Månadsarkiv: maj 2016

Reserv

Jag fick svar om skrivkursen nyss. Jag är reserv. Nu sitter jag och smakar på det ordet.Reserv. Som i inte deras förstaval. 

Och nånstans där känns det inte lika roligt längre. Visst vet jag att det nästan alltid är någon som hoppar av i sista minuten av olika anledningar (fast kanske är det annorlunda med skrivkurser?) så chanserna borde inte vara obefintliga att komma med till slut. Och visst vet jag att de strävade efter att ha så jämn nivå på deltagarna som möjligt. Sedan vet jag inte på vilken plats jag kommer på reservlistan heller. Kanske är det en bra bit ner på den.

Ja ja. Det hade varit roligt att gå den men nu är jag liksom inställd på att inte göra det. Inte ens om de hör av sig och säger att jag kom med tillslut. Vem vill komma in på nåder? Inte jag. När man redan känner sig som andrasortering. Jag kan kanske få fason på mitt manus ändå. Med hjälp av testläsare, många sådana.

Hur skulle ni ha tänkt? Är jag barnslig som känner mig ratad?

Och ändå fortsätter man

År efter år av arbete, utan garantier, med lite eller ingen bekräftelse och trots att utsikterna för att hitta ett förlag för ens texter inte är speciellt lysande.

Som bokbranschen ser ut idag måste man väl nästan vara lite av en risktagare som trots allt ger sig in i den, fullt medveten om möjligheten att månader och år av arbete kanske kommer att ha varit helt förgäves i slutänden. Dessutom riskerar ens självkänsla raseras av upprepade refuseringar och skoningslös kritik från testläsare och lektörer, och för att inte tala om EFTER att boken givits ut, i de fall man faktiskt lyckats. Ingen lättsam bransch, precis.

Så vad är det som gör att man ändå tar chansen?

För mig är det lusten att berätta, min förmåga att dagdrömma samt kärleken till böcker och skrivandet. Jag gillar helt enkelt själva processen med att skapa något. Se den oformliga lerklumpen ta den form jag vill ge den. Att skapa något ur ingenting.

Andra (ganska många tror jag) drivs, öppet eller i hemlighet, av tankarna på ära och berömmelse, att få se sig själv bredvid sina idoler, att läsa om sig själva i tidningarna, att vara någon. Kanske till och med bli rik på det, som vissa har blivit.

En del kanske skriver för att få revansch, på personer eller livet som behandlat dem orättvist. Visa att de inte lät sig besegras. Eller för att bevara ett livsöde för eftervärlden som de tycker är viktigt.

Jag har aldrig varit egenutgivartypen. Jag kommer aldrig att hosta upp pengarna och ge ut själv. Jag vill ha ett förlag bakom mig och jag kommer att skriva och skriva om tills mitt manus (vilket det än blir) är tillräckligt bra för att någon ska vilja investera i att ge ut det. För mig är det inte utgivning till vilket pris som helst som är det viktigaste utan att texten blir så bra den bara kan bli, och det blir den inte om jag ska förlita mig enbart till mig själv. Visst kan man anlita redaktörer osv, men återigen är jag inte företagartypen. och som egenutgivare måste man nog ha lite småföretagaranda.

Kanske blir det aldrig, det kan ingen veta. Det är det som är det spännande. Vissa gillar den sortens spänning, andra tycker det känns hopplöst utan garantier. De vill ha betalt för sin tid och sitt arbete, oavsett hur resultatet blir.

Det är saker jag funderar på idag.

Vad får er att fortsätta skriva? Vad är er drivkraft?

Att ge upp

Att vänta på besked om skrivarkursen är lite som att vänta på besked från förlagen.

De skrev i mitten på maj. Nu har mitten av maj definitivt passerat och vi närmar oss början på juni.Och inget svar. Jag bevakar mailkorgen varje dag. Inget.

Samtidigt tänker jag att det kanske är lika bra för detta kommer nog aldrig bli en bok iaf. Eller ens ett färdigt manus. Jag slåss mot latmasken hela tiden och oftast är det han som vinner. Det är liksom så mycket roligare och mer kravlöst att slösurfa.

Men men. Slösurf skriver inga böcker, och om jag nu ska överge detta ska jag iaf göra det efter att hela skiten är på plats. Det är väl det enda som driver mig just nu. Att skriva klart. Sedan kan jag lägga skrivandet på hyllan.

