Sitter fast

Nu har jag petat och påtat med första kapitlet i en hel evighet och liksom kört fast. Det finns för närvarande inget mer jag kan göra med det, annat än flytta komman, hehe. Men samtidigt kan jag inte komma igång med kapitel två. Där sker ett perspektivbyte och jag är fortfarande inte helt klar på hur jag ska presentera den karaktären, om det jag skrev i råmanuset funkar, eller ens i vilken ordning de scenerna ska komma eller hur jag vill presentera henne. Jag har kanske gjort det lite svårt för mig med två huvudpersoner, båda i första person presens, men det är så jag vill ha det och själva skrivandet är inga problem, grejen är kanske att skilja deras perspektiv åt på något sätt.

Samtidigt börjar jag återigen fundera över det där med flödet i språket. Jag kom att tänka på det när jag började läsa en bok från Sekwa förlag nyligen, hur det liksom inte gick att läsa snabbt, eller bara flyta med, för varje ord måste liksom läsas för sig. Och jag gillade den effekten, att kunna påverka lästempot med ordvalet och vad det mer kan vara som påverkar. För att ta ett annat exempel finns det en författare jag läst flera böcker av där det alltid tar mig ett par sidor att sätta mig in i språkvärlden, och vänja mig vid vokabulären, men när jag gjort det (vilket jag alltid gör) flyter läsandet på alldeles fantastiskt. Det är ganska intressant det där.

Och jag funderar över vilken effekt jag vill att mitt språk ska ha på storyn och på den som läser. Viktiga funderingar, detta. 🙂

Hur tänker ni kring detta? Ska man alls fundera över det eller bara skriva på som det faller sig? Är alla dessa språkliga varianter bara författarens naturliga sätt att skriva eller sitter en del författare och verkligen arbetar med att få till det rätt? Vad tror ni? Hur är ni själva?

Annonser

8 thoughts on “Sitter fast

  1. Ebba Range

    Det där är dubbelt tycker jag – att skriva på ett sätt som läsaren ‘föredrar’ och dras in i. Tror det är svårt att ‘göra om sitt sätt att uttrycka sig’ även om en utveckling naturligtvis kan förväntas till viss del.
    Konstigt nog så har mitt eget sätt att skriva vissa avsnitt förändrats under det senaste året pga att jag läste en bok/författare i en genre som jag verkligen inte föredrar … det var en ren ‘olyckshändelse’ 🙂
    Och att jag en gång siktade högre än himlen … och fick ett omdöme: ”Du har verkligen ett eget språk och sätt att uttrycka dig.” Men, inte hjälpte det … förstår ju att storyn behöver hamna rätt vad gäller dramaturgin och en del annat som är mina svagheter.
    Men, tror att om du får klura lite på ‘introt’ och perspektivet så kommer det lossna även för person 2. Tro på dig själv ❤

    Gilla

  2. Katarina Inläggets författare

    Ja det är nog det mest hållbara. 😊 jag tänkte mer att man kan jobba på att förbättra det inom ramarna för vad som fortfarande känns som ens eget 😊 ändra sig för att likna någon annan tycker jag inte heller man ska göra.

    Liked by 1 person

  3. M.S.

    Jag har letat ganska länge efter min röst, genom två hela manus, och fann den först under arbetet med det tredje.
    Det var lite som att gå vilse och efter den klassiska cirkelpromenaden hamna på samma ställe som jag började: som mig själv, bara lite mer livserfaren.
    Självklart kan språket utvecklas och i ett författarskap blir det oundvikligen så, men utgångspunkten för berättandet tror iaf jag mig ha hittat.
    Sammanfattningsvis vill jag tacka för ett bra inlägg, tänkvärt. Och jag tror att du ska fortsätta skriva på bara, inte analysera så mycket, för du kommer ändå att få redigera allt till oigenkännelighet innan du är färdig. 🙂

    Liked by 1 person

  4. Katarina Inläggets författare

    Tack för att du delade med dig. 🙂 ja det är nog så sant. Det bästa är nog att bara försöka skriva på i det initiala skedet och bry sig om finputsat senare.
    Jag har också sett mitt språk utvecklas genom manusen. Från att ha varit saftigt inspirerat av en författare jag läste mycket av innan jag återupptog skrivandet, till att bli mer mitt eget. Och när jag bytte genre genomgick det ytterligare en liten förändring, men jag tror fortfarande man kan kalla det för mitt, och förmodligen känna igen min röst i den. 😊

    Liked by 1 person

  5. M.S.

    Ja det är spännande det där, hur påverkad man kan bli av författare man själv läser. Som Helen Fieldings böcker om Bridget Jones, hon förstörde mycket för mig kan jag säga! 😀

    Liked by 1 person

  6. Katarina Inläggets författare

    Jahaja, samma här, det var Nora Roberts i mitt fall 😮 och jag har försökt tvätta bort det ur mitt språk ända sedan dess. Först nu tror jag att det är helt borta.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s