Månadsarkiv: december 2015

Lästeman

Jag sitter och funderar på nästa års läsutmaning på goodreads. Jag tog ju en paus från den i år, men under 2016 tänkte jag ge mig på en igen, dock kanske inte riktigt lika ambitiös som senast.

Och jag tänker att det skulle vara kul med ett tema för de böcker jag läser, för att få en slags riktning. Jag har funderat på följande:

*spänningsromaner, dock inte klassiska deckare

*böcker jag vanligtvis aldrig skulle ha läst (för att bredda mina vyer lite)

*endast bästsäljare och snackisar (to see what all the fuss is about) (det skulle också bli lite av *böcker jag aldrig skulle ha läst, för vanligtvis undviker jag de där böckerna som ”alla läser/pratar om”.)

*annat, kom gärna med förslag.

Är det fler än jag som försöker hitta ett slags genomgående tema för sin läsning? Är det rentav en dum idé?

Anteckningsbok för författare

Snubblade över denna på adlibris:

9175579197

Under står det såhär:

23 minuter som gör dig till författare Vilket är det vanligaste problemet för författare? De flesta brukar svara: att få tid att skriva. Det finns så mycket man vill göra och hinna med – alltifrån att umgås med barn och vänner till jobb, det är inte alla som har förmånen att skriva på heltid. I Anteckningsbok för författare finns lösningen!Läs om 23-minutersmetoden som garanterar att du hinner skriva en roman per år. Sen är det bara att fatta pennan och fylla sidorna.”

Det låter ju onekligen lite intressant.

Inte för att jag brukar ha svårt att varken skapa tid eller fylla sidorna men jag blir nyfiken på vad det står i den där boken. Vad hemligheten är – enligt dem.

Själv tror jag det där med att få möjligheten att skriva på heltid är lite överreklamerat. Man MÅSTE inte ha det som heltidssyssla för att få något skrivet, ibland kan det nog tvärtom skapa ångest, all den där tiden och allt jag har skrivit är ett par sketna sidor? Faktiskt har jag hört fler än mig konstatera att det inte blir mer skrivet för att man har möjligheten att ägna hela dagarna åt sitt manus.

Och jag blir mer och mer emot det där alla hetsar om att skrivandet är något som ska gå så fort som möjligt, både att lära sig och att utföra. Skriv en bok på fjorton dagar, på en månad, tjugotre minuter för att bli författare, osv. Varför kan det inte få ta den tid det tar? Skrivande är inte något man lär sig på tjugotre minuter. Huvudsaken är väl att man avslutar berättelsen, inte hur lång tid det tog? Och att man tycker om själva processen?

Allt detta hetsande. Inte konstigt att en del blir så stressade över skrivandet att de inte får något skrivet alls tillslut. Det skulle nog jag med bli om någon hävdade att det skulle ta två veckor att skriva ”en bok” och jag upptäckte att jag omöjligt kunde efterleva det. Nej, låt skrivandet ta tid så blir det nog oftast både bättre och roligare.

Men jag undrar fortfarande vad som står i den där boken.

Undrar om man kan låna den på bibblan? 😉

Recension: Det lilla bageriet på strandpromenaden

Jag har just läst ut Det lilla bageriet på Strandpromenaden av Jenny Colgan, en bok jag fick i julklapp och som har ett riktigt feelgoodomslag.

Här har vi en författare som kan sin genre, kanske till och med lite för bra för det finns ingenting som känns riktigt nytt i den, tvärtom följer den manualen till punkt och pricka:

Romantisk skärgårdsmiljö, lättläst språk, kantstött hjältinna som vill börja om, säregna ortsbor, snygga män som tävlar om hennes gunst, en färgstark bästa väninna, ett något annorlunda husdjur och lite dramatik med såklart. Alltihop kryddat med surdeg och lite rosmarin.

Bristen på originalitet gör dock inte så mycket för det är trots det mysig läsning och jag slukar största delen av boken under en och samma kväll. På det viset levererar den verkligen det den utlovar: feelgood  som inbjuder till sträckläsning.

