Vi måste prata om Starka kvinnor

Det pratas så mycket om dem just nu, i olika sammanhang men främst i sociala medier och blogginlägg. Plötsligt vill alla läsa om Starka Kvinnor som står upp för sina och sina medsystrars och medmänniskors rättigheter, som tar risker, som vågar osv osv. Och det är ju bra och så, i verkliga livet, men har det inte blivit lite av en klyscha? Kanske speciellt när det gäller böcker. Människor som lyfter fram litteratur med Starka Kvinnor i huvudrollerna och jag bara *gäsp*, för är det något jag tycker är tråkigt i litteratur så är det de där duktiga som alltid gör det rätta och osjälviskt sätter andra före sig själva. Brukar inte samma människor som vill lyfta fram dessa även poängtera allas lika värde? Men det gäller tydligen inte de Starka Kvinnorna som alltid kommer vara lite bättre och lite mer Kvinnor.

Jag kanske är ensam om det, men jag tycker då att de ”Svaga Kvinnorna”, a.k.a de som är i mina ögon är som kvinnor är mest, är långt mycket intressantare än de där duktiga. Speciellt om man tänker i litterära sammanhang. Jag tycker ofta att karaktärernas mänskliga svagheter och tillkortakommanden gör dem mycket mer spännande som karaktärer. De agerar oförutsägbart, de ställer till det för sig, eller så gör någon annan det utan att de kan göra något åt det, och de får kämpa för att helt enkelt bara hålla huvudet över vattenytan. Och oftast är det kanske inte så enkelt som att de går från svag kvinna –> Stark Kvinna, utan de är liksom de de är och får leva med det. Ibland lär de sig av sina misstag, ibland inte.

Och för mig är de flesta av dem beundransvärda ändå, i det tysta. De kanske inte förändrar världen men det är något hjältemodigt bara i att vara människa idag, att envist sträva vidare trots alla motgångar och prövningar som livet ställer en inför, saker som inte påverkar någon annan än en själv men som känns väldigt stora sett ur ett personligt perspektiv, och trots att man inte ser någon chans till förändring i sin livssituation.

Jag skulle nog vilja gå så långt som till att säga att de där vanliga, icke-hjältemodiga och högst mänskliga karaktärerna gör mer intressanta och läsvärda berättelser i mina ögon i alla fall.

I Mitt pågående manus har jag två kvinnor i huvudrollerna och huruvida de är Starka eller Svaga sådana är öppet för diskussion (faktiskt vore det kul att höra en sådan diskussion om dem i framtiden). Men oavsett så tycker jag de båda är intressanta ur en mänsklig synvinkel. Och utan deras tillkortakommanden skulle det inte ha blivit mycket till bok.

Vad tycker ni? Ger Starka Kvinnor bättre och ”viktigare” böcker? Och varför säger man ens Starka Kvinnor och inte bara starka människor punkt? Som om det faktum att de är kvinnor gör dem ännu mer beundransvärda?wonder-woman-1016324_960_720

Annonser

22 thoughts on “Vi måste prata om Starka kvinnor

  1. Eva-Lisa

    Jag håller med dig rakt igenom! Tror att det där med ”starka kvinnor” är något typiskt svenskt (om man får säga så). När jag bodde i USA var feminism något helt annat än vad det är här. Feminismen stod verkligen för jämställdhet där och inte för någon millimeterrättvisa, som det gör här.
    Så här tror jag: En kvinna som vågar gå sin egen väg (även om hon gör det mot strömmen) är en stark kvinna. Det handlar inte om att ha ”Salanderegenskaper” utan om den mentala biten. Tycker att den sviktar betänkligt här ibland. En kvinna som klarar av att tänka självständigt och handla därefter, är en stark kvinna för mig.
    Men som svar på din fråga (hehe, det här blev långt) så håller jag helt med dig, jag gillar att läsa om starka människor, det spelar faktiskt ingen roll om det är en man eller en kvinna. Faktum är att svagheter och brister ibland kan vara så oändligt mer intressanta än styrkan hos en karaktär 🙂

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Ja, för mig är feminism fortfarande det, det som det var i grunden och inte det det muterat till idag, i sverige.
    Jag tycker mycket bättre om din definition av en stark kvinna / människa. Och precis, i litteraturen kan de där svagheterna göra dem riktigt intressanta. 🙂 Håller också med om att det inte spelar någon roll om de är män eller kvinnor.

    Liked by 1 person

  3. Eva-Lisa

    För mig med och jag tror det är därför jag inte förstår mig på dagens feminism. För mig står den inte för jämställdhet längre.
    Vad skoj att vi är två som ser det så! Precis, i litteraturen är oftast svagheterna det som gör karaktärerna mest intresseväckande, tycker jag. För även i verkligheten har vi ju alla svagheter och det är nog enklare att känna igen sig i det än i styrkor 🙂
    Tycker jag med, det spelar ingen roll vilket kön en karaktär har, det är ju i grund och botten just människor som är intressanta.

