Månadsarkiv: juli 2016

In i kaklet

Nu har jag fått en ny morot, nämligen att bli klar med manuset (den här vändan) innan semestern är slut! Något som kräver att jag lägger på en extra rem såhär den sista veckan. Drygt 2700 ord per dag är vad som krävs för att nå dit (om det nu räcker för att bli klar, men jag tror det), så nu ska jag göra en hårdsatsning den sista veckan och spurta hela vägen i mål (hehe, så är det iaf tänkt).

Igår började iaf bra, med 4991 ord. Jag kan när jag vill! 🙂

Nu kom det en regnskur med! 😮 Men den blev ganska kort, den som inte tittade ut genom fönstret just då kan nog ha missat den. 🙂 Det är faktiskt lite komiskt, jag har aldrig i mitt liv längtat efter regn förut, förrän den här veckan! Vi har haft helt fantastiskt väder här sedan jag kom hem. Hurra!

relay-race-655353_1280

 

Excel

…hör väl kanske inte till det mest upphetsande som finns. Men ibland kan det vara kul att föra lite statistik över sitt skrivande. Det är så lätt att känna sig nedslagen och tänka att man inte skriver så mycket som man skulle vilja även när man har tid, och på något vis är det nästan bara de senast dagarna man minns tycker jag. De dåliga dagarna som ligger och skaver i ens samvete. De bra glömmer man lätt bort.

Så jag skapade ett excelark där jag varje dag fört in hur mycket jag skrivit sedan mitten av juni ungefär och ämnar fortsätta med det till årets slut. Jag hade känslan av att jag inte skrivit så mycket som jag hoppades i juli men när jag ser hur mycket det blivit jag ganska nöjd ändå. Ok, jag kanske får lägga ytterligare en månad till min tidsplan men klar kommer jag bli, om jag fortsätter såhär. Jag ska posta det här när månaden är slut, bara för skojs skull.

En annan sak jag noterade är att jag mot allt vad jag trodde faktiskt får mer skrivet från paddan än från datorn. Jag vet inte om det är för att det är svårare att multitaska från den, iaf jag vet inte hur jag ska kunna göra fler saker samtidigt på den. Om det ens går. Så det är lättare att ignorera plingandet och skriva för jag upplever det som mindre distraherande. Ska försöka göra det några dagar framöver och se om det hjälper. 🙂 Den var iaf till stor hjälp när jag var utomlands. Kanske kan den vara det även här hemma 🙂

En deadline?

Just nu går det väldigt segt igen. Jag skrev ungefär dubbelt så mycket i Italien! 😮  Trots att jag DÅ kände mig begränsad av att inte ha min vanliga dator. Hemligheten är nog att just nu är det mycket nyskriv, och det gör att processen saktar ner. Helt nya scener och kapitel kommer till och jag blir fort trött (förstår inte varför) och efter fyra sidor är jag helt slut och måste ta en nap, lol. Men idag tror jag att jag äntligen kan komma in på lite mer omskrivning igen. Vill ju inte att skrivandet avstannar för länge för jag har en långsiktig tidsplan med detta projekt. Ok, inget definitivt datum men en tanke med när jag behöver ha det klart för att kunna fortsätta med nästa steg i processen.

Tyvärr har latmasken drabbat mig med, i takt med hettan. I Milano hade jag en fläkt, det har jag inte här (snacka om u-land … 😉 ) men eventuellt får jag skaffa en snart om detta ska fortsätta.Jag sover extremt mycket och när jag är vaken är jag helt seg och ovillig att göra någonting. Samtidigt gillar jag verkligen att skriva på det här manuset så jag får försöka hitta peppen någonstans.

Kanske är det lika bra att göra en mer officiell tidsplan, så kanske man får mer fart? Just nu känner jag mig inte ett dugg stressad tyvärr. Men jag har ju semester så det kanske beror på det? 🙂

Hur motiverar ni er när ni inte orkar?

snail-1316238_1280

En liten snigel balanserade… 🙂

Outlineverktyg

Här kommer ett inlägg för den som vill ha tips på hjälpmedel för att strukturera sin berättelse. Igår hittade jag något himla fiffigt. Cloud Outliner 2, en app som finns på Mac. (kanske finns den för windows med?)

Den ser ut såhär:

Skärmklipp 2016-07-25 21.27.24

Där kan man lätt sätta kapitlen på 1,2,3 osv, under det som drop-downmeny kan man kort skriva om utvecklingen i kapitlet om man vill det, annars kan man använda den för att namnge olika POV’s för att under det gå in på enskilda scener.