Hur motiverar ni er att fortsätta när ni vill lägga av och säga upp er som författare?

towel-1324997_1280

Alla handdukar jag kastat in under den här processen

 

Printing, printing

Idag tänkte jag som ett steg i att se hur långt jag faktiskt kommit (och som lite pepp) printa ut mitt manus så långt jag kommit hittills. Eftersom jag just i nuläget lägger till scenerna jag skriver i slutet av manuset utan någon hänsyn till vart de ska hamna sedan så spelar det ingen roll att jag inte är helt färdig.

Sedan ska jag såklart fortsätta och förra helgen kom jag äntligen på hur jag ska lösa ett genomgående problem med hela manuset, ett beslut som legat och mognat i bakhuvudet hela den gångna veckan. Så printandet är även ett steg inför omskrivningen som jag tänkte ägna mig åt i sommar. 🙂

Mina semesterplaner har kommit lite på skam tyvärr, pga olika omständigheter. Jag kommer vara ledig men det som innan var givet, att åka till Milano och tillbringa hela semestern där, har jag nu fått ompröva. Istället kanske det blir en kortare resa och jag börjar luta åt att göra en liten skrivarresa istället. Ta en biljett någonstans ut i europa till något ställe (av många) som jag inte sett förut, ta med mig datorn och skriva samtidigt. Det känns nästan som det mest lockande just nu. 🙂 Är inte längre lika road av solsemester, iaf inte  betydelsen badort och solbadande. Skulle nog få ut mer av en citysemester tror jag. Ska fundera mer på det med.

Men nu ska jag printa! Spännande!

Motstånd

är till för att övervinnas.

Just nu är det mycket på gång, med jobb mestadels, saker som tar upp mycket tid i mina tankar, samt ett och annat som inte heller det har med skrivande att göra. Men jag försöker skriva åtminstone en halvtimme om dagen, koncentrerat.

Jag läste ett intressant inlägg igår om hur man ökar sitt skrivtempo, och det fick mig att inse en sak iaf, att jag aldrig funderat över hur mycket jag skriver på en timme eller en kvart. Nu är jag liksom artikelförfattaren lite emot att göra skrivandet till en fråga om hastighet. Det händer så mycket av värde i huvudet och på pappret när man tar sig tid att formulera sig, men samtidigt kan jag inte bortse från att mer utrymme för tankar medan jag skriver också betyder mer utrymme för tvivel och självrannsakan.

Så när jag kände mig som mest ovillig att sätta mig ner med mitt manus tänkte jag ”Jag ska iaf se hur mycket jag skriver på en kvart, utan att forcera någonting, bara för att bedöma om jag är en långsam eller snabb skrivare.” Jag upptäckte att jag skriver runt 450 ord på en kvart, nästan undantagslöst. Bara ibland kommer jag upp i 500. Det var en intressant notering. Och samtidigt påminnas om att ibland är det bara att bestämma sig för att göra’t när det känns trögt. Ibland kanske till och med lite fart eller att utmana sig själv kan få skrivkrampen att släppa.

Det kan också vara ett sätt att hinna fånga tankar innan de försvinner igen, vilket nyss hände medan jag skrev detta. En idé om en annan sak jag skulle ta med i detta inlägg försvann lika fort som den dök upp och jag hann inte ens få ner den på pränt.

En annan intressant sak jag noterat är iaf att den känsla jag har medan jag skriver något sällan motsvarar den känsla jag får när jag läser igenom det sedan. När jag skriver utifrån inspiration och flow och har en känsla av att wow, det här blir skitbra, så brukar det faktiskt kännas ganska intetsägande och platt efteråt, med lite distans till texten. Men å andra sidan, när jag segar mig igenom texten och tänker ”jag kommer förmodligen få stryka hela skiten i redigeringen” så händer det ganska ofta att jag blir positivt överraskad om jag läser igenom det någon dag senare.