Det som sticker ut från normen är kanske dialogerna. De överraskar mig flera gånger, ibland på gränsen till att kännas lite märkliga, plus det faktum att huvudpersonens karaktär svänger snabbare än ett varv från fyrljusen. I ena sekunden är hon milt förvirrad och ganska naiv, i nästa bitsk och uppkäftig. Men det är trots allt ganska underhållande och skildrandet av bakningen får det att vattnas i munnen på mig, trots att jag som faktiskt arbetar i ett bageri borde vara immun mot brödbaksromantik.

Upplösningen följer även den reglementet, även om jag himlar lite med ögonen åt konflikten som känns en aning pubertal för att röra sig om 30-plussare, men slutet borde inte göra någon läsare besviken.

En perfekt läsning för den som ska resa långt eller helt enkelt bara behöver en stunds verklighetsflykt och distans till alla vardagens stressmoment. Detta är avkoppling i bokform.

 

/Katarina

 

Tankar kring noveller vs romaner

book-759873_1920

De som följt mig ett tag vet att jag har en lite kluven inställning till detta med noveller. På ett sätt önskar jag att jag hade lättare för att skriva sådana, för det kan trots allt vara ganska kul att läsa en bra novell, om de är bra skrivna (som med allt annat) och säkert bra träning med. Men på ett annat plan förstår jag varför jag trots allt har svårt att skriva sådana. När jag börjar skriva på något är jag inställd på en lång och intressant resa tillsammans med mina karaktärer. Jag ser fram emot att lära känna dem bättre och att se hur de hanterar de problem de möter längs vägen. Kort och gott, jag ser fram emot att spendera tid med dem för det är en av de saker som driver mig att börja skriva på något, karaktärerna.

I en novell finns inte utrymme för någon karaktärsutveckling, ingen tid att börja engagera sig i deras öde, eller att se fram emot att umgås med dem varje dag när man sätter sig vid datorn. Ett par dagar, kanske en vecka och sedan är relationen över. Och jag tror att jag på ett sätt anser att noveller är lite ett slöseri med min tid, både att skriva och läsa. Även när jag läser fungerar jag likadant. Jag vill följa personerna under en längre tid, hinna börja bry mig om dem och hur det ska gå för dem. Utan möjlighet till djupare engagemang känns det lite meningslöst.

Jag läste hur en skrivande kollega undrar varför inte fler väljer att köpa noveller och antologier eftersom många idag har ont om tid och de går snabbt att läsa, men jag tror på ett sätt att det är två olika målgrupper. Noveller kanske mer tilltalar veckotidningsläsare, de som vill ha snabb underhållning medan de sitter hos frissan, i fikarummet på jobbet eller på tåget. Medan romanläsaren vill ha något mer än bara en stunds snabb förströelse. De vill föras bort, svepas med, uppleva, utforska, lära sig saker. Och så finns ju faktiskt möjligheten att människor läser för att just stressa ner och sluta tänka på att man måste bocka av något så snabbt som möjligt.

Självklart krävs det arbete och kvalitet även när man skriver noveller, om det ska bli bra, och självklart kan man skriva både romaner och noveller, men jag tror att slutkonsumenten är ute efter olika saker beroende på vad de väljer. Alltså kan man inte lura sig själv att tro att läsarunderlaget är detsamma, bara det att noveller går fortare att läsa ut.

Jag har skrivit ett par noveller, mest för att jag var nyfiken på om jag kunde, och på om jag kunde skriva på det sätt som är karaktäristiskt för mig även i så kort format, så att läsarna av mina romaner skulle känna igen sig, och jag TROR att resultatet blev helt ok, även om jag fortfarande är övertygad om att det är  olika personer som läser dem. Men kanske fungerar det bäst åt andra hållet. Att de som snubblat över mina noveller sedan går vidare till romanerna och känner att de får samma sak, bara mer!

Så på det sättet kan det säkert vara bra att börja skriva noveller för den som vill bygga sig en läsekrets. Jag tror bara inte man ska behandla läsarna av novellantologier som romanköparna och tro att dessa format är helt likvärdiga.

 

 

Julläsning

Måste bara lägga upp en bild på boken jag fick i julklapp, och som jag redan börjat läsa. Den uppmärksamme minns att jag hade span på den redan i oktober på grund av det mysiga omslaget. 🙂

Ser fram emot lite mysig julläsning 🙂

En julhälsning

 Jag har inte varit så duktig på att uppdatera på sistone men det betyder inte att jag inte tänker på er.