Det går även att klicka och dra de olika sekvenserna för att flytta dem.

Här kan man samla flera projekt under sina respektive namn och bygga ut dem i oändlighet. Man kan även sortera in olika dokument under respektive projekt. Den är enkel och intuitiv att använda, ingen tre timmars instruktionsvideo behövs (till skillnad från vissa andra skrivhjälpmedel som jag antar att jag inte behöver namnge 😉 )

Varför har jag aldrig hittat detta innan? 🙂 Det är typ precis vad jag alltid behövt. Enkelt och lättöverskådligt. Kanske ser det tråkigt ut, det finns ju en viss charm med postit-lappar, hehe. Men detta känns liksom både mer hållbart och mer professionellt tycker jag.

Jag har redan fört in mitt nästa projekt i den. Det gick rätt snabbt att få ner berättelsen i den, pga av att den har en väldigt enkel struktur, som jag kan berätta mer om längre fram, men också för att det förmodligen inte kommer bli en jättelång berättelse. Mellan 100-150 sidor kanske uppskattningsvis.

 

Tar planeringsdag

Idag sitter skrivandet långt inne, minst sagt. Jag tror fortfarande det är vädret, min hjärna är helt kokt.

Då passar jag på att göra något jag längtat efter, nämligen att börja planera lite smått för nästa roman.

Jag har en idé till en bok som dök upp redan i våras strax efter att jag börjat på denna, och som jag tänker tjuvstarta på lite när den här omskrivningsvändan är klar, för at få en chans att få lite distans. Då passar det perfekt att kunna börja på nästa 🙂

Det här är en idé som jag känner mig jättepepp på, så jag ska börja med att läsa igenom alla anteckningar jag gjorde i våras och sedan börja på en försiktig outline. Jag brukar börja ganska enkelt, med mål, motivation och konflikt, för att sedan bygga på allt mer, med vändpunkter och så vidare.

Det ska jag pyssla med idag.

Vad gör ni en sådan här sommardag? Jobbar ni eller är ni fortfarande lediga?

Har ni lika varmt som jag?

cat-98359_1280

 

Mätbara framsteg

Igår tog det verkligen emot att skriva. Jag var varm, lägenheten var varm, jag hade sovit för mycket, hjärnan var seg. Men jag plitade pliktskyldigast ner en försvarbar mängd ord iaf, nöjd över att jag iaf lyckats bringa mig att skriva trots motståndet.

Men sedan fick jag en slags insikt om att det kanske inte var speciellt BRA skrivet, och läste igenom det jag just skrivit.

Det var skit. En studie i tell. Huva!

Jag identifierade ganska snabbt problemet, insåg vad som behövde göras och skred till verket. Strök ungefär hälften av det jag skrivit och skrev om resten. Resultatet blev avsevärt bättre.

Jag har fortfarande inte läst igenom det idag, men hur som kändes det upplyftande på något sätt, det där att själv kunna se att det är skräp och hugga tag i det. Se vad som brister, och hur det ska åtgärdas. Då inser man att man iaf kommit en liten bit sedan man började, då för 6 år sedan. (Är det verkligen så länge? Ja, jisses!)

Jag försöker att inte tänka på hur länge jag faktiskt hållit på för då känns det som om jag borde ha kommit längre i mitt skrivande, utvecklats mer, men det är ingen idé att tänka så. Alla har inte samma väg att vandra i det skrivande livet. För en del sitter det direkt, pang bara, förlagsavtal, succé och utlandsförsäljning med första boken. Det ser enkelt ut. men vem vet egentligen hur länge de gnetat på i det tysta?

I ett författarforum jag är med i hörde (läste) jag häromdagen en författare berätta att han skrev i tjugo år innan han blev antagen av förlag. Nu har han gett ut 6 böcker som sammantaget sålt i 250 000 ex, men även ytterligare 6 stycken som inte getts ut.

Det finns således inget som säger att det är försent, eller att man borde lägga av för att refuseringarna samlas på hög.

Jag tyckte det var en fantastisk berättelse.

Själv skrev jag som en del vet ett manus innan 90 som jag var väldigt fäst vid, men det blev aldrig antaget. Jag har skrivit fler manus som inte getts ut, senast det som faktiskt fick ett ja från ett förlag i våras, och någonstans bland mina och den här andra författarens erfarenheter tror jag hemligheten ligger. Om man nu kan kalla det hemlighet. Att inte stirra sig blind på ett och samma manus. Att våga lägga undan det när det känns som om man inte kommer längre, när man har skickat in till alla förlag som finns och några till, när man har haft ett tiotal testläsare, flera lektörer och gjort allt som står i ens makt. Och helt enkelt skriva något nytt.