    Liked by 1 person

  4. Katarina Inläggets författare

    Nej, samma här, hela begreppet har ju förvrängts totalt. Och när man ser vad dagens feminister sysslar med så håller jag med dig om att det inte har mycket med jämställdhet att göra.
    Precis. Visst är det fint med hjältar i verkliga livet, men just i litteraturen vete sjutton om jag inte föredrar de karaktärer som är lite mer ”flawed”. Och som du säger, beundran i all ära men igenkänning smäller ganska högt det med.
    Men verkligen! 🙂

    Liked by 1 person

  5. Eva-Lisa

    Jamen visst har det! Ja, dagens feminister är ju mer upptagna med att räkna ut hur de blir drabbade av småsaker än att faktiskt se helheten. Vi bor i världens mest jämställda land och ändå finns det uppenbarligen saker att klaga på. Tror helt enkelt att folk har det för bra för att förstå hur det är för dem som verkligen hade behövt hjälp och stöd.
    Håller helt med! Hjältar är intressanta, men antihjältar och karaktärer vars svagheter lyfts fram, är så mycket mer intressanta, i alla fall för mig 🙂
    Japp, igenkänning smäller högst 🙂

    Liked by 1 person

  6. Katarina Inläggets författare

    De är ju det! 😀 Jag tror precis som du där att vi i vissa avseenden har det för bra, det märks på hur folk hittar knasiga saker att fokusera sitt fulla engagemang på… När de hade kunnat göra mycket mer skillnad på andra sätt.
    För mig med 🙂
    Det gör den!

    Liked by 1 person

  7. Eva-Lisa

    Precis! 🙂 När man inte har mer att peta i så får man hitta på nya saker liksom, medan de som har riktiga problem inte alls är av intresse. Tror det är därför jag har så svårt för det, för vill man verkligen göra skillnad kan man göra det, men få vågar.
    Eller hur? 🙂

    Liked by 1 person

  8. Katarina Inläggets författare

    Jag håller med dig helt och hållet. De lever ju heller inte upp till sina egna förebilder när de ignorerar de verkliga problemen för att de är för känsliga. Ja, få av dem verkar intresserade av att göra skillnad på riktigt.

    Liked by 1 person

  9. M.S.

    Intressant feministvinkel, jag skriver under på kommentarerna ovan. Upplever också att det spårat ur en aning. Men som barnfri är det väl enklare kanske… den absoluta ”rättvisan” verkar bli viktigare när barn kommer in i bilden och på sätt och vis är väl det förståeligt då många kvinnor verkar bli projektledare/ta på sig projektledarrollen och får dubbeljobba.
    Jag och sambon är inte särskilt jämställda i meningen delar lika på allt, jag städar oftare badrummet och han klipper oftare gräset och båda mår bra och ingens arbetsinsats hemma är större än någon annans. Ändå får vi kritik för att vi delar upp saker, att han fixar med bilarna och jag kokar sylt, eftersom det tydligen inte är jämställt att ta ansvar för olika arbetsuppgifter… Då kan jag känna att vi har det för bra, om fokus hamnar på sådana detaljer.
    Starka kvinnor i litteraturen ja, starka karaktärer, starka personer, är alltid intressanta att läsa om ifall de är målade på ett bra sätt – mångfacetterade, som i verkligheten. Ibland känns det som epitetet ”stark kvinna” underförstått betyder att hon utsatts och rest sig som Salander exempelvis. I vårt samhälle ses ju en kvinna som stark om hon går ut i sociala medier och berättar om en våldtäkt t.ex. medan Anna Kinberg-Batra inte ses som stark på samma sätt – för kvinnostyrkan (som vi verkar se det i samhället) kräver en utsatthet först.
    Det här blev långt, så blir det när inlägget är intressant 😄, men min åsikt är iaf att vi behöver som människor fundera över vad som är styrka och varför vi känner ett sånt behov av att särskilja stark kvinna från stark man, som om det behöver vara olika saker.

    Liked by 1 person

  10. Eva-Lisa

    Låter som samma arbetsfördelning som jag och min man har och den trivs vi också med 🙂
    Håller med dig hela vägen! Kanske har du rätt i att det blir annorlunda om man skaffar barn, men egentligen handlar ju allt om prioriteringar och ingen blir ju tvingad att skaffa barn, så då kanske man får fundera lite innan hur man ska hinna med både projektledarrollen och barnen. Ibland kan man inte få allt, inte samtidigt i alla fall. Så är det ju med det mesta, tänker jag 🙂

    Liked by 1 person

  11. M.S.

    Nej, ibland kan man inte få allt, det är så himla sant. Och kampen för att få det verkar kunna vara lika dramatiskt dränerande som själva verkligheten i sig.
    Det är som den klassiska triangeln med hastighet, kostnad & kvalitet – du kan få två hörn men aldrig alla tre.

