Ny vecka och genrefunderingar

Så börjar en ny vecka igen och jag har funderat en hel del på mitt manus under helgen.

Den här gången var jag förberedd på att det skulle komma en punkt där jag börjar tvivla, det gör jag alltid runt 1/4-strecket av ett manus, så jag har mest ägnat helgen åt att peppa mig själv till att fortsätta skriva. Jag VET ju att det alltid blir såhär. Har jag klarat mig förbi 30K så släpper det. Alltid!

Igår funderade jag även en del på vad detta skulle klassificeras som för genre. Relationsroman? Chick lit? Det hjälper inte att det verkar finns de recensenter som mer eller mindre drar likhetstecken mellan dessa bägge genrer, och trots att de egentligen är ganska olika kan jag förstå varför det blir så, när ett manus eller en bok ligger någonstans i gränