Författaren som kändis

audio-2202_1920

Jag har tänkt mycket på det de senaste veckorna och månaderna. Det där med vad som förväntas av en som författare, om man ligger hos ett förlag. Självklart vill både förlaget och författaren sälja så många böcker som möjligt, det säger ju sig självt, men kraven för att kunna göra det verkar växa sig allt mer absurda för varje vecka.

Numera räcker det inte med att skriva en bra bok, att få den antagen av ett förlag (inte ens ett stort) och alla möjligheter att ge den de bästa tänkbara förutsättningar i form av kunniga redaktörer, omslagsdesigners, mfl. Man måste också som författare bli lite av en kändis. I den bemärkelsen att man måste inte bara få den utgiven utan även skapa intresse för sig själv som person och för boken. Och synas, överallt, hela tiden för att alla ska veta att den finns.

Detta innebär att sitta i tevesoffor, resa land och rike runt och signera på gudsförgätna orter, hålla föredrag och författarsamtal mm, oavsett hur bekväm eller obekväm man känner sig med detta. Är man inte redo att göra detta, eller har möjligheten med brödjobb, familj, ekonomi etc som måste komma före, så kommer någon snart att antyda att man nog inte har vad som krävs. Att man inte är tillräckligt Ambitiös. 

Jag pratade om detta med en författarkollega häromdagen, vi känner ungefär samma sak för detta. Att kraven som ställs på författarna idag börjar anta orimliga proportioner. Och vi spekulerade lite i var denna tendens har sitt ursprung, och kopplade det båda till en viss författare som för några år sedan gav författaryrket kändisstatus på samma nivå som skådespelare och musiker.

Detta ser man inte minst på olika författarforum och grupper i sociala medier, där hugade författare tar alla chanser att försöka kränga sin bok på olika sätt och med så många medlemmar som en del av dem har är det kanske inte konstigt. Vad jag tycker är desto konstiga är att så många accepterat detta faktum: att det idag är ett absolut måste för författaren att ta på sig det största ansvaret för marknadsföringen.

Att ingen ifrågasätter huruvida det är rätt eller fel. ”Syns du inte, finns du inte” upprepas som ett mantra i dessa sammanhang. Men så har det dock inte alltid varit. Som författare är ens jobb att berätta en bra historia, och att göra det så bra att många vill lyssna. Marknadsföringskunskaper ingår dock inte i yrkesbeskrivningen eller har iaf inte gjort det fram till helt nyligen.

Ingen talar högt om hur de egentligen känner för detta. Hur motiverade de känner sig att kuska land och rike runt och signera böcker (eller iaf försöka) i små lokala bokhandlar med varierande resultat, allt för att inte låta en enda människa tro att man inte tar sitt författande på 100% allvar.

Det innebär att det kan finnas många bra böcker av små och osynliga författare som aldrig når ut till den stora publiken just för att författaren är en kameraskygg person som inte älskar att stå i centrum. Det är lite samma effekt som jag har noterat på arbetsmarknaden på senare år. Idag spelar det ingen som helst roll vad du har för meriter eller yrkeserfarenhet. Allt som betyder något är hur bra du är på att snacka. Oavsett om snackandet har en plats i jobbeskrivningen eller inte. 

Men för att återgå till författarfrågan. Ett problem som snart borde uppstå är detta: Om tillräckligt många anammar denna metod så blir det inte längre några få som sticker upp huvudet ur mängden och som till följd säljer. Om alla sticker upp huvudet kan man inte urskilja någon tillslut. Och då borde även eventuella resultat jämnas ut och effekten kommer förmodligen upphöra. Och vad gör vi då? Vilka ytterligare kunskaper och egenskaper kommer vi att tvingas lägga till yrkesbeskrivningen för att fortsätta sälja när kraven hårdnar ännu mer?

Detta är något jag sällan hör diskuteras, om ens någonsin. Alla har accepterat att det är så här och ingen vågar protestera, för de vill ju blir utgivna. Och de som av någon anledning inte är beredda att ställa upp på detta – att sitta i tevesoffor och prata om sina personliga problem inför hela Sverige i hopp om att detta ska generera ökad försäljning – kan mer eller mindre glömma tanken på utgivning på ett traditionellt förlag. Det är iaf känslan man får. 