Visst finns det de som arbetat med ett och samma manus i flera år och sedan får det antaget, som Cathrine Tollström och Tomas Bannerhed tex, som båda uppges ha skrivit på sina manus i 10 år. Så det går. Absolut. Det beror kanske på hur starka band man har till sin historia. Bland annat.

Min första var visserligen en berättelse jag burit med mig länge, men det var långt ifrån den enda storyn jag hade inom mig. Det kommer nya, hela tiden och att fixera mig vid ett och samma manus, år efter år, hade nog inte bara gjort mig en smula galen, det hade även hindrat mig att skriva alla de där andra berättelserna jag ville skriva.

Så iaf i mitt fall var nog det bästa helt enkelt att lägga undan det där manuset ett tag, skriva något nytt, gå vidare. Det visade sig vara ett bra val, så här med facit i hand. Ok, jag har långt ifrån sålt några 250 000 ex, men jag har kommit avsevärt längre än vad jag skulle ha gjort om jag fortsatt att envetet kämpa på med det där manuset som, det inser jag i efterhand, inte lämpade sig för utgivning.

Det är inget som säger att just det första manuset du skriver är det som kommer bli utgivet. Det är kanske lite som att jämföra det med en konstnär som förväntar sig att ställa ut sina allra första alster. Det kan bli så, men de kan också vara rena övningsprojekt, för att pröva på olika stiler och tekniker och redskap och material.

Ibland tror jag det är lätt att glömma att författandet är ett hantverk. ”Det är konst”, protesterar en del och det är det. Också. Skrivande är både konst och hantverk, och ingen är fullärd från början.

 

 

Jag har skapat ett monster!

Den här romanen börjar anta extrema proportioner

Jag satte mig ner nyss och strukturerade upp nästkommande del av mitt manus, den fram till nästa vändpunkt, bara för att inse att jag har cirka 13 scener som alla är oumbärliga för berättelsen. Hittills har jag skrivit ungefär 19 kapitel varav de flesta har fler än en scen.

Jag fattar inte hur råmanuset kunde bli bara 40K! Nu under omskrivningen har jag kommit upp i nästan samma mängd när jag är halvvägs! Jag som hade planerat en inte alltför tjock roman tvingas inse att detta kanske kommer bli ett romanmonster…

MEN – med det sagt ska det bli sjukt roligt att skriva nästkommande del, för där händer det verkligen saker!! Det är nu allt som byggts upp under den första delen kommer till en punkt där det snart inte finns någon återvändo.

Och då kan vad som helst hända!

Fan vad det här är roligt! 🙂

bomb-157150_960_720

 

En bok börjar ta form

Jag känner mig riktigt pepp just nu. Manuset går framåt, skrivandet går bra, det känns roligt igen och allt känns mer hoppfullt. Jag börjar faktiskt tro att det kan bli en bok av detta, mitt första möte med spänningsgenren. Nej, det ska bli en bok, så det så! 🙂

Igår funderade jag lite på omslagsdesign. Jag vet att det är lite i tidigaste laget, den är ju långt ifrån färdig, men som ni vet tycker jag detta med omslag är intressant och roligt! Dessutom hjälper det mig att visualisera målet på ett mycket påtagligt sätt.

Baksidestext funderade jag på redan när jag skickade in en projektbeskrivning till skrivkursen, det var mer ett synopsis men det finns säkert material i det man kan koka ner till en baksidestext.

Sedan har vi detta med titel. Just nu går den under arbetsnamnet U.I, men vi får se om den får behålla det eller om jag hittar något bättre. Just det namnet är den iaf ensam om ifall jag förstått saken rätt.

Jag kom hem från Italien idag. Det var skönt, faktiskt. Jag har haft det underbart men samtidigt är det ganska skönt att komma hem och äntligen kunna ta tag i vissa saker och uppgifter som hopat sig medan jag varit borta. Roliga saker dessutom!

Jag har fortfarande semester och tänker ägna den åt att jobba vidare på omskrivningen. Efter det ska jag ta en mer riktad redigeringsvända där jag fokuserar på två områden jag tror behöver jobbas på lite mer. Sen är det dags för vila.

När i processen börjar ni visualisera det färdiga resultatet?