Nu tar jag julpaus några dagar för att vila och försöka komma i långhelgsmode men vi hörs på måndag igen.

Önskar alla bloggläsare en riktigt god och skön jul oavsett hur ni firar den.(eller inte firar)

Ha det gott så hörs vi snart igen.

/Katarina

Bokryggar – mina favoriter

Det var Eva som uppmärksammade mig och många andra på intressanta bokryggar, något som jag i ärlighetens namn inte tänkt mycket på tidigare. Jag brukar vara mer intresserad av fram- och baksidan än av ryggen. (Böcker har en konstig anatomi egentligen. En framsida, en baksida och så ryggen som sitter på sidan…)

Sedan såg jag ett inlägg hos Skriviver som fick mig att kolla runt i mina egna hyllor och där hittade jag detta:

2015-12-19 11.50.46

Ett par av dessa har jag inte ens läst än, men i mitt fall verkar det vara chick lit och romance som står för de intressantaste ryggarna. Jag har en del andra böcker med (duh) men de flesta av dem har helt intetsägande ryggar.

Sedan måste även min egen lilla pärla få vara med tycker jag:

2015-12-19 12.02.36

Bara för att det är så fint och blingigt 🙂 Plus att jag är så glad för typsnittet i titeln på pocketen. När jag skickade runt manuset till förlag så hade den faktiskt titeln i bokstäver, det var Frank förlag som ändrade den saken, och när vi började prata omslag ville jag ha precis just det typsnittet. Det föll dock för döva öron. Tyvärr.

Det var Månpocket som såg till att förverkliga mina visioner 🙂

Tack Månpocket för er intuition.

 

Om det verkar lite dött

 ..på den här bloggen för tillfället är det för att undertecknad är fullt upptagen med att Jobba, julhandla eller tänka tankar om skrivandet som kanske inte är så intressanta att läsa.

Hur har ni det såhär fem dagar före jul?

Gröna ögon – eller bruna?

Upptäcker att the love interest i mitt senaste manus är rena kameleonten som växlar ögonfärg lite hur som helst 🙂 Bruna här, gröna där, bruna igen och så gröna. Beslutsångest eller? För övrigt har jag en ganska tydlig bild av hur han ser ut, men det där med ögonfärgen gäckade tydligen medan jag skrev iaf. Nu har jag iaf bestämt mig för gröna. I övrigt slår det mig även att han rent fysiskt har vissa likheter med en annan av mina manliga karaktärer. Det är nog inte en slump. 🙂

Jag läste Carolas inlägg om att hitta bilder på människor som liknar ens karaktärer. Det är något jag ofta gör. Jag tycker det är ett bra hjälpmedel när jag skriver dem, om jag har en tydlig bild av hur de ser ut. När det gäller Herr C i manus fyra är bilderna mer i huvudet. Jag har inte hittat någon bild som liksom fångar honom riktigt bra än. Helst skulle jag vilja lägga ihop flera bilder. Håret från denna person, ansiktsformen från den och leendet från den. Då kanske jag skulle kunna komma fram till något.

PS Katten på bilden har ingenting med manus fyra att göra 😉 Jag tyckte bara den hade så fina gröna ögon 🙂

Deckartävlingen

anonymous-376540_1920

Tidigare i år annonserade Mörkersdottir förlag att de utlyste en deckartävling där vinnaren får ett förlagskontrakt på sin bok, lite i stil med Harlequins tävling (som f.ö också pågår nu). Nu är bidragen uppe och man kan gå in och rösta på sin favorit här.

Ett tag lekte jag med att delta med en manusidé jag har till en deckarish story men hur som helst blev det aldrig av och nu inser jag att den förmodligen hade varit helt fel i det sammanhanget iaf, då jag ser de andra bidragen. Kul iaf att se hur de redan fått en omslagsbild  på hemsidan, jag gillar omslagen.

Själv håller jag på med ett helt annat slags projekt. Vi kan säga så mycket som att det stiger en svag liten rökslinga ur författarskorstenen just nu 🙂

Hur har ni det såhär innan jul?