    Liked by 1 person

  12. Katarina Inläggets författare

    Jag vet inte om det nödvändigtvis måste bli viktigare bara för att det finns barn med i bilden. Jag har bott i ett land med mer stereotypa könsroller och som inte var på långa vägar lika jämlikt och folk där har ju barn med spm dock inte verkade lida alls av det eller vara förvirrade eller behandla folk annorlunda. Tvärtom har jag nog aldrig blivit så väl behandlad som kvinna här som där och ärligt talat trivdes jag faktiskt bättre där i det och många andra avseenden. Men jag förstår att många svenskar UPPLEVER det som att det är viktigt.
    Jag tror inte heller på millimeterrättvisa, eller på att kvinnor nödvändigtvis skulle trivas bättre med att göra det som deras män ofta gör och tvärtom. Huvudsaken att man hjälps åt utifrån förutsättningarna tänker jag. Sedan hur man fördelar det spelar väl mindre roll.
    Intressant tanke om att styrka kräver utsatthet. Det kan nog ligga något i det du säger, iaf i den allmänna uppfattningen.

    Liked by 1 person

  13. M.S.

    Håller helt med, det viktiga är att båda/alla trivs och mår bra, sedan hur vi löser det är upp till var och en och varje förhållande.
    Ja, så upplever jag ofta snacket i allmänhet om ”starka kvinnor”, det finns alltid något i botten – till skillnad från när vi pratar om starka män, en stark man är normen och en stark kvinna är undantaget. Hur det nu må vara med allt det där känns inte viktigt när jag skriver, kanske till och med f-ö-r oviktigt. Ni som är publicerade, hur tänker ni kring reproduktion av fördomar etc? Är det något ni undviker?

    Liked by 1 person

  14. Ping: Hur tänker ni? | Signerat Dezmin

  15. Katarina Inläggets författare

    Ja så kanske det är, har aldrig riktigt funderat på att det skulle vara undantaget. När jag tänker efter har jag faktiskt aldrig varit i en situation där jag känt mig diskriminerad i egenskap av kvinna eller känt att folk förväntat sig att jag ska se ut eller vara på ett visst sätt som kvinna. Så jag har nog lite svårt att sätta mig in i den här jämställdhetshetsen för enligt min erfarenhet är Sverige redan jämställt. Jag har nog heller aldrig funderat över fördomar i mitt skrivande. Skulle nog aldrig forma en karaktär för att bryta normer utan de är de de är.

    Liked by 1 person

  16. M.S.

    Vad skönt att inte ha mött någon diskriminering eller särbehandling. Som kvinna under 30 i ett styrelserum med bara karlar blev jag tidigt varse min plats, det blev bättre med åren men krävde en jäkla arbetsinsats och stundtals knutna nävar i fickorna.
    Det är väl med jämställdhet som med allt annat, vi vill alltid ha det bättre. Det känns djup mänskligt. Mer frihet, fritid, pengar, teknik, utlandsresor, jämställdhet, alla områden som kan förbättras vill vi försöka förbättra. I Sverige handlar det om delad vab medan det i Sydafrika handlar om att slippa bli våldtagen.
    I böcker där normerna bryts känns det ofta som själva normbrottet blir fokus. Ingen skulle (än så länge) skriva en bok om en transexuell kille och liksom bara nämna det som en självklarhet, historien skulle i 99,99 fall av 100 handla om just transsexualiteten.
    Jag tänker varken på normer eller fördomar när jag skriver, det kanske kommer men som det är nu är jag inte riktigt intresserad av den biten av författandet, möjligheten att vara politisk är inget jag vill ta till vara. Jag gillar känslor, stora och små och fina och fula och de kommer med både fördomar och normer.

    Liked by 1 person

  17. Katarina Inläggets författare

    Ps ja det är kanske inte så vanligt? Jag vet inte. Men jag går heller inte och letar orättvisor. Jag TROR ( men det är bara en gissning) att förhållandevis få kvinnor skulle vilja jobba och försörja familjen medan mannen tar föräldraledigheten och sitter på caféer och fikar på dagarna och tar mysiga promenader med sina kompisar 😉 men det är såklart bara min gissning 🙂
    Det finns länder där man inte har rätt till mer än en månads föräldraledighet men det är det få som tänker på.

    Liked by 1 person

  18. M.S.

    Hade jag velat ha & kunnat få barn hade jag velat ha all tid, vilket nog de flesta vill. Grejen är nog att man vill äta kakan och ha den kvar, så att säga. Ju bättre vi har det desto mindre gläds vi åt det vi faktiskt har.
    Ja, min kompis i Australien var hemma i fyra månader eftersom de inte hade råd med mer, så visst har våra barn det bra som får vara hemma minst 18 månader.

    Liked by 1 person

  19. Carola

    Älskar din sista mening! 🙂 Håller helt med i övrigt också. Och jag vägrar skämmas för att jag vill sköta tvätten själv i mitt hushåll och att jag gärna överlåter allt som har med bilskötsel till min man.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s