När trillar polletten ner egentligen?

Är det inte ganska fascinerande hur det där med dagsformen kan variera? Jag har aldrig upplevt så enorma svängningar som det här senaste året. Förra veckan var jag redo att lägga skrivandet på hyllan för gott. Pensionera mig som författare och aldrig öppna Word igen. På ALLVAR! Det var så det kändes. Och sedan läste jag något en bloggkollega skrev och vips var inspirationen tillbaka igen. Bara sådär. Som om den aldrig gått. Och varje gång jag inser att det här förmodligen är en normal del av skrivprocessen blir jag lika jäkla förvånad. Kommer man någonsin vänja sig? Kapitulera och inse att det är detta jag ska pyssla med vare sig jag vill eller inte? Att jag är dömd att skriva.

Har ni kapitulerat?

Annonser

16 thoughts on “När trillar polletten ner egentligen?

  1. Eva-Lisa

    Nej, inte än. Men planer har funnits många gånger, men det beror nog främst på att jag är en så ombytlig person. Jag låter framtiden få utvisa hur det blir. Men visst är det en bergochdalbana vid varje nytt projekt man drar igång. Kanske är det vetskapen om det som gör att man upplever det som så motigt i början många gånger?

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Haha förföljd av manuset!!! 😄 jamen om inte annat kan du kanske ta en paus från det och skriva något annat ett tag. Det är dessutom väldigt roligt. 😊

      Gilla

      Svara
      1. Ebba Range

        Haha … tror du inte att jag suttit en lång stund (så lång den nu kan bli med Prickiga korven & Tex) – och skrivit i ett dokument – hur jag skulle kunna skriva om det förföljande manuset!!!
        Funderar på att skriva en autofiktions roman – så nära självbiografi som det bara går … men, då får vet jag inte hur jag ska göra med det spännande slutet … kanske du eller Eva-Lisa har en idé? Att HP kanske drömmer, eller nåt?

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Hm nu är jag inte säker på hur du menar dels med autofiktion eller slutet. Vad är det för fel på det gamla slutet? (Inget!)

        Gilla

  2. Ebba Range

    Du har nog rätt med det gamla slutet … är det auto så går det ju – men inte i en självbiografi förstås.
    Så här började jag efter att jag gjort en kort sammanfattning, mindre än synopsis:
    Kapitel 1 …………………………………………………………………………………………………………. Tomt alltså – så bra gick det 🙂
    Men jag märker att det är igång i hjärnan … alltid nå’t 😉

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Vad är skillnaden då? ”Baserad på en verklig händelse”? eller vad? Har inte hört begreppet autofiktion tidigare tror jag… Jag tycker slutet var kanon!!! 🙂

      Gilla

      Svara
      1. Ebba Range

        Tack, rara!
        Autofiktion är som det låter, fiktion som bara är lite utanför verkligheten. Googla, fanns en artikel i Skriva härom året … av Sören Bondeson.
        När man skriver självbiografiskt är det ju lätt att det blir för redovisande … då passar det ju bra med fiktion här o där.

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Ok. Jag tror iaf att du behöver lite semester från den där storyn (och med det menar jag INTE att du ska överge den) och vila tankarna med något annat. Du har slitit så med den, du behöver nog lite omväxling. 🙂

        Gilla

  3. Carola

    Jag skrattade igenkännande när jag läste det här inlägget. Även det där med Ebbas problem av att vara förföljd av sitt manus känner jag igen. Allt står en upp i halsen och ändå surrar karaktärerna i huvudet och vägrar släppa taget 😉

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Hahaha, dit har jag lyckligtvis ännu inte kommit att det förföljer mig. Lol. Om vi inte ska prata om mitt allra första manus som jag tittar på då och då vilket alltid leder till tankar som ”men skulle man inte kunna… Tänk om man skulle göra såhär…?” Vissa berättelser lämnar en nog aldrig helt. Som osaliga andar surrar De Outgivna där i våra huvuden, det är som om de inte kommer till ro förrän de fått bli lästa. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Ebba Range

        Men – vet du att när Prickiga korven gått hem för dagen och Tex låg här och njöt högt – så skrev jag på/om – den/tvåan. I alla fall så där en 90 sidor – har nu inte bara fiktionen som fokus … mer, självbiografiskt. Känns toppen! 🙂 Tack, för att du har den här bloggen 🙂

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Härligt! Vad kul att du fick lite ny energi. Blev lite orolig för dig när du berättade hur det kändes, så härligt med vitamininjektion. 😀👍

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s