10 Julklappstips till författaren

christmas-present-83119_960_720

  1. Anteckningsböcker
  2. Presentkort på Adlibris, Akademibokhandel eller mottagarens lokala bokhandel. Eller varför inte på Amazon för den som gillar e-böcker och gärna läser på engelska?
  3. Biljetter till bokmässan (plus hotellrum såklart, bör bokas redan nu för att slippa sistaminutenpanik)
  4. En lektörsläsning/redaktörstjänst
  5. En bok du tycker denne borde läsa. Jag sa så till en släkting, nämnde ingen titel vilket orsakade lite jämmer och klagan, men fick Divergent. Det tog ett år innan jag läste den men det var nog den bästa julklappsbok jag fått. Ibland kan det vara roligt att vidga sina vyer och läsa något man aldrig hade valt själv.
  6. En inramad bild av omslaget till mottagarens (första) bok/förstasidan i boken eller annan kuriosa, varför inte den där superfina recensionen denne fick av tidning X? Med text så uppförstorad att man kan hänga den ovanför skrivbordet och titta på när tvivlen hopar sig.
  7. En till bokhylla
  8. USB-minnen. Man kan aldrig få för många.
  9. En ny skrivbordsstol (eller en massagedyna till skrivbordsstolen för den som ofta får ont i rygg och nacke efter långa stunder vid datorn)
  10. En skrivarkurs

Vad står på eran författarönskelista?

Intervju: Sofia Fritzson

Fotograf: Sandra Norén

Sofia Fritzson vann Icakurirens novelltävling 2012 och har fått flera noveller publicerade i olika sammanhang. Hon har också gett ut en serie kortromaner för Telegram förlag i samband med att  hon vann Ditos tävling i serialized fiction 2014. Vinnarbidraget Dödskyssen publicerades under hösten 2014, därefter följde Livselixiret, Mörkerprinsen och Demondräparen under 2015. Nu i höstas kom även novellsamlingen Det har alltid varit du. Jag bad att få ställa några frågor till henne om skrivandet, fanfiction och … nagellack.

Vad betyder skrivandet för dig?
Skrivandet för mig betyder att jag kan fly verkligheten en stund. Jag älskar att skriva, ibland drar jag mig för det, men oavsett vad jag känner för det så tycks jag inte klara mig utan det.
När och hur föddes idén att skriva?
Jag har alltid älskat att läsa och skrivit berättelser, i skolan blev det noveller och jag tror att önskan att skriva en bok alltid har funnits där. När jag var runt 22 såg jag på Harlequins hemsida att de sökte manus i svenska miljöer och det blev startskottet för mitt första manus. Tyvärr hann jag inte bli klar innan de lade ner satsningen. Jag blev gravid med mitt första barn och lade skrivandet på is, men sedan drabbades jag av Twilight. Jag upptäckte böckerna strax innan första filmen hade premiär i Sverige och fullkomligt slukade de tre första böckerna. Det var därefter som jag på allvar försökte mig på det där med att skriva manus.
Hur skiljer sig det skrivande livet från det du föreställde dig när du började?
Skrivarvardagen samt marknadsföringen är inte som jag föreställde mig. Innan jag skrev på heltid trodde jag att om jag bara hade TID så skulle jag skriva MASSOR, men i själva verket så åstadkommer jag ungefär samma ordmängd nu som innan. Skillnaden är att innan skrev jag nya råmanus, nu lägger jag istället ner mer tid på redigering och korr. Ju mer jag skriver desto mer tid går åt till andra saker som att hålla liv i bloggen, svara på mejl och försöka marknadsföra de redan skrivna böckerna. Och just marknadsföringen är en sådan där grej som jag inte väntade mig skulle ta så mycket tid som det gör.
Vad är ditt mål med skrivandet på kort och lång sikt?
Mitt kortsiktiga mål är att fortsätta skriva det jag tycker är roligt, nämligen romantiska manus som jag själv vill läsa. Mitt långsiktiga mål är att nå ut till fler läsare som köper och tipsar vidare om mina böcker, så att jag har råd att fortsätta skriva det jag tycker är roligt 🙂
Vilken bok önskar du att du hade skrivit?
Jag önskar att jag hade skrivit Succubus Blues av Richelle Mead. Inte så många känner till den, men den innehåller allt jag gillar: en smart, självsäker kvinna, kärlek på liv och död, sex, ironi, humor och övernaturliga element.
Vad skriver du på just nu?
Jag skriver en contemporary romance som utspelar sig i en svensk småstad. Eftersom det är mitt bidrag till Harlequins författartävling 2015 så vill jag tyvärr inte avslöja mer än så, men jag hoppas jag kan berätta mer om det nästa år 🙂
Om du skulle skriva en fanfiction på någon annans verk, vilken bok skulle det bli?
Åh, vilken svår fråga! Jag vill nog inte skriva fanfiction på en befintlig bok utan i så fall på en karaktär. Då skulle jag välja Tanya Denali från Stephenie Meyers Twilight-serie. Tanya är en karaktär som står nära den ena huvudpersonens familj, men som ändå lämnas ganska blek och outforskad. För några år sedan när jag läste alla de böckerna så minns jag att jag ville veta mer om henne.
Dina erotiska noveller blev genast väldigt populära. Blir det fler novellsamlingar framöver? 
Just nu har jag inget uppslag för en ny novellsamling. Chansen är större att det blir fler kortromaner eller korta böcker i så fall. Jag gillar det korta formatet för det är lättläst och snabbt utläst och jag tycker att det fyller ett behov i den här stressade vardagen vi lever i.
Pest eller kolera: att aldrig få läsa en bok igen eller att aldrig få måla naglarna? 
Åh, hemska tanke! Jag måste välja att få läsa boken för utan läsning så stannar även mitt skrivande av och jag vill fortsätta att skriva. Fast helst vill jag både läsa och skriva med snyggt målade naglar förstås 😉
Tack Sofia för en intressant intervju.
/Katarina

