That was then, baby this is now

Under omskrivningen insåg jag att jag skulle behöva ha med en del tillbakablickar invävda i berättelsen, för att man ska förstå lite om karaktären, lära känna henne bättre så man förstår varför hon handlar som hon gör i nuet. Det var en sak som en testläsare påpekade, att karaktärerna behövde fördjupas mer! Det kan ju finnas flera sätt att göra det på, men det här känns mest aktuellt för mig eftersom det just är dessa saker som påverkat henne mest.

Och jag har insett att jag antagligen är lite för försiktig med just det där med karaktärernas bakgrund. Just för att jag är rädd för att det ska upplevas som tråkigt eller långrandigt eller göra att man tappar fokus på själva berättelsen. Därför har jag försökt få med bakgrunden med små meningar här och där, kanske ett stycke som mest, insprängt i den vanliga texten. Vilket uppenbarligen inte räcker då flera som läst påpekat att de inte får något bra grepp om de här karaktärerna, att de inte känner att de förstår deras val och handlingar. Jag har varit alldeles för subtil. Vilket såklart inte heller är bra.

Och nu när jag har skrivit två av tillbakablickarna tänker jag att det finns så mycket man skulle kunna skriva om huvudpersonens bakgrund att det skulle kunna bli en helt egen bok. Och att det skulle vara frestande att göra det, för det finns verkligen foder för dramatik här. Men att nu är det ju den andra berättelsen jag har valt att fokusera på. Nuet, och hur denna människa med allt sitt bagage hanterar livet idag.

Men visst är det frestande, när man gräver lite och inser att det finns så mycket stuff man skulle vilja ha med men hur ska man få med det på ett sätt som gör att det inte tar över? Jag tror jag får satsa på något slags mellanting mellan det jag gjorde först och att skriva en hel bok i ämnet 🙂

Händer det er med ibland? Att ni tänker: herregud, jag skulle kunna skriva en hel prequel om karaktärens bakgrund? Av någon anledning tror jag det är ganska vanligt.

Annonser

9 thoughts on “That was then, baby this is now

  1. Eva-Lisa

    Jag tror inte att det har hänt mig. Än. Men det är nog också beroende på att jag till största delen skrivit spänningsromaner hittills och även om bakgrunden förvisso är viktig, är det kanske inget jag gräver djupare i än vad som krävs för att få grepp om karaktärernas inverkan på intrigen 🙂 Såvida inte någons bakgrund är en del av intrigen förstås, men jag tror inte att jag upplevt att det funnits material till en hel bok där heller. Än 😉

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Ja, det kan ju vara därför 🙂 Kanske är det för att den här karaktären funnits hos mig en tid så jag har liksom haft ganska mycket tid att luska i hennes bakgrund. 🙂 Och den är en egen berättelse, men en annan slags berättelse än den jag nu skriver. Det kanske är det som gör det svårt.

    Liked by 1 person

  3. Katarina Inläggets författare

    Ja hade jag gjort en egen berättelse av backstoryn hade det inte ens blivit samma genre. Och precis, det är lätt att det där kommer tillbaks när man börjar skriva om och måste närma sig allting igen från en annan vinkel. 😊

    Liked by 1 person

  4. Carola

    Jag var inne på att skriva en prolog, en händelserik och dramatisk sådan men valde att låta bli. Mest för att jag har svårt för prologer och är lite som du att jag vill ha så avskalade återblickar som möjligt. Men visst har jag råkat på att vilja skriva en hel bok, dock inte om en viss karaktär bakgrund utan mer en berättelse i en parallell värld jag hittat på. Jag blev väldigt betagen i världen och de väsen som bor där men skulle jag följa alla kaninspår skulle jag inte få någonting gjort 😀

    Liked by 1 person

  5. Katarina Inläggets författare

    Haha, ja skulle man följa alla kaninspår skulle man väl aldrig bli klar – med NÅGOT! Just det där med prologer för att informera läsaren är ju lite riskabelt med så det var nog bra att du slopade det. 🙂

    Gilla

  6. Mia

    Inte direkt så att jag skulle ha längtat efter att skriva något om bakgrunden, men det har hänt nu några gånger att jag tänkt att jag kunde ju skriva en uppföljare på den här sen… fast genast tänkt nej nej nej.

    Liked by 1 person

  7. Katarina Inläggets författare

    Haha, jag förstår hur du menar,fast ändå inte. Jag har nog aldrig haft det där uppföljartänket, eller serie/trilogitänket öht. Tycker det verkar ha tagit över lite FÖR mycket i bokbranschen på senare tid. Måste vara alla framgångsrika trilogier som banat väg för plötsligt vill ALLA skriva en trilogi, som om det i sig vore receptet för framgång. 🙂

    Gilla

  8. Skriva läsa leva

    I det jag skriver nu har jag några tillbakablickar eftersom de behövs för att beskriva/förklara varför det är som det är i nuet. Men i det förra manuset ”krävdes” inga tillbakablickar så om en ska ha med det beror nog också en del på vad för sorts berättelse som berättas tänker jag 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s