Att skriva i en annan genre

Jag tänkte jag skulle berätta lite om mitt nya skrivprojekt och vad jag upplever som svårast med det. Som jag hintat om innan är det i en helt annan genre än det jag skrivit hittills. Att som feelgoodförfattare ge sig i kast med att skriva en spänningsroman bjöd och bjuder på en hel del intressanta överraskningar och utmaningar.

Berättarperspektivet: Detta är nästan det lättaste men det betyder inte att det är lätt för det. Från att ha skrivit alla mina tidigare i tredje person imperfekt (jag envisas fortfarande med den gamla benämningen, förstår inte vitsen med att byta namn) skriver jag nu i första person presens, vilket hittills enbart är en positiv upplevelse. Det känns mer direkt, mer nära och på ett sätt kanske nästan mer naturligt med. Mitt allra första manus hade huvudrollsinnehaverskans POV i första person och de andra i tredje, (något som i sig inte var någon vidare bra idé men så är det manuset numera förpassat till byrålådan), så kanske är det något naturligt när man börjar skriva, att sätta en jagperson i huvudrollen så att säga, oavsett om man skriver verklighet eller fiction.

Tonen: Detta var det jag oroade mig allra mest för innan. Skulle jag som är van vid en mer gemytlig, lättsam ton lyckas skifta till en mer hemlighetsfull och allvarsam? Kommer jag klara att anpassa språket efter de nya behov som storyn ställer på det? Kommer jag lyckas göra det spännande eller kommer alltihop bli en slags mysrys med tonvikt på feelgood iaf? Jag har verkligen fått slita med detta under de första kapitlen, skriva om, radera, ändra, skriva om, radera osv, för att få bort feelgoodkänslan, och det kommer jag säkert få göra hela vägen till slutet men jag ser det som en nödvändighet. Helt enkelt nöta in det. Här kom återigen perspektivet in, jag upplever det som att det hjälpte till för att hitta tonen med. Det tog fram en lite annan sida av min egen röst som författare.

Intrigen: I det här fallet, till skillnad från det jag skrivit innan, baserar sig storyn faktiskt delvis på en verklig händelseutveckling och verkliga personer. Det var en ny erfarenhet. När det gäller grundintrigen, så tog även den en hel del mer arbete än vanligt, men det var ett arbete som kändes mycket mer stimulerande, eftersom den är förlagd till en miljö jag väl känner till och ämnet känns så fascinerande. Dessutom har själva genren fått mig att tänka till några varv extra och storyn kommer säkert att fortsätta utvecklas och leva sitt eget liv medan jag skriver. I feelgood ligger ju fokus på lite andra saker under berättelsen så jag har verkligen fått nollställa och tänka om helt för att – förhoppningsvis – få det att funka. Grejen är att jag inte har en aning om HUR MAN GÖR, jag har ingen manual, utan kör på känsla. Med de tidigare romanerna hade jag förvisso inte heller någon manual, men ett helt liv av feelgoodläsning gav mig de riktlinjer jag behövde för intrigen. Det satt lite i ryggmärgen på ett annat sätt. Här får jag förlita mig på vad jag som läsare skulle vilja läsa, och vad jag tycker om när jag läser. Men även det är otroligt stimulerande och en utmaning jag kände att jag verkligen behövde i nuläget. Det har väckt slumrande sidor av min kreativitet vilket är roligt.

Sedan att det känns lite som att vara nybörjare igen, det är sånt man får ta och det är ju kanske även det som gör det roligt på ett sätt. Det värsta är ju när något blir slentrian, jag är lite allergisk mot sånt, och allting bara rullar på i gamla hjulspår. Detta gav en vitamininjektion till skrivandet, även om det får trögt och vägen som ligger framför mig känns snudd på oändlig. Jag ser fram emot alla förstagångsupplevelser jag har att vänta under vägen 🙂

Om ni vill veta hur det funkar att byta från spänningsromaner till feelgood så har Eva-Lisa skrivit om det här.

earth-216834_1920

Annonser

16 thoughts on “Att skriva i en annan genre

  1. Ping: Att skriva i en annan genre | Signerat Dezmin

      1. Katarina Inläggets författare

        ja, eller hur? Det finns väl ingenting som bara kan få heta det det alltid hetat utan att någon förståsigpåare ska in och säga att det inte kan gör det. Lite som Nogger 😉

        Liked by 1 person

      2. Eva-Lisa

        Nej, man ska nog inte bli förvånad. Tror jag läste någonstans att imperfekt i grunden har en annan betydelse. Men skillnaden var så liten att jag aldrig ens skulle ha tänkt på det. Det är nog därför de har bytt kanske?
        Haha, ja lite som med Nogger 😉

        Liked by 1 person

  2. Carola

    Wow! Det är tydligt att du verkligen är taggad för det här genrebytet 🙂 När du först nämnde i ett tidigare inlägg att du skrev om och skrev om första kapitlet blev jag lite orolig men nu är det full begripligt. Att byta genre och få rätt ton kommer sällan av sig självt. Härligt att se din envishet! 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
  3. Sofia Fritzson

    Vad spännande att läsa! Riktigt intressant att byta genre så totalt 🙂 Jag läser ganska mycket av både feelgood och spänning och har ofta tänkt att jag någon gång ska prova att skriva spänning, bara för att se om jag kan 🙂

    Liked by 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s