För den modiga (det måste man erkänna) skara som trots allt vägrar men ändå vill ge sina böcker möjligheten att nå ut, återstår antingen egenutgivning, eller mindre förlag som ställer färre krav på författaren.

Men är det riktigt rätt? Måste vi bara tigande acceptera att det är så det ser ut idag, eller finns det alternativ  som gör att det inte bara är de med bäst ekonomiska och tidsmässiga möjligheter som säljer böcker? När slutade förlagen sköta den biten?

Och om vi ser det ur ett annat perspektiv, vill vi sälja böcker för att de är bra, välskrivna och tänkvärda, eller för att vi är duktiga försäljare och marknadsförare? Det senare säger ju ingenting om kvaliteten på boken, och den som är seriös med sitt författarskap tror jag personligen värderar kvalitet högre, Borde värdera nöjda läsare och kvalitet högre. Att människor köpt boken betyder ju inte per automatik att de gillar den eller ens läst den men i dagens författarsverige har försäljningssiffrorna kommit att bli huvudpriot. Före kvalitet.

Det är det jag tycker är allra mest galet i allt detta.

En annan som snuddat vid detta senaste ämne är den här bloggen.

Läs gärna det inlägget för även om det bara delvis handlar om samma sak så är det väldigt tänkvärt.

/Katarina

Annonser

33 thoughts on “Författaren som kändis

  1. Eva-Lisa

    Jag håller med dig i allt och undrar också vilken effekt det här får i längden? För eftersom alla måste synas, blir det allt svårare för läsaren att minnas vem man såg eller hörde.
    Jag har en väninna som faktiskt påpekade detta för inte så länge sedan. Hon läser mycket, men skriver inte själv. Hon sa att eftersom det är så vanligt nu med att författarna även ska synas överallt, har hon helt slutat ta in vilka de är, för de är ändå så många att hon inte orkar hålla reda på vem som är vem, eller vem som skrivit vad. Vilket ju du även skrev i inlägget att effekten till slut blir.
    Sedan tror jag att även mindre förlag räknar med att författarna ska vara synliga, även om pressen kanske inte är lika hård där som hos de större förlagen.
    Det här gör även att många som kanske skriver bra, drar sig för hela utgivningsbiten eftersom deras intresse kanske är att skriva en bok och inte att vara någon levande reklamsymbol för boken.
    Tyvärr tror jag att detta till slut leder till att de inte alltid är de bäst skrivna böckerna som blir synliga, utan böckerna av de författare som tycker det är roligt att synas.

    Liked by 2 people

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Exakt det tror jag blir resultatet med, på sikt. Och det känns lite oroväckande.
      Som du säger så vill ju oftast även de mindre förlagen att författarna ska vara delaktiga så kanske är det bara egenutgivning som återstår då?

      Liked by 1 person

      Svara
      1. Eva-Lisa

        Ja, jag tror det. Om man inte är bekväm med att agera reklampelare för sin bok, då får man nog överväga egenutgivning istället. Det är nog det enda tillfället som man slipper känna någon press. Tycker det är himla synd att det blivit så här, för jag kan tänka mig att sådana som älskar att skriva, men har svårt med tanken att själv vara marknadsförare för sin bok och som funderat på att kanske skicka in sitt manus till förlag, börjar omvärdera sin syn på om det verkligen är värt det i längden.

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Men exakt. Alla känner sig ju inte bekväma i den rollen även om de älskar att skriva och är bra på det. Sedan kan man ju även ifrågasätta om det är rätt att man ska vara tvungen till det som författare.

        Liked by 1 person

      3. Eva-Lisa

        Men precis! Det handlar ju ändå i slutändan om att skriva en bok. Inte att älska att åka omkring och saluföra den. Jag tycker inte att det här ska ingå i författarens roll, men idag har det ju blivit så tyvärr.

