Författare, löner och titlar

Det diskuteras dåliga löner för författare i skrivgruppen och flera förundras över att det är så svårt att leva på sitt författarskap när man får så lite för varje bok. Någon gör paralleller med konstnärer som målar och skriver musik och konstaterar att det är svårt att få några pengar alls ”när folk gör det för slavlöner på andra ställen i världen.”

Men jag tror man måste göra en liten åtskillnad här. Det handlar inte så mycket om att författandet är dåligt betalt som att det är obeställt, tror jag iaf. Det vore ju detsamma som att gå ut en natt på eget initiativ och inspiration och göra en grafittimålning i en gångtunnel och sedan förvänta sig att få betalt för det eftersom ”alla kan ta del av den”.

Förbipasserande är säkert inte speciellt intresserade av att konstnären har investerat tid och passion och lagt ut pengar för sprayburkar. De skulle nog ändå vara högst motvilliga att ge honom några pengar för det.

Om däremot samma konstnär får i uppdrag av ett företag eller kommunen att göra något fint på en specifik vägg kan han säkert räkna med lön för sitt arbete.

Och jag tror det fungerar på samma sätt med författandet, nästan iaf. Bara det faktum att man skrivit något och gjort det tillgängligt att läsa för alla är kanske inte skäl nog för att man ska kunna kräva att kunna försörja sig på det. I så fall skulle ju precis alla kunna kalla sig författare och det skulle nog devalvera yrket litegrann, tänker jag. Men om man skriver av passion och intresse och gör det bra kommer kanske den dagen då någon faktiskt vill skriva kontrakt på en ännu inte skriven bok. Lite som Mark Twain sa, ”Write without pay until somebody offers to pay”… Lite så är det, tror jag iaf. 🙂 (Många av mina favoritcitat om skrivande kommer just från honom)

Och det jag nämnde ovan är en annan sak jag funderat på. Det här med att många som skriver vill att vem som helst som skrivit ett manus eller en dikt eller en dagbok eller ett blogginlägg ska få kalla sig författare. Det gör mig lite förbryllad. Om jag inte hade skrivit själv hade jag trott att titeln författare var något som författarna själva var stolta över och ville värna om, inte dela ut den i cornflakespaketen till alla som råkar köpa ett. Jag hade nog trott att de lade lite större vikt vid sin tillhörighet, kanske, och hade vissa kriterier för vem som ska få bära denna ärofyllda titel. Istället är det lite som med körsång, alla ska få vara med, sångröst eller inte. Men om alla nu ska få vara med betyder det ju att det inte finns några speciella kvalifikationer eller utbildningskrav, och som med alla jobb utan krav på förkunskaper så är lönen inte speciellt hög. Är det då konstigt att yrket förlorat status och att ersättningarna sjunker?

Konstnärliga yrken har väl aldrig varit speciellt välavlönade förresten och än idag verkar många vara av åsikten att konst är något som ska vara gratis för alla och att författare borde arbeta av enbart passion och personlig tillfredsställelse utan några krav på betalning. Samtidigt vill var tredje svensk bli författare. Jag får det inte riktigt att gå ihop. Antagligen är det den där romantiska bilden av författaren som sitter på sin kammare och skapar fantastiska berättelser hela dagarna och får betalt för det med odödlighet, kombinerat med de mer nutida deckarundren som slagit igenom i hela världen och blivit rika på kuppen.

Jag är verkligen ingen snobb, och har aldrig varit, inte heller vill jag att folk ska känna sig exkluderade. Det är för övrigt en löjlig tanke: Skulle en ekonom känna sig exkluderad för att han inte får kalla sig hjärnkirurg? Skulle en mattelärare göra en DO-anmälan för att han inte får gå med i Advokatsamfundet? Okej, nu krävs det inte en utbildning för att sätta sig ner och skriva, utom åtminstone grundläggande kunskaper i språket man skriver på, men för att kalla sig författare kanske man borde uppfylla någon form av behörighetskrav?

När jag började skriva var jag också av inställningen att så fort man skrivit ett manus var man per definition dess författare, även jag hade en mer lättsam hållning till yrkesgruppen. Men med tiden har min inställning förändrats, jag har mer respekt för yrket nu än vad jag hade när jag började, så kanske är det något man växer in i med tiden?

Numera har jag en lite annorlunda approach till detta. Visst, på min facebooksida kallar jag mig författare, och många skulle nog instämma, efter tre böcker, men om någon frågar mig ”Vad jobbar du med?” skulle jag fortfarande säga att jag är butikssäljare. Så det beror nog helt på vilket sammanhang och vilken definition vi pratar om. Det finns dels författare som upphovsperson till ett publicerat verk, och dels som yrkesgrupp. Och till det senare har jag inte riktigt kommit än. Den dagen jag svarar författare på den sortens fråga är nog då jag har det som min huvudsakliga sysselsättning.

Det här blev ett allmänt funderingsinlägg.

Men vad tycker ni? När ska man få kalla sig författare? Måste ALLA få kunna göra det? Även de som inte skrivit något än? Räcker det med att man är författare i sinnet eller är författarförbundets krav på två publicerade verk mer rimligt? Borde man ha gått minst en skrivarkurs? Eller är det verkshöjden som avgör?