 

Semestern knackade på

De första dagarna av semestern var jag så ambitiös så. Skrev massor, tror jag fick ihop runt 10k på de första dagarna. Sedan satte semesterslöheten in och jag kopplade bort skrivandet lite. Dessutom har jag haft en hel del annat att fundera på med kring skrivandet så det faktiska skrivandet är inte den dominerande tanken just nu. Ibland kanske man helt enkelt behöver bara vara ledig. Men när jag kommer hem till Sverige igen och min hjärna svalnat lite ska jag helt klart fortsätta. Just nu är det lite svårt. 🙂 men jag har en tidsplan, om än en ganska lös sådan. Och ska jag hålla den får jag sätta fart när jag är hemma och har min vanliga dator igen. 🙂

Läsandet går inte heller speciellt bra. Jag känner mig extremt kinkig just nu och lade ifrån mig både Snövit ska dö och De vackraste när jag insåg att de inte funkade för mig.

Istället läser jag recensionsboken jag fått skickad till mig. 

Vad gör ni idag? 

Sommarens läsning

Sommaren borde vara full av läsning, men istället har jag fokuserat påtat skriva. Men lite läsande blir det iaf tid för. Härom kvällen laddade jag ner Karin Slaughters De vackraste, och dessutom har jag fått ett recex av Hanna Lans bok In i evigheten. Det ska bli jättespännande, har hört så mycket gott om den, och det var länge sedan jag läste spök. 🙂 

Vad läser ni?

Om att göra det svårt för sig 

Jag beräknar att jag är drygt en tredjedel in i omskrivningen nu, nästan 30k. Och börjar undra om jag gapar över lite för mycket. Jag listade just de olika subplotsen, alltså sidointrigerna i min berättelse och förutom huvudstoryn, och de två som följer vissa bitar ur de båda karaktärernas bakgrund så har jag ytterligare tre sidointriger. Till ett total av 6 olika berättelser i samma berättelse. Hittills tror jag att jag har lyckats hålla ihop storyn ganska bra iaf. Vissa av de mindre får av naturliga skäl inte samma utrymme som andra, de finns inte där på samma villkor som de andra utan för att lyfta fram vissa saker som behövs lyftas fram.  Men ändå. Kanske tar jag mig vatten över huvudet? Det återstår att se om jag får detta att hålla ihop, men jag har en skarpögd testläsare som jag litar på kommer att se om något lämnas dinglande. 🙂 

Tack och lov för utomståendes ögon på ens text.  😊 

detta är vad jag läser just nu

En kort uppdatering 

I fredags gick jag äntligen på semester!!! Det behövdes verkligen som ni kanske redan förstått om ni läst mitt inlägg för några veckor sedan om jobbsituationen.

Nu har jag tagit skrivsemester, alltså inte semester från skrivandet utan för att kunna ägna mig helhjärtat åt det. Bara sedan i söndags har jag skrivit 5400 ord så det går framåt, faktiskt. Plötsligt känns skrivandet riktigt kul igen och då passar jag på att få lite gjort.

Idag och igår har jag cafeskrivit. Här är lite bilder:
  

  

Som ni ser går det ingen nöd på mig 😊

Hoppas ni också har det bra och njuter av sommaren på det sätt ni föredrar.

/Katarina

Mångfald och normer i litteraturen

När man läser böcker som ges ut av svenska författare idag så är det lätt att tro att vi alla i grund och botten är likadana och har samma värderingar och samma övertygelser. När någon går mot strömmen är det nästan uteslutande ”the bad guy” som bortförklaras med att han haft en taskig barndom eller gått igenom något traumatiskt som satt sina spår. Det eller så är han psykiskt sjuk.

Men är det verkligen så? Är det så vårt samhället ser ut idag? Eller är det bara den bild av vår verklighet som de som styr över vad som ges ut i boksverige vill lyfta fram? I en tid av ökande mångfald verkar det allt viktigare att alla tycker och resonerar likadant.

I grunden kan jag förstå tanken. Någonstans vill vi ju alla ha samma grundläggande saker, ond som god, vi drivs i grund och botten av samma strävan, efter att ha det bra, efter hälsa, välstånd och lycka. Däremot kan våra idéer om hur vi ska nå dit te sig lite olika. Och jag skulle gärna se lite mer mångfald när det kommer till åsikter även i litteraturen. Inte bara i rollen som de onda.