        Liked by 1 person

  2. Eva Karlsson

    Jättebra skrivet. Jag har också funderat mycket på det här. I vintras läste och hörde jag om så många författare som slet som djur för att sälja och jag ville bara lägga ner allt (bloggade om ”Kan man inte bara få ge ut några böcker”). Jag tycker det är kul att höra om författare som Emelie Schepp som ger allt för att de älskar det, men alla andra som flänger runt och som inte mår så bra av det … Grejen från början var att det var roligt att skriva. Att man inte kunde vara utan det. Och sedan en dag gör man allt utom det.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Det har jag oxå känt till och från och det är även en anledning till att jag haft så mycket skrivkriser. Jag känner mig verkligen inte hemma i rollen. Jag är säljare på mitt dagjobb men detta känns annorlunda. Kanske för att det är något man själv skapat. Och för att jag känner att just den här biten förtar en del av passionen jag känner för skrivandet.

      Liked by 1 person

      Svara
  3. Mia

    Ja det där med att alla skulle behöva klara av att åka omkring och prata om sig och böcker, det tycker jag också är märkligt. Alla gillar det inte även om de kan vara otroligt bra på att skriva. Men jag tror också att om man gillar det, eller åtminstone vissa delar av det så kan det också vara bra genom att väcka intresse, inte bara för kändisförfattaren, utan mer för läsning överlag. Kanske jag är naiv, men jag tänker mig att läser man nåt, så kan det hända att man läser mer, också de författare man inte hört eller sett live.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Är det likadant i Finland? Ja en del är ju verkligt bra på att prata inför publik men alla de där som får ångest av bara tanken? Ska de inte fö skriva då liksom? Det blir såna konstiga kriterier.

      Gilla

      Svara
      1. Mia

        Liknande i Finland, men vi har ändå så himla liten publik, så det är liksom inte Finland som räcker till, utan är man stor, så är man det pga att det är stort på annat håll också.

        Och jag tycker alltså inte att de som får ångest av att tala inför publik ska behöva göra det. Så håller med dig om att man ska få vara författare på sitt sätt. Men också att det ska få vara okej åt andra håller, om man vill prata inför publik så är det bra om man gör det. Däremot tror jag att alla sorters författare behöver få stänga ute allt i perioder för att hinna skriva. För hur mycket hinner man skriva om man hela tiden far omkring – dvs. kravet på kringresandet är också dumt på det viset.

        Liked by 1 person

      2. Katarina Inläggets författare

        Men precis. Alla borde få vara i branschen på sina egna villkor. Nu känns det lite som att det där att synas och vara offentlig har blivit lite av ett måste. Något man måste acceptera och rätta sig efter. Sedan som du säger, att hur ska man hinna skriva också om man inte är författare på heltid?

        Gilla

  4. Ping: Lästips | Signerat Dezmin

  5. Sofia Fritzson

    Jag håller också med, ingen ifrågasätter om det är rimligt utan istället tas det för givet att det är så det är. Och som ni säger så försvinner ju effekten till slut när alla håller på likadant. Har faktiskt också tänkt på parallellen du drar till jobbsökande, det känns som att meriterna är det minst viktiga, istället är det vilka kontakter du har och hur bra du kan snacka in dig som räknas. Undrar hur det ser ut om några år.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja och den dagen måste vi komma på nåt nytt igen. Risken med att lägga kriterierna för att sälja på ngt annat än bokens kvalitet.
      Vad intressant att du också dragit den parallellen.

