Agentdebatten

Först kom detta:

http://www.svb.se/blogs/gastblogg-nar-ska-man-kontakta-en-agent

Sammanfattat: agenten tycker att med tanke på att det är en självklarhet att kontakta en agent först av allt i den engelskspråkiga delen av bokvärlden så är det himla konstigt att inte svenskarna har fattat det än. För författaren ska inte behöva ta ”de obekväma samtalen och de hårda striderna” utan kunna fokusera på att ha en avslappnad och kreativ relation. I det avseendet kan jag faktiskt förstå hennes poäng, de flesta skulle nog tycka det vore skönt att slippa just den biten.

Men som svar kom detta:

http://www.svb.se/debatt/ar-hornstull-verkligen-brooklyn

(Är det inte härligt med en debatt kring detta? Och på ett ställe där alla kan läsa, halleluja.)

Basically (skrivet av Erik Titusson , förlagschef på Lilla Piratförlaget): Sverige är inte New York. Förlagen här har en helt annan tillgänglighet än de amerikanska ditosarna. Det är fullt möjligt för vem som helst, representerad eller inte, att kontakta ett förlag, skicka in sitt manus eller få till ett möte med representanterna för att prata bokidéer. Det är det inte i USA (enligt honom och jag tror honom, allt jag har hört om den amerikanska förlagsbranschen bekräftar det). Så varför ska författare avstå från en betydande procent av intäkterna för något de kan göra själva med samma framgång?

Jag kan tänka mig att det här med en agent kan vara till nytta om man (som en jag läste om nyligen) fått ja från flera förlag samtidigt, 5,10, eller så. För att förhandla fram den bästa dealen. Det är dock ganska få förunnat att ha en sån… ok, jag vill inte tillskriva det ”tur”, för uppenbarligen sitter de på ett jäkligt intressant manus, och det har ingenting med tur att göra, men att hamna i en sådan situation, då kanske vi kan säga i brist på bättre. Ett annat tillfälle då agenter är bra är när det gäller utlandsförsäljning.

Så vi kanske kan konstatera att de pratar om lite olika saker här:

Å ena sidan behöver man inte en agent för att hitta ett förlag i inledningsskedet. Tvärtom verkar det inte helt fördelaktigt om man som sagt inte sitter på något helt unikt som kommer starta seriös budgivning.

Å andra sidan, för den som kommit en bit i sitt författarskap kan en agent vara till stor hjälp vid förhandlingar och dylikt.

 

Annonser

27 thoughts on “Agentdebatten

  1. Eva-Lisa

    Håller helt med dig! Så länge man bara finns på den svenska marknaden (och inte sitter på ett manus som flera förlag är intresserade av) finns det ingen anledning att ha en agent, för en sådan kostar.
    Däremot, när det kommer till utlandet är det en extremt viktig aktör, för det är den som kan förhandla fram finfina avtal hos förlagen utomlands.

    Liked by 1 person

    Svara
      1. Sofia Fritzson

        Har också fått den uppfattningen.
        Men på ett sätt tycker jag det skulle vara trevligt om det fungerade likadant här, att man skaffade en agent först, för då har man redan från början någon som tror på en och man står inte ensam genom alla refuseringar, om du förstår hur jag menar.

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Ja på ett sätt kan jag absolut förstå hela grejen med en, men då måste man ju likt förbaskat gå igenom samma process som i USA med att för det första hitta en agent som är villig att representera en. Så det de slipper av arbetet med att hitta ett förlag får de ju lägga på att hitta en agent istället om du förstår. På en sådan stor marknad som den amerikanska och engelska kan det säkert vara nödvändigt att ha en redan som debutant dock.

        Gilla

  2. Drömmen om en bok

    Bra inlägg! Jag har själv dragits med i den här agentkarusellen och börjat känna att jag borde skicka till en agent först med nästa manus. Men varför?
    Är manuset tillräckligt bra blir ju förlagen intresserade ändå. Förhoppningsvis 🙂 Och skulle man ha turen att antas av ett större förlag har ju de egna agenter för utlandslansering.

    Nu när jag läst det här känner jag att det nog inte är läge för mig än att börja fundera över agenter. Får se hur jag gör med manuset när det är färdigt 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, det där med förlagsagenturer tog jag medvetet inte upp här för jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Hur tänker du? För mig låter det lite vanskligt, och som att de kanske alltid kommer att sätta förlagets bästa i första hand och författarens i andra, men det kanske bara är mitt intryck förstås. Att de inte är helt oberoende, vilket jag personligen tror är en fördel. Det vore kul att höra dina tankar kring detta.

      Gilla

      Svara
      1. Eva-Lisa

        Det där har jag också tänkt på! Alltså när förlaget har egna agenturer. Nu är det ju inte så många, tror bara det är Bonniers och Norstedts, men jag skulle också bli tveksam av samma skäl som du anger. Vems bästa har de i åtanke egentligen?

        Liked by 1 person

      2. Eva-Lisa

        Samma här. Jag föredrar att hålla samtliga åtskilda. Alltså, svenskt förlag för svensk marknad, utländskt förlag för utländskt marknad. Då finns ju möjligheten att förhandla.

        Liked by 1 person

      3. Drömmen om en bok

        Ärligt talat har jag inte tänkt särskilt mycket alls på det, känner inte att jag är där än 🙂 Men oavsett vilken agentur som säljer rättigheterna så är det väl ändå ett utländskt förlag som sedan sköter lanseringen i det aktuella landet. Men som du säger kanske det är mer fördelaktigt att det är en fristående agent som representerar författaren. Jag känner att jag har alldeles för dålig koll på det där 🙂

        Liked by 1 person

      4. Katarina Inläggets författare

        Det är iaf min uppfattning. Var och en har ju sin och det finns säkert de som har en förlagsknuten agent och som är nöjda med det. Jag behöver också läsa på mer på detta tror jag. 🙂

        Liked by 1 person

  3. Skriva läsa leva

    En agent låter lite för mycket i min smak, men någon sorts förlagscoach kanske. Som puttar en i rätt riktning och känner till branschen väl… hm, jag vet inte riktigt hur jag tänkte mer än tanken dök upp att det hade varit skönt med info och ledning ibland. Som en liksom bara får utan leta reda på alla svar själv… 🙂

    Gilla

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, jag tror som Titusson säger att man i Sverige inte behöver en agent i det skedet. Senare kanske, men inte för att hitta ett förlag som debutant. Det går precis lika bra utan 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
  4. Mia

    Bra inlägg. Och ja, den amerikanska marknaden är annorlunda. Har några kompisar som kämpar med den och de har agenter, och byter agenter, för det gör man också när det inte går som man vill.

    Liked by 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s