Det här med att beröras och förvånas

Ofta hör jag i författarsammanhang följande resonemang:

Jag grät floder medan jag skrev det senaste kapitlet. Det måste väl betyda att läsarna också kommer att gråta när de läser det?

Det kan låta som om det är givet, men jag tycker inte det är det. Att författaren berörs av sitt ämne är ju givet, däremot är det inte säkert att läsaren gör det. Det beror helt på utförandet. För författaren berörs kanske inte så mycket av sina egna ord (det är ju svårt att läsa dem som en läsare gör) som bilderna de ser för sig i huvudet, känslorna och scenariot som utspelar sig och som de försöker förmedla på pappret. Hur de sedan lyckas för en utomstående läsare är en annan sak.

Och på samma sätt:

Om jag som författare blir överraskad av det som händer i boken måste det väl betyda att läsaren blir det med?

Återigen, känns inte så givet för mig. Det beror nog helt på hur van läsaren är vid liknande böcker i genren och vad som föregått det som händer. Kanske kommer det inte alls som en överraskning för läsaren, med tanke på vad som lett fram till det, och efter att de läst liknande böcker. För författare inspireras mycket, medvetet eller omedvetet, av saker de läst, sett och hört tidigare. Och det är egentligen få saker under solen som är överraskande på riktigt tycker jag. Sådär så man tänker ”wow, det här hade jag aldrig kunnat gissa”.

Detta är mina teorier. Vad tror ni? Är författarens känsla en indikation om hur läsaren kommer reagera? Eller är en författare per definition jävig och kan aldrig förutsäga hur läsare kommer reagera när de läser?

read-369040_1280

Annonser

6 thoughts on “Det här med att beröras och förvånas

  1. Eva-Lisa

    Jag tror som du, att det har att göra med vem som läser, för vi berörs ju av olika saker. Sedan gissar jag att det har med hur författaren har lagt upp det också, en historia blir inte automatiskt sorglig bara för att någon dör. Zolas häst är ju ett av de mer effektiva tricken för att beröra läsarna och lyckas författaren med det är kanske sannolikheten större att fler berörs. Därmed inte sagt att alla blir det. Jag tror alltså att om författaren är medveten om vilka knep som finns att ta till och utnyttjar dessa i så stor omfattning som möjligt, är sannolikheten i vart fall större att fler reagerar som författaren gör 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, jag tror nästan det. Och precis, vi berörs även av olika saker. En del gråter för ingenting i böcker, andra (som jag) gråter praktiskt taget aldrig av något jag läser, så det är knappast någon garanti att författaren gråter.
      Haha, ja det där är ju suveränt för att beröra, så vill man vara säker på att läsaren verkligen blir berörd får man nog ta till lite mer knep än att någon dör. Även där tycker jag En dag gjorde det fenomenalt. Nicholls lyckades verkligen med att få till och med en hårdhjärtad läsare som mig att gråta 😉 (och då hade jag inte gråtit av en film eller en bok sedan Titanic). Just pga upplägget.

      Liked by 1 person

      Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, det måste de såklart men bara för det är det inte givet att läsaren blir det 🙂 Så vill man vara säker får man nog som Eva-Lisa nämner ta till det tunga artilleriet som verkligen slår an en känslomässig sträng hos den som läser.

      Liked by 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s