 

Annonser

20 thoughts on “Författare, löner och titlar

  1. Eva-Lisa

    Jag håller verkligen med dig! Jag skulle aldrig någonsin säga ”författare” om någon frågade vad jag jobbade med. Ett jobb för mig, är något man försörjer sig på. I min värld är man till yrket författare när man tjänar så bra på det att man kan leva på det. Och då menar jag helt utan bidrag, stipendium eller på en partner. Man kan givetvis fortfarande skriva böcker och vara författare till de böckerna, men drar man inte in en lön som man kan leva helt självständigt på, är man något annat och har skrivandet som en sidosysselsättning. Det är min definition i alla fall. Jag skulle tycka det lät hellöjligt om någon frågade mig vad jag jobbade med och jag svarade att jag var författare, lol!

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Nej, samma här 🙂 Och egentligen är jag ganska nöjd med att ha det som fritidssysselsättning, iaf until somebody offers pay 🙂 Så kanske borde titeln vara beroende av hur mycket man tjänar på sitt skrivande? Det var också en tanke 🙂

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Katarina Inläggets författare

        Nej, precis. Och knappast kallar någon som ofta lagar middag åt sin familj sig för kock heller 😀 Men tänk om man skulle ha samma inställning där, att nu har jag lagat mat åt gästerna jag bjöd hem, jag vill ha lön för att de får ta del av den. 😉

        Liked by 1 person

  2. Anna Keiler

    Håller med er. Om någon frågar vad jag jobbar med så säger jag inte författare. Det är inte författandet jag får min lön ifrån. Men om någon frågar efter mina intressen, ja då är ju ett av dem att skriva och jag är författare till en bok.

    Liked by 1 person

    Svara
  3. Skriva läsa leva

    Jag har stor respekt för ordet författare och tycker det finns många aspekter i om och när man kan kalla sig det. Att publicera en bok eller flera är en del i det men också försörjningstanken. Att leva på ett författarskap är ju svårt. Som i så många andra kreativa/ konstnärliga yrken. Men jag tycker det bidrar till själva titeln, att man får betalrt för vad man gör.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Samma här och den växer mer och mer.
      Ja, det är det som är det svåra. För inte ens författarförbundets ”två publicerade verk” är ju någon garanti för att man tjänar något på skrivandet eller att böckerna uppskattas av de som läser. Jag fick lite intrycket att den som skrev en av kommentarerna i forumet verkade vara av åsikten att bara det faktum att man skrivit en längre text gjorde att man borde få betalt, (ok, jag kanske överdriver en smula, men det var så det lät) och det kändes ju lite snedvridet. Grejen är kanske att det krävs så många böcker för att komma upp i försörjningsmässiga summor, och det var kanske det de var upprörda över. Jämfört med tex en konstnär som kan sälja en enda tavla för en fantasisumma som han kan leva på resten av året, eller längre. Men vem vet hur många målningar han gjort på vägen dit ? Han kanske har 50 stycken bakom sig som inte sålde alls.
      Jag kan på ett sätt tycka att det är BRA att det inte är så bra betalt per automatik, för det betyder att bara de som verkligen älskar det håller sig kvar i branschen (ok, några pengahungriga finns det väl alltid) istället för att precis alla börjar skriva i hopp om att tjäna multum. Och hur skulle det gå med landet om var tredje svensk verkligen försörjde sig på sitt skrivande? Landet skulle ju avstanna, lol.

      Liked by 1 person

      Svara
  4. Carola

    Jag tycker Eva-Lisa belyser det så bra. Man är författare till ett verk men inte som yrkesperson. Bara först när man som sagt kan leva på det. Jag är inte systemförvaltare tex om jag blir arbetslös. Jag kan ha en utbildning inom systemvetenskap men jag är ju inte systemförvaltare om jag inte har något system att förvalta. Bra inlägg Katarina för jag tycker vissa slänger sig lite väl lätt med att kalla sig författare 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, det tycker jag med. Och att man måste skilja på de olika definitionerna.
      Ja, det kan jag med tycka och som en tråd jag skapade i nämnda forum för att höra vad folk tyckte var en del av åsikten att det räckte med att formulera meningar i huvudet och berättelser för att vara författare. Då inser man att det behövs en tydligare definition.
      PS vet inte varför f:et försvann på bägge ställena i definition men hoppas du förstår?

      Liked by 1 person

      Svara
  5. Mia

    Bra inlägg och bra diskussion. Jag kallar mig författare när jag träffar på folk som liksom kommit för att träffa en författare (mig). Men medan jag skriver är jag inte författare, för om jag börjar tänka på mig som författare i skrivandet så är det bok och inte text jag tänker på. Alltså jag skriver text. Jag skriver inte bok. Bok blir det när manus är antaget och utgivet och när jag ska prata om boken då är jag författare i det sammanhang. För som du säger man försörjer sig inte så värst på författarskap, däremot gör jag det indirekt. För jag får uppdrag som författare, men själva skrivandet är ja, just det, skriva, och då får författaren vänta på att uppträda på annat håll.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Det var intressanta tankegångar, det där om att inte tänka på sig själv som författare medan man skriver. 🙂 Och det kan nog vara så, att man är författare i vissa sammanhang men inte i andra.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s