva-Lisa

    Jag tror som du, det finns nog ingen gräns för hur lång tid eller hur kort tid det tar innan något man skrivit publicerats. Eller när i karriären något man skrivit eventuellt får framgång. Sedan är ju det där med hur framgångsrik en bok blir lite tveeggat. Antingen kör man på järnet och reser runt i landet och deltar i signeringar och gör författarframträdanden. Gillar man inte den biten hänger det nog mer på att hitta rätt läsare från början som i sin tur tipsar vidare 🙂
    Var det inte Ingelman Sundberg som skrivit massor med böcker tidigare som inte sålde i några massupplagor, men när hon skrev Kaffe med rån (som väl inte ens förlaget trodde särskilt mycket på) blev den en framgångssaga. Tror inte hon ansträngde sig särskilt mycket för att marknadsföra den heller, utan det var nog som med Hundraåringen, den tog fart för att läsarna tipsade varandra om den 🙂
    Oj, det här blev långt 🙂 Men, dit jag ville komma är att ingen vet hur lång startsträcka någon har från att denne börjar skriva tills denne blir publicerad, eller hur lång tid det tar innan man når en eventuell framgång. För dels hänger det på den som skriver och hur mycket tid denne vill lägga på skrivandet och marknadsföringen och dels hänger det på vad man skrivit för någonting 🙂
    Det man däremot med säkerhet kan säga är väl att så länge man håller på utvecklas man också och blir bättre.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Där tror jag du satte fingret på kärnan i hela grejen, att så länge man är villig att utvecklas så finns det ingen anledning att ge upp. 🙂
      Tycker hela den här historien med just Ingelman sundberg och även Jonasson är så himla spännande, Catharina verkar å andra sidan ha blivit mer aktiv med sin marknadsföring sedan den första boken om pensionärsligan kom ut, men det kan ju också vara för att hon plötsligt har ett helt annat utgångsläge. Det är ju en sak att kuska land och rike runt på eget initiativ, en annan om man plötsligt får en massa förfrågningar och erbjudanden. 🙂 Det måste ju vara roligt med sånt intresse för ens bok med tänker jag. Sedan vet jag inte hur mycket Jonassons ställt upp på i efterhand, men jag har aldrig sett några bilder på honom out and about, så det kan nog stämma att han fortfarande håller sig lite på sin kammare. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Eva-Lisa

        Ja, precis 🙂 Hon har nog fått en hel del förfrågningar sedan succén med pensionärsligan och då är det såklart roligare också än att kuska runt och be om att få komma till olika platser.
        Jonasson har tydligen aldrig varit någon sådan som gillat att ”visa upp sig” så han hade nog tur att han skrev en bok som inte krävde hans deltagande i marknadsföringen 🙂
        Han har väl ställt upp på några få intervjuer, men i övrigt håller han sig nog på sin kammare 🙂

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Det tror jag med 🙂 Hon verkar vara ute lite överallt, på olika evenemang. 🙂 Himla häftigt. Man vet aldrig när det händer, liksom! 🙂
        Nej, det är väl drömscenariot för de som inte älskar att stå i rampljuset, att skriva en bok som säljer sig själv, hehe.

        Liked by 1 person

      3. Katarina Inläggets författare

        Kan tänka mig det. Jag hör nog ändå till den senare sorten 🙂 Så jag är glad att jag inte behöver tvingas till något jag inte känner mig bekväm med. 😉
        Verkligen. Bara skriva och ha det bra 🙂

        Liked by 1 person

      4. Eva-Lisa

        Samma här! Hör också till sorten som inte gillar att flänga omkring överallt för att berätta att jag finns.
        Och precis, att känna sig tvingad måste vara det värsta när man inte gillar att stå inför en massa människor, eller att vara ute och prata om sina böcker.

        Liked by 1 person

      5. Katarina Inläggets författare

        Ja, vi är nog lite lika där 🙂
        Ja, huu, kan inte tänka mig vilken ångest det måste vara. Då är det nog lätt att man börjar förknippa skrivandet och författandet med något negativt istället.

        Liked by 1 person

  2. Ebba Range

    Det där med utveckling tror jag mycket på. Att bara skriva på så som man gjorde från början leder (antagligen) inte framåt/utåt. Min debut var ju egentligen min tvåa, så mao tränade jag på ettan.
    Numera är ettan min tvåa 🙂 … den skickade jag in till förlag för en massa år sedan och då var det pappersmanus som gällde och en kopia skulle skickas rekommenderat till mig själv … jag har den kvar fortfarande – oöppnad! Mycket vatten har runnit under broarna (härligt med en klyscha!) sedan den versionen skickades ut … den dagen mitt omskrivna manus ser dagens ljus (se där en till!) ska det bli kul att jämföra med version 1 och jag lovar att jag kommer bli mörkrädd över modet jag hade när jag postade den, den gången …
    Måste tillägga att den nuvarande tvåan vilat några år i taget, väckts till liv, skrivits om ett par gånger, vilat igen, just nu också. Mitt motiv att skriva berättelsen under åren som gått har ändrats radikalt. Tacksam över det!
    Utvecklas bör man annars dör man 🙂 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, dina manus har också gjort en intressant resa 🙂 Samma här, mitt andra blev mitt första 🙂 men min etta kommer nog aldrig bli något mer….
      det var verkligen ett typiskt träningsmanus, ett sånt där man måste få ur sig när man precis börjar. Förmodligen har alla eller iaf många ett sånt, en story de gått och klurat på innan de började, iaf de som skriver fiction. Och ibland måste man få ur sig ett visst antal berättelser först innan man kommer till kärnan tror jag.
      Skriver man som du mer verklighetsanknutet är det nog annorlunda. 🙂

      Gilla

      Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja ingenting är normalt eller onormalt här tror jag. Det känns som en tröst iaf. 🙂
      Ja huu, du skulle bara se (fast helst inte), det var ingen vacker syn.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s