Är detta någon slags regel? 😉

Just nu jobbar jag mest kvällspass så det har inte blivit mycket caféskrivande men från och med nästa vecka kommer det förmodligen ändras då mitt nya schema träder i kraft, förhoppningsvis. Efter det kommer jag få ett schema som tillåter mig att skapa en rutin med skrivandet på allvar, vilket jag verkligen ser fram emot. Speciellt om jag kommer in på kursen, som jag skulle få besked om i mitten av maj (!!!) men inte hört av än. Pirrigt värre. 🙂

Jaha, detta blev ju en hel del. Och jag som inte visste vad jag skulle skriva om när jag började på detta inlägg. 🙂 Det brukar visst vara så med skrivandet, har jag märkt 😉

 

Cafeskriver igen

Jag har upptäckt det som många upptäckt för länge sedan. Att hela grejen med att ta sin dator och sätta sig någonstans utanför hemmet och skriva gör att mer blir gjort. Jag som alltid skrivit som bäst hemifrån har nu tröttnat på det och behöver komma hemifrån för att det ska bli något skrivet. Trots att jag inte har några direkta störningsmoment hemma. Jag brukade ha svårt att fokusera på caféer  pga sorlet och känslan att någon kollade över axeln och pga att jag alltid börjar titta på folk istället. Nu har bakgrundsmusiken och sorlet en helt annan effekt. Jag blir mer fokuserad på det jag har framför mig.

Här satt jag idag och skrev både en och två scener. 🙂

 

Perfekt med ett eget litet hörn utan titta-över-axeln-risk 🙂

Manuset har nu iaf passerat 40K. Och jag har 13 scener kvar att skriva in, samt ett par trådar att väva in i handlingen.

Det börjar faktiskt likna något som kan bli en roman, någon gång i framtiden.

 

Skrivardag

Varannan tisdag är jag ledig. Detta beror på att jag jobbar lördagen, en enorm förbättring från innan då jag varannan vecka jobbade 6 dagar ist för fem.

Så nu har den tisdagen blivit min skrivardag. Tyvärr har det även blivit dagen då jag måste göra det där jag inte hann (eller ville) under helgen, som att tvätta, men det är förhoppningsvis snabbt avklarat och jag kan ägna mig åt mitt manus.

Vi har kommit in i en andra förälskelsefas, jag och den. Jag kommer på fler och fler idéer till hur jag ska fördjupa och bygga ut och inser hur BRA den faktiskt kan bli och kanske är det mer visionen av den än själva manuset jag är förälskad i men det gör detsamma. 😉 Huvudsaken är att jag har en vision och att jag gillar den. Jag tror detta kan bli riktigt bra. Kanske.

Igår köpte jag en ny anteckningsbok och började strukturera upp allt som behöver göras innan detta utkast är färdigt och redan nu har jag ett femtontal punkter, vilket innebär att min deadline förmodligen får stryka på foten för jag tror inte jag hinner det till på fredag.

Men deadlines är som bekant till för att brytas, hehe. Eller med Douglas Adams ord:

“I love deadlines. I love the whooshing noise they make as they go by.”

Just! Så idag bryter vi deadlines och ser glada ut. För det gör manuset så mycket bättre 🙂

Om att stiga upp klockan 3

I ett inlägg på ”mitt” forum skriver en medlem om den där Lusten hon kände när hon precis började skriva och jämför det med rådet som framgångsrika personer ofta ger, att sätta upp mål som får en att hoppa ur sängen klockan 06.00. Själv steg hon upp klockan 03.00, av ren iver att få skriva och vara en del av hela processen kring att skapa en bok, något som andra kommer att kunna ta del av, vara helt uppfylld av synopsis, karaktärsbeskrivningar, bakgrundshistoria mm. Hon var så besatt av skrivandet att hon inte kunde sova. Och hon frågar de andra medlemmarna om skrivandet betyder så mycket för dem. (med följdfrågan: Borde den perioden någonsin ta slut?) Alltså som ett tecken på att man verkligen är seriös med sitt skrivande borde man skutta ur sängen klockan 03.00, ivrig att få sätta igång. Annars är man i fel bransch. Typ.

Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt DEN sortens iver. Det fanns en tid när skrivandet var praktiskt taget allt jag tänkte på – när jag var vaken – men om det är något som kan konkurrera med skrivandet så är det sovandet. Jag älskar att sova! 🙂 Och tycker dygnet oftast är tillräckligt långt även utan att jag stiger upp klockan 3. Tycker jag redan är ganska duktig när jag börjar kl 11 och trots det stiger upp klockan sju för att skriva en stund innan jobbet. 😉

Jag tänkte på det där när jag läste inlägget. Att jag tror inte den sortens passion är hållbar, eller ens realistisk. Lite som med förälskelser. Man kan inte förvänta sig att förälskelsefasen ska vara för evigt. Förr eller senare kommer en fas av tillvänjning, när allt blir rutin och det där skimret har mattats av lite, för att ersättas av något djupare, och kanske är det det verkliga tecknet på kärlek till skrivandet när man enträget gnetar på med sina texter trots att det känns både svårt och segt och meningslöst i vissa perioder?