      Gilla

      Svara
  6. Anna Keiler

    Bra skrivet! Håller med om allt! Att små förlag inte kräver på samma sätt att författaren ska ut och synas kan bero på att författaren i många fall betalat hela eller halva kostnaden för boken och då kostar det inte förlaget något om boken i fråga inte säljer, utan det blir upp till författaren om denne vill ha tillbaka sin investering eller inte. Och alla är inte bra på allt. Är man bra på att skriva är man inte nödvändigtvis bra på att prata. Det är bättre att de som är bra på att skriva (författarna) ägnar sig åt det och de som är bra på att marknadsföra (vilket borde vara marknadsavdelningen på förlaget men små förlag har ingen sådan) gör det. Det är svårare att marknadsföra och prata gott om sin egen bok än om andras. Sedan är det som sagt så att det kostar både tid (kanske förlorad arbetsinkomst för de som har ett ”vanligt” jobb) och pengar att vara med på saker, en mässplats kostar till exempel en del. I bästa fall får man tillbaka den kostnaden i form av sålda böcker. Men någon lön blir det ju sällan fråga om. Det är i alla fall min erfarenhet. Och förlaget är ju inte med och delar på den mässkostnaden. Men väl på vinsten av sålda böcker. Det är en mycket märklig bransch som tyvärr gjort att jag just nu (förhoppningsvis tillfälligt) tappat intresset för att skriva. What’s the point om man måste stånga sig blodig för att någon sedan ska läsa det man skriver?

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Eva-Lisa

      Det kan vara en grej också. Att hos en del mindre förlag måste författaren vara med och dela på kostnaden. Men om fallet är sådant, tycker jag nästan att det är bättre att ge ut själv då, så hade nog jag tänkt i alla fall. För som du kommer fram till på slutet, blir det ju då nästan bara förlaget som tjänar på det.
      Sedan är ju även det där med kostnaden för att resa runt något som tar sin del av vinsten. I alla fall om det gäller signeringar.
      Det är så klart upp till var och en, men om man är en person som inte gillar att stå i rampljuset, bidrar ju den här hetsen till att man bara känner ångest hela tiden och jag tror att det i sin tur går ut över skrivandet.

      Liked by 1 person

      Svara
    2. Katarina Inläggets författare

      Du har helt rätt, det är inte givet att den som är bra på att skriva är bra på att prata.
      Det är nog ofta så, med, att det i fallen med de små förlagen är så att författaren betalat en del av (eller hela) utgivningen så då påverkar det inte förlaget på samma sätt. Jag håller med Eva-Lisa om att isf är det kanske bättre att ge ut helt på egen hand så slipper man iaf dela med sig av pengarna sedan. Inga mellanhänder låter som en bä’ttre deal i de fallen.
      Ja, det är så många konstiga nackdelar med det där systemet, och jag förstår om du och andra tappar lusten att skriva, jag har känt lite samma sak själv en tid. För precis, stånga sig blodig vill ju ingen och även om man vill det är det kanske inte alla sm har tiden och möjligheten heller. Så det blir en form av urgallring där de som blir kvar inte är de som skriver bäst utan de som är bäst på att marknadsföra sig. Vilket jag egentligen tycker är ganska sjukt.

      Gilla

      Svara
  7. Ebba Range

    Jag blir trött bara av att läsa om allt det där flängandet. Sedan är det ju också en kostnadsfråga … har svårt att tro att det är ensamstående mammor med låg eller knappt någon inkomst som kan ha råd med alla omkostnader som marknadsföringen för med sig. Hotell, tåg- flygresor, mässplatser etc. De jag känner till har alla redan från början en backup i form av en man som tjänar bra, stora villor och föräldrar som inte tillhör de sämst bemedlade. Inte en sådan som jag som är en skild, fattig förtidspensionär … snart ålderspensionär, i mars blir det ännu fattigare.
    Skulle tro att de ‘värsta’ författarna som flänger runt drivs av något slag av spelsyndrom – kan inte sluta, blir bara värre och värre. Tror att de tävlar mest med sig själva – inte med andra som är likadana.

    Men – jag skulle gärna sitta i tv-soffor, hålla föredrag då och då – utan stress förstås. Har inga problem med att prata inför åhörare – om det nu skulle vara någon som ville lyssna 😉

    Intressant inlägg!

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Men precis, du sätter huvudet på spiken där. Det krävs en viss typ av levnadsförhållanden för att kunna greja det där med resor, hotellrum osv.
      Ja, förmodligen blir det en enorm press att hela tiden sälja BARA NÅGRA BÖCKER TILL: Och har man sedan som Anna nämner ovan bekostat utgivningen själv måste man kanske nästan det för att få igen sin investering.