Skriva en bok på två veckor?

Man hittar mycket intressanta inlägg i författargruppen.

Nu är det en man som håller på att skriva en bok om hur man snabbskriver en bok. Jag blev lite nyfiken och frågade hur snabbt han pratar om när han pratar om snabbt. Två veckor ungefär blev svaret.

Jag blev lite ställd. Jag vet bara en levande person som skulle greja det (och som också gjort det). En roman är kanske som genomsnitt 80 000 ord, och det skulle betyda att man måste skriva 5700 ord per dag varje dag och aldrig vila för att klara det. JAG skulle inte klara det. Jag skrev råmanuset till Tills Himlen Faller Ner på en vecka, (6 dagar närmare bestämt) men det var mindre än hälften så långt och jag kom ut ur det med nackbesvär som satt i i över ett år efteråt. Inget jag har lust att försöka mig på igen. Men då var det 6000 ord om dagen som gällde, något jag aldrig lyckats med varken förr eller senare. Två veckor och jag skulle förmodligen vara rullstolsbunden efteråt.

Jag blev lite fundersam över vad han kan tänkas mena med en ”bok”. Är det en fackbok på kanske 100-150 sidor varav en del bilder och ganska gles text? I så fall är det kanske inte omöjligt, men det framkom inte om det avsåg en roman eller något annat.

Dessutom har alla väldigt olika skrivprocesser och det är inte ens alla som ger sig i kast med att skriva en roman på 50 000 ord på en månad som orkar hela vägen till slutet. Tänk då att skriva drygt en halv gång till så mycket på halva tiden…

En annan tanke gäller hur mycket redigeringsarbete som kommer att behövas när manuset mot förmodan är klart. Om jag skriver ett manus på 2 veckor istället för 2 månader och sedan får redigera dubbelt så länge som jag skulle ha gjort annars, vad har jag egentligen vunnit tidsmässigt?

En del uttryckte intresse för den där boken men jag tror inte den är något för mig, om jag händelsevis skulle vilja skriva igen en vacker dag. Dessutom tillkommer den lilla detaljen att jag har ett heltidsjobb att sköta med, som slukar en tredjedel av mitt dygn. Jag har helt enkelt inte den tiden. Eller orken.

Jag tycker faktiskt det är lite beklämmande när förståsigpåare vll reducera skrivandet till en fråga om ju snabbare desto bättre. Som om farten skulle vara minst lika imponerande som innehållet. Att bara vräka ur sig en massa ord som inte ens behöver vara bra. Ett slags NanoWriMo in extremis. När sanningen är att ingen som köper boken när den är klar kommer bry sig om hur lång tid den tog att skriva. Om man inte är en Augustprisvinnare och kan imponera med att säga att den tog tio år att färdigställa. Jag skulle nog bli mer imponerad av en sådan författare än en som skrev sin bok på två veckor.

Men det är ju bara jag.