Precis som med kärleksförhållanden tror jag inte man ska förvänta sig att den lusten varar för evigt. Så förr eller senare måste man ta ställning till om det fortfarande är värt det, hitta den inre motivationen som får en att fortsätta ändå, trots allt. Jag tror heller inte att det är så många av de författare som skrivit på professionell nivå i flera år, bok efter bok efter bok, som skuttar ur sängen klockan tre fulla av skrivlust. De flesta masar sig förmodligen upp i en tid som känns som en rimlig kompromiss och går till jobbet, så att säga.

Så det behöver nog inte vara ett tecken på bristande motivation att man inte längre känner den där energin man hade i början. Man kan fortfarande vara passionerad och engagerad i det man gör, precis som med andra yrken.

Hur känner ni? Är skrivandet så viktigt för er att ni kan tänka er att stiga upp klockan 3 på morgonen? I resten av livet? 😉 Måste man ens det för att betraktas som seriös?

lake-959671_960_720.jpg

Idiom

 

Jag tycker en del ord, idiom och uttryck är så himla roliga. Ibland kommer jag på något som jag kanske inte hört på länge och går och småfnissar åt det en halv dag. Ta detta tex:

vädra morgonluft

  1. ana nya möjligheter för politisk eller ekonomisk verksamhet, i synnerhet av tvivelaktig art

    Länder, som USA tidigare kritiserat för brist på mänskliga rättigheter och förtryck av oliktänkande, kunde nu vädra morgonluft.

    Nu när Gais har anledning att vädra morgonluft kan Superettan bli riktigt rolig.

Källa: Wiktionary.org

Jag tänkte jag skulle samla några av mina favoritdelar av svenska språket i egna blogginlägg.

En annan favorit är ordet levitera, som jag faktiskt fick användning för häromdagen 🙂

Idag i manuset ville jag skriva marital status, i tron att det var svenska! Lol. Låter det inte ganska snyggt på svenska med? 🙂

Det händer mig ofta att jag vill använda ett ord, i ett manus, på sociala medier eller i dagligt tal, och inser att det faktiskt inte alls är svenska utan italienska eller engelska. Och ändå tycker jag det åter så bra på svenska 🙂 Jag tycker jag borde bli chef för nyordsavdelningen på huvudkontoret för svenska språket 😉

Vilka är era favorituttryck och idiom?

Skrivuppdatering

Häromdagen på releasen träffade jag flera skrivarvänner och bekanta. Och det var som alltid intressant att uppdatera varandra om hur skrivandet fortskrider, vem som skriver på vad, och hur det går, vem som har en bok på gång  i dagarna och vem som har bytt genre (mer än jag!).

Här går det iaf bra för stunden. Hittills håller jag tidsplanen och skriver min scen per dag, det är skitroligt just nu och skrivandet känns inte alls lika motigt. Samtidigt läser jag en bok, Ett andra liv, och får då och då små idéer till mitt eget manus. Jag försöker att inte läsa andra genrer just nu än den jag själv skriver i, det är tillräckligt svårt att stanna inom genren som det är, och inte sväva ut och bli för feelgoodmässig.

Även skrivarhandböcker har den effekten på mig. Läser jag dem medan jag skriver på något, vilket jag älskar att göra, så får jag ofta små uppslag för hur jag ska kunna applicera det jag lär mig på min egen berättelse, göra den bättre eller redigeringen mer effektiv, till exempel.

Vad gör ni? Vem skriver på något? Vem är mellan manus? Vem funderar på att byta genre?

Releasen för Gloria

Igår var jag på release och inte vilken release som helst utan den för Åsa Hellbergs nyaste bok Gloria som hölls på Kungliga Operan och var den ohotat mest spektakulära release jag varit på. Jag var inte riktigt lika flitig med kameran som vissa andra, men här är lite bilder:


  
  

Både Åsa och hennes förläggare höll tal. Åsa var fantastiskt vacker i orange klänning

 

Christina Knochenhauer sjöng, helt fantastiskt vackert!


Anneli, Ebba och Hanna.

Självklart fick jag även med mig en bok hem 🙂 Åsa berättade att hon aldrig gjort så mycket research för någon av sina tidigare som för denna.

Det ska bli riktigt spännande att läsa den.

Disciplin

…är väl lite vad jag behöver just nu.

