Recension: Det lilla bageriet på strandpromenaden

Jag har just läst ut Det lilla bageriet på Strandpromenaden av Jenny Colgan, en bok jag fick i julklapp och som har ett riktigt feelgoodomslag.

Här har vi en författare som kan sin genre, kanske till och med lite för bra för det finns ingenting som känns riktigt nytt i den, tvärtom följer den manualen till punkt och pricka:

Romantisk skärgårdsmiljö, lättläst språk, kantstött hjältinna som vill börja om, säregna ortsbor, snygga män som tävlar om hennes gunst, en färgstark bästa väninna, ett något annorlunda husdjur och lite dramatik med såklart. Alltihop kryddat med surdeg och lite rosmarin.

Bristen på originalitet gör dock inte så mycket för det är trots det mysig läsning och jag slukar största delen av boken under en och samma kväll. På det viset levererar den verkligen det den utlovar: feelgood  som inbjuder till sträckläsning.

Det som sticker ut från normen är kanske dialogerna. De överraskar mig flera gånger, ibland på gränsen till att kännas lite märkliga, plus det faktum att huvudpersonens karaktär svänger snabbare än ett varv från fyrljusen. I ena sekunden är hon milt förvirrad och ganska naiv, i nästa bitsk och uppkäftig. Men det är trots allt ganska underhållande och skildrandet av bakningen får det att vattnas i munnen på mig, trots att jag som faktiskt arbetar i ett bageri borde vara immun mot brödbaksromantik.

Upplösningen följer även den reglementet, även om jag himlar lite med ögonen åt konflikten som känns en aning pubertal för att röra sig om 30-plussare, men slutet borde inte göra någon läsare besviken.

En perfekt läsning för den som ska resa långt eller helt enkelt bara behöver en stunds verklighetsflykt och distans till alla vardagens stressmoment. Detta är avkoppling i bokform.

 

/Katarina

 

Annonser

6 thoughts on “Recension: Det lilla bageriet på strandpromenaden

  1. Skriviver

    Rolig recension – jag antar att den kan fungera på sådana som verkligen gillar feelgood. Jag som gör det bara ibland – läs: när den är extremt välskriven – tänker att den här boken skulle jag inte läsa ens om någon betalade mig för det. Fast okej, om jag verkligen fick betalt skulle jag förstås göra det.

    Det jag menar med intressant är ju det här att du i princip sågar den här boken med fotknölarna, och ändå rekommenderar den. Det gör man bara med litteratur vars genre man verkligen gillar – tänker jag. Så kan jag göra med viss typ av fantasy, och det är på något sätt alltid en lika märklig känsla. Den där konstiga dubbla känslan av att njuta av något samtidigt som man inser att det är skräp.

    Hur som helst, det var kul att läsa ditt inlägg!

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Ahahahahahahahaha! Gud vad jag skrattade åt det du skrev 🙂 Jag kan faktiskt fortfarande inte sluta 😀
    ja, det kanske är så, att man kan halvsåga något men ändå gilla det, om man gillar genren? Vad jag menar är kanske att den var en smula klichéartad men den fick mig ändå att må ganska bra medan jag läste 🙂 jag kan störa mig lite på vissa detaljer i den men gilla upplevelsen och helheten ändå på något vis. Och – det viktigaste – den gav mig en viktig insikt som fick mig att fundera över vad som gör mitt pågående manus fräsch och nytt i genren. 🙂

    Gilla

  3. Katarina Inläggets författare

    Hehe, ja det var den nog. Mest för att jag faktiskt gillar feelgood som genre och denna var verkligen feelgood, bara att jag saknade lite originalitet. Dock håller jag med dig om att HP var svår att definiera åldersmässigt.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s