Stjäl med stil

Författare stjäl. Det är en välkänd sanning. Vi samlar inspiration från allt vi hör, ser, läser och influeras av, på daglig basis. Och det är helt i sin ordning.

Good artists copy. Great artists steal.
—Picasso

Men vad är okej att stjäla, och vad bör man akta sig för?

Det är en sak att samla inspiration från många olika håll, baka ihop det och skapa något eget av dem. Min egen debutroman har samlat inspiration från flera olika källor; en av mina favoritfilmer, mitt egna förflutna som tävlingshästskötare (tro det eller ej, men jag hämtade sååå mycket inspiration från det) plus en hel massa andra saker, små och stora.

Mitt allra första försök till en roman hade följande inledning:

Ingen vinkade av Xxx när hon lämnade Xxx. Det hade hon heller inte väntat sig, faktiskt passade det henne rätt så bra. Det var bara ytterligare en bekräftelse på att hon fattat rätt beslut, att ingen skulle komma att sakna henne. Hon hade inte för avsikt att återvända. Men när hon landade i Xxx önskade hon att någon kommit för att möta henne.

Och jag insåg det inte just då, men upptäckte senare att det var kraftigt influerat av inledningen till en bok av en av mina favoritförfattare (Mary Stewart), vars bok börjar såhär:

2016-01-27 20.09.30

Utdrag ur inledningen till De Nio Karosserna

Det är inspirerat av, inte direkt kopierat. Antagligen var det något som fastnade i huvudet när jag läste den meningen, något som fascinerade, tanken på att resa, och att komma fram till en främmande plats utan någon som väntar på en. Och så lagrade jag den någonstans i bakhuvudet tills den plötsligt dök upp igen, i min egen tappning och lätt modifierad.

I andra fall kan det vara en idé till en story man snor rakt av, och guess what – det är okey det med. Så länge du gör din egen grej av den och ingen kan anklaga dig för att plagiera. Så länge man mixar det med sina egna ingredienser och kanske gör det till en annan genre än inspirationskällan och eventuellt låter den utspelas på en annan plats, i en annan tid, osv, så har man inte gjort något fel. Tvärtom, författare har gjort detta i alla tider.

Som exempel kan jag ta något jag reflekterade över häromdagen:

Caroline Säfstrands Om du bara visste har på ytan ganska många likheter med Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Nu har jag inte läst hela någon av böckerna, bara läst baksidestexterna och hittat flera gemensamma nämnare:

Ung kvinna flyr något hemma, i bägge fallen inkluderar detta en relation till en man, och bosätter sig på en enslig plats. Äldre kvinna som inte gärna släpper någon inpå livet. Oväntad vänskap uppstår och de blir till hjälp för varandra med att bearbeta respektive problem.

Som sagt, likheterna finns PÅ YTAN, och vem vet, det är kanske inte omöjligt att den ena tjänat som inspiration för den andra, det är jag inte rätt person att svara på. Det behöver dock inte vara så, för när allt kommer till kritan finns det få berättelser som inte redan är skrivna i någon form, men det betyder inte att man inte kan göra sin helt egna, unika tappning av den.

Det är när man tar alldeles för många komponenter, snor dem rakt av utan att modifiera något, som det blir fel och man är ute på hal is. Att skriva en story med samma tema som någon annan, med samma handling och centrala konflikt och som utspelar sig i liknande miljöer och med snarlika karaktärer – då riskerar man att uppröra folk. Inte bara författaren man snodde ifrån utan alla de som älskade dennes bok.

Så alltså:

JA:

-Existerande miljöer

-teman

-koncept

-karaktärer (men byt för guds skull namn på dem och sätt dem i en annan typ av berättelse)

 

NEJ:

-Att sno fraser, metaforer eller liknelser (när en författare hittat en helt egen sådan) rakt av

-Att kombinera alldeles för många av samma ingredienser på ett liknande sätt

-Personligen har jag även svårt för när någon snor en karaktär ur en uppskattad bok och sedan placerar denne i sin egen berättelse, MED SAMMA NAMN och uppenbara fysiska likheter. Det kanske inte är olagligt, men ganska osmidigt.

-Att sno världar andra skapat (för fantasyförfattaren) Detta tror jag rent av faller under copyright-lagen, om jag inte misstar mig.

-Att sno titlar som är relativt nyutkomna av någon annan, eller att spela på kända, unika titlar för att rida på vågen av någon annans framgång, och ändra bara kanske ett ord eller så och tro att det räcker. Återigen det är inte olagligt, men ganska oproffsigt. Visst är det svårt att komma på unika titlar, men inte omöjligt. Nej, alltså till 50 nyanser av henne, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och halkade på ett bananskal, eller Kvinnor som hatar män. Det är iaf sådana titlar som skulle få mig att ta långa omvägar runt de böckerna.

Jag läste någonstans att en bra bok är 1/3 stulet, 1/3 påhittat och 1/3 självupplevt. Det tror jag är ett ganska bra recept. 🙂

 

 

Annonser

8 thoughts on “Stjäl med stil

  1. Eva-Lisa

    Håller med dig i precis allt! För man märker så väl när någon snor något, även om det bara är en metafor (speciellt om den inte är en klyscha), eller karaktärer som liknar någon annan karaktär. Därför tror jag också det är väldigt viktigt att komma på sin egen grej. Visst får man stjäla, MEN det gäller att kamouflera stölden väl så inte läsare börjar känna igen likheterna med någon annan karaktär eller sättet en annan bok är skriven på.

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Ja, för när man upptäcker det som läsare blir iaf jag så besviken. Det känns så fantasilöst. Visst kan jag förstå att man vill skriva något lika bra om man läser en bok som verkligen gör intryck, men man ska nog akta sig för att apa efter FÖR mycket. SÅ precis, kamouflera väl! Det kan nog aldrig kamoufleras för mycket, för det finns alltid de som är observanta även när man inte tror det. 🙂

    Liked by 1 person

  3. Eva-Lisa

    Det blir jag med. Precis, det känns som om författaren inte kan komma på något eget då.
    Det tror jag med. Om det är väl kamouflerat kommer ingen att märka att det är stulet. Annars är risken stor att det uppdagas 🙂

    Liked by 1 person

  4. Katarina Inläggets författare

    Ja, precis, är man tillräckligt smidig kommer förmodligen ingen tänka på det, just för att det inte finns teman, koncept osv som är helt unika. Inte heller karaktärer, för när allt kommer omkring finns det kanske inte ens en uppsättning karaktärsdrag som är helt och hållet exklusiva i världen.

    Liked by 1 person

  5. Eva-Lisa

    Exakt! Inget är ju helt unikt, men de flesta författare sätter ju sin personliga prägel på karaktärer, metaforer och handling. Så det gäller att stjäla med stor eftertanke, så man gör det till sitt eget sen. Annars kommer det nog att uppmärksammas.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s