Jag hade ju planer på att börja på manus 2 efter att jag färdigställt första utkastet till ettan, men efter att ha klurat lite insåg jag att den (tvåan) måste jäsa lite i huvudet först, innan jag är redo att skriva. Jag har en tendens att kasta mig in i skrivandet av en ny berättelse innan jag är riktigt redo, så den här gången ska jag försöka att inte göra samma misstag.

Istället har jag börjat lista det som måste göras härnäst med manus 1. Vilket inbegriper 2 nya scener samt 5 nya/outvecklade trådar som ska vävas in i berättelsen, som jag bara snuddat vid i handlingen hittills.

Jag tänkte försöka sätta ett litet schema för att komma någonstans, för just nu lider jag av skjutauppsjuka och får inget gjort. Kanske delvis för att de där scenerna inte direkt hör till den lätta sorten och för att jag inte är helt hundra på HUR jag ska skriva dem. Så en scen per dag kanske kan vara rimligt? Jag ska iaf försöka, måndag till fredag. Det borde gå på cirka två veckor. Så det är iaf en slags deadline, jisses. Jag som aldrig sätter sådana. Nu har vi en. Den 22 maj ska jag vara färdig med dessa scener. 🙂

Återstår att se om jag klarar det! Ett annat mål är att manuset ska nå upp till en ordmängd som börjar närma sig romanlängd. Nästan iaf. I nuläget är den mer åt kortromanhållet till.

box-1198688_1280

Checklista för romanförfattare

Jag läste nyligen ett inlägg i skrivarforumet jag följer och där hade en medlem postat ett inlägg med tips från en författare och en redaktör (antagligen amerikanska) som hävdade att man har en sida på sig att fånga läsarens/förlagets/agentens intresse i början av boken och tio sidor på sig att bibehålla det intresset.

Därför gav de en liten checklista för vad man kan ha med sig när man tittar på sin första respektive sina första 10 sidor om man vill öka chanserna för att fånga läsaren. Observera att detta inte är något vetenskapligt eller hugget i sten, det var bara en framgångsrik författares personliga checklista.

Jag tyckte den var bra och tänkte lägga upp den här, så den är på engelska.

För den första sidan kan man alltså tänka på:

  1. Is my first sentence as compelling, beautiful, and important to the story as it can be?
  2. Have I introduced my protagonist?
  3. What does my reader know about the protagonist (i.e. is it compelling, interesting etc.)?
  4. Have I introduced at least one other character?
  5. Is there a sense of time and place?
  6. Have I incorporated some other device to pique the reader’s interest?
  7. Am I telling or showing? Am I starting with some action or hook?
  8. Is there a conflict emerging by the end of the first page?

Och för de första tio sidorna:

  1. Has a unique voice been established? Is it consistent (in other words, don’t open with a strong voice on page one, but find that voice fading by the time you hit page ten. Maintain it.)?
  2. List all of the things the reader knows about the protagonist by the end of the ten pages. Is it enough? It is interesting/compelling?
  3. Do other characters overshadow the interests of the protagonist?
  4. Has the antagonist been introduced? He/she should be (directly or indirectly).
  5. Does my protagonist have a clear goal? This goal may change as the story progresses, but she should have a clear goal for the moment, by this time in the story.
  6. Is there space for the character to make a change over the course of the story, or for their worldview to change?
  7. Have I introduced the main conflict or significant tension?
  8. Does the beginning of the story predict the end? Not overtly, or in a spoiler sense, but the author was the view that the beginning should somehow foreshadow the ending.
  9. Go through the story and highlight all the showing in one color, and all the telling a separate color. Eliminate the telling and replace with showing.

Jag upplever det som att engelsmän och amerikaner lägger större vikt vid den här sortens detaljer i hantverket än svenskar, kanske beroende på att den amerikanska marknaden är så oerhört mycket svårare att ta sig in på att man som författare helt enkelt måste försäkra sig om att ens manus håller tiptipklass för att ha en chans. Det är förmodligen därför jag och många med mig upplever det som att engelskspråkig litteratur är bättre, både till unika idéer och till själva utförandet. Och kanske är det precis just så noggrann man måste vara om man som författare siktar på att en dag ta sig in på den amerikanska marknaden. Det är iaf saker man kan fundera lite extra på innan man skickar in sitt manus till förlag.

Ha en trevlig helg allihop. Nu tar jag paus ett tag och börjar på mitt nya manus, det som jag lovade mig att jag skulle få skriva när jag har iaf preliminärt klar med det första.

/Katarina