      Gilla

      Svara
  8. Victoria

    Min första tanke är att jag tycker att det är roligt att Författaren äntligen har fått kliva fram i rampljuset lite. När jag växte upp som hängiven bokmal hade man tur om det ens fanns en trist porträttbild på omslaget till ens favoritbok på författaren, och kanske ett par rader om vart denna bodde och huruvida denne var gift eller inte (snark). Idag går jag oftast in på Twitter och letar upp författaren om jag läst en ny bok av någon, för att se om det är en rolig person att följa, och kanske få lite information om dennes nästa boksläpp etc. Sociala medier är A och O idag. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att författaren får ta plats, eftersom denne oftast glöms bort. När ska manusförfattarna få lika stor stjärnstatus som skådespelarna, regissören eller producenten av en film? Utan manuset har de ju ingenting. Så ju fler författare som syns desto högre status torde författandet få, och i längden vill fler läsa? Så tänker i alla fall jag.

    Min andra tanke är, vad gör egentligen förlagen för att marknadsföra böcker idag? Alldeles för lite, verkar det som. Det är klart att det kan sälja mer böcker om förlaget lyckas få fram en författare som springer på kändisfester och gillar att stå i rampljuset, men det kräver ju att författaren har en stark personlighet eller som sagt gillar att stå i rampljuset. Men att författaren måste göra så stor del av marknadsföringen känns väldigt fel. Förlaget skulle lika gärna kunna ta in en marknadsförare från förlaget i tevesoffan som kan prata om den aktuella boken, eller hyra in en skådespelare som utför högläsning ur boken på olika bibliotek eller kulturella evenemang, istället för författaren. Det är ju boken som ska lyftas fram. Varför inte börja med boktrailers på teve precis som man gör med filmer? Jag har inget förtroende för förlag idag och självpublicerar hellre.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja, på det sättet är det roligt att författaren får mer kredd för sitt arbete, men samtidigt, vad gör förlagen på den fronten idag? Det är ju de som har de verkliga resurserna där, iaf långt mer än en enskild författare. Tror det mesta av marknadsföringsbudgeten läggs på de stora namnen (de som kanske behöver det allra minst eftersom de redan har en trogen läsekrets).
      Men eller hur? Ta in en professionell pratare, någon som inte har samma känslomässiga koppling till boken. Boktrailers finns ju redan även om inte alla gör sådana. Men Jag vet att Eva-Lisa (ovan) brukar göra trailers till sina. 🙂

      Gilla

      Svara
  9. Emma

    Dolda tecken är utgiven på mindre förlag men på traditionellt sett (inte ”betalat” något för utgivning). Jag är ute ganska mkt, mest för att jag tycker det är roligt och för att jag inte vill tacka nej när jag blir inbjuden. Jag gör det naturligtvis under begränsade perioder och under förutsättning att det funkar med familjen. Jag vill dock poängtera att mitt förlag inte ställer några krav alls på att jag måste göra det.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Det låter jättebra, att ha friheten att anpassa själv-marknadsföringen efter vad man vill och har möjlighet till. 🙂 Det låter som om du har hittat en bra balans. Och skönt med exempel på att alla förlag inte kräver detta.

      Gilla

      Svara
  10. Ping: Om hur det är att vara författare idag | Anna Keiler

  11. Ping: Nå ut i bruset | Drömmen om en bok

  12. Drömmen om en bok

    Mycket intressant inlägg och jag håller med i det du skriver 🙂 Blir lite matt av att läsa allt som verkar krävas för att lyckas som författare idag och undrar med fasa vad som kommer förväntas av mig om jag någon gång får kontrakt.
    Självklart vill man nå ut med det man skriver och synas, men inte till vilket pris som helst.
    Tycker också det blir lite fel då det hela mer och mer liknar en popularitetstävling där det man faktiskt har skrivit verkar ha mindre betydelse.

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Katarina Inläggets författare

      Ja så känner jag med, att jag blir matt av hela den här utvecklingen. Tycker även att Liv var inne på något bra i inlägget jag länkade till, att dela in framgång i ekonomisk och konstnärlig sådan.

      Gilla

      Svara
  13. Ping: Erfarna författare som Mentorer? | The Writeful Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s