En och hen

Jag är i många avseenden lite konservativ av mig. Jag var nog bland de sista (på den tiden ) att skaffa mobiltelefon, jag var extremt sen med att börja använda internet och lika sen med att förstå tjusningen med Smartphones. Jag snappar självklart upp trender liksom alla andra men det krävs ett tag för att jag ska ta till mig dem. Det är inte feghet, jag förstår liksom bara inte nyttan med dem. Och om jag ska ta till mig något vill jag iaf att det ska fylla en funktion av något slag.

Särskilt tydligt blir detta när det gäller språket. Jag hakar ogärna på modeord, tycker mest de låter töntiga, och håller mig till det språk som funkat hittills. Självklart är även det influerat av modeord i någon omfattning, men det har aldrig känts speciellt viktigt att vara trendig. Det krävs nog också en viss invänjningsperiod.

Men två saker som jag nog aldrig kommer anamma är En (i mer generell betydelse, som ”man”) och Hen. Hur jag än vänder mig kan jag inte se VARFÖR jag ska använda dessa ord. De har liksom ingen funktion i min värld. Folk kan försöka förklara nyttan av Hen hur mycket de vill, jag hittar ändå alltid ett sätt att formulera om meningen så det inte behövs. Och En. Hur dumt? Jag har nog ganska låg löjlighetstolerans rent allmänt.

Jag förstår ju vari de där uttrycken härstammar men jag har aldrig hört till det lägret och kommer aldrig göra.

Har ni uttryck eller ord som ni bara inte kan förmå er att ta till er?

Annonser

18 thoughts on “En och hen

  1. Skriva läsa leva

    Hen, nope, never (har visseligen testat att skriva det någongång men oj vad det tog emot). Men gärna en, för en vill ju inte kalla sig man när en är kvinna 😉 Fast om jag syftar på andra än mig själv då funkar man utmärkt för det är ju liksom i mer generella ordalag då 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Jag ser det inte som att jag gör mig själv till en man om jag använder det om mig själv eftersom jag ser det som ett ord med flera betydelser. 🙂 dels som ett substantiv för människor av manskön, dels ett pronomen för obestämd person eller grupp av personer och dels substantiv igen som hårväxt hos hästar 😉

      Gilla

      Svara
      1. Skriva läsa leva

        Nu är jag ju inte helt superallvarlig när jag skriver med en utan gör det lite med glimten i ögat och har vant mig vid att skriva en när jag hänvisar till mig själv. Jag tror inte på något vis att man betyder man av manligt kön utan tycker förstås att det kan fungera fint och könsneutralt på flera olika sätt samt stå för manen på hästen 😉 Tycker det är kul att använda det då jag kommit att trivas med det men är inte någon rabiat en-strävare för den saken 🙂

        Liked by 1 person

  2. Eva Karlsson

    Jag kommer nog aldrig att skriva hen i någon bok, däremot säger jag gärna hen om någon som vill vara könsneutral. För personen i fråga betyder det allt, för mig kostar det inget alls.
    Jag förstår poängen med En men jag fortsätter nog med Man. Men helst, om jag pratar om mig själv, försöker jag säga jag i större utsträckning och inte gömma mig bakom någon svepande man.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, ställs man inför den sortens situation så kanske det är bra. Det har jag faktiskt aldrig gjort. Dock skulle jag gärna höra hur dessa personer resonerar. Vad tycker de om ”hen” och vill de hänvisas till på det viset? Eller är det ”vi andra” som hittat på det uttrycket för att det ska bli lättare för OSS?

      Liked by 1 person

      Svara
    2. Katarina Inläggets författare

      PS håller absolut med dig, varför ska man använda ”man” när man pratar om sig själv egentligen? Det är så lätt hänt att göra det till ett generellt påstående när det egentligen är en själv det berör. Ska också försöka sluta gömma mig bakom ”man” och säga ”jag” istället. Likaså tycker jag det där ”Känner” missbrukas en hel del för att slippa säga att man ”tycker” något (ohh så aggressivt!) eller att något ÄR på ett visst vis. Som exempel jobbade jag i en brödbutik för något år sedan och en kund kom förbi nära stängning och sa ”Det KÄNNS som att det är lite utplockat”, och det lät så himla fånigt. Vadå känns liksom? Var känns det egentligen? I Magen? 😉 Så ja, jag tycker folk borde sluta gömma sina åsikter bakom ett lager av ”Känner” med. 🙂

      Liked by 2 people

      Svara
  3. Carola

    Hen har jag använt några gånger men kommer aldrig göra det i romanform. Och absolut inte ”en” med hänvisning till mig själv eller någon annan! Där är jag också konservativ och tycker ”man” duger alldeles utmärkt. Men ett ord jag vill ändra stavning på är genre. Förlåt för att jag byter riktning på din fråga här 🙂 Men genre ser inte alls ut som man säger det och där vill jag hellre stava det changer. Inte stavar man chans – gans, eller champinjon – gampinjon 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Haha, nej helvetet kommer nog frysa till is innan jag använder Hen i en bok. 😀
      Haha, men man säger ju generad, och gelé! Men jag förstår din poäng. Problemet är väl att man lånat in dessa från andra språk och då har stavningen följt med. Sedan säger man ju general med och inte jeneral. Vad beträffas chans och champinjon tror jag det har med vilken vokal som kommer efter att göra. ”ge” uttalas sje medan ”ga” uttalas med hårt g. Iaf om det är det minsta likt italienskan, och jag antar att de flesta av dessa ord härrör från franskan. 🙂 Så jag är rädd att vi får dras med den gamla stavningen ett tag till hehe 😉

      Liked by 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s