På samma sätt som det pratas om att bryta normer när det gäller manligt/kvinnligt och Svart/vit, borde vi inte främja karaktärer av olika typer och med skiftande åsikter och ideal? Att läsa om det betyder inte nödvändigtvis att vi ändrar åsikt eller håller med, däremot ökar det förståelsen för att vi alla faktiskt inte är lika och inte ens behöver vara det, och i en tid som denna känns det som att den sortens förståelse blir allt viktigare. Själv är jag rejält trött på att läsa om karaktärer som påminner förvillande mycket om varandra i sitt sätt att resonera och agera utifrån givna förutsättningar, och längtar efter en bok befolkad av människor som är lite mer oförutsägbara och rentav lite outlandish.

Jag önskar förlagen började arbeta för mer mångfald även i litteraturen och blir lite bredare i sin utgivning. Att de tog in böcker i nya spännande genrer, och med karaktärer som inte känns som kopior av några andra man redan läst. I Samtal med andra har jag förstått att det finns en längtan efter böcker som bryter mot det som måste sägas har blivit mer eller mindre norm. Det är helt enkelt svårt idag att hitta böcker som sticker ut och som kommer med något nytt, det mesta påminner lite för mycket om något som redan givits ut, både till story och upplägg som till karaktärer. Så till den grad att vissa karaktärstyper i vissa genrer anses ha blivit kliché. Men ändå fortsätter dessa att dominera de genrerna. Varför?

Visst förstår jag att förlagen vill gå med vinst, men som nämndes i inlägget Råd till författare nedan så går fyra av fem böcker tydligen med förlust iaf. Och i de fallen då det gäller finlitteratur är det allmänt känt att de sällan säljer speciellt bra, men det görs ändå plats för dem, och på samma sätt önskar jag att förlagen kunde göra utrymme för lite nytänkande böcker i sin utgivning, parallellt med det gamla beprövade. Inte bara en gång, utan flera, ge läsarna chansen att hitta nya författarskap, och författaren att bygga sig ett.

En bok som jag tex gillade mycket var Rose-Marie Bouws Det krävs tusen vackra ord, om en kvinna som helt enkelt lämnar sin man och sina barn en dag, efter åratal av självförintande och osjälviskt sättande av andra i första rummet. Efter att ha försakat sina egna intressen och sin egen hälsa. Eller om vi ska stanna på temat, Utan bagage, av Anne Tyler, en annan kvinna som gör precis samma sak, men i det här fallet är barnen vuxna och de är på semester vid havet någonstans i USA. Hon promenerar helt sonika iväg, stoppar en bil och liftar sig bort från det liv som kväver henne och som börjar kännas allt mer främmande.

Det är något som är så långt ifrån den traditionella familjesynen där kvinnor uthärdar åratal av missnöje och otillfredsställelse, även om det är jobbigt, för barnen är ju ändå alltid viktigast av allt och att antyda något annat är så oerhört tabu att det inte ens finns på världskartan. Även om jag är glad och tacksam för att min mamma aldrig gjorde så, så är det intressant att läsa om, för att det får en att inse att det hade kunnat hända och bli, just tacksam. Det vidgar ens vyer på ett sätt som jag tror är viktigt.

En annan bok som bröt lite mot vad många ansåg acceptabelt var  Livet efter Dig, där författaren på ett sätt tog ställning i en stor och viktig fråga, vilket har upprört många människor. Jag läste någon som pratade om den i sociala media så sent som häromdagen, hur kränkande den var för alla som sitter i rullstol, och förstår inte varför. Ok, så författaren gav sin syn på saken, men det betyder inte att hon dömer de som inte delar hennes syn på saken, eller skapar en norm, hon berättade helt enkelt en historia där hon visade en sida av verkligheten som sällan vågar tas upp. Pekade på en mer tragisk utgång. För alla slut är inte lyckliga, hur gärna vi än vill tro det. Men frågan är om något svenskt förlag hade snappat upp det manuset, om författaren varit svensk. Det bryter ju helt klart mot en allmän åsikt om livskvalitet och ännu värre, om rätten till dödshjälp.

Jag skulle välkomna en bok om en lite mindre snälla och genomsnittliga människor och läsa om vad som gjort dem så, men utan alla klyschor som vi kommit att vänta oss. Det behöver inte ens sluta lyckligt, för i verkliga livet är det ju sällan så.

Vad tycker ni? Är det viktigt att böcker förstärker åsiktsnormen så vi vet vad som är rätt och fel, eller borde de tvärtom främja mångfalden, representera alla sorters människor utan att döma eller sätta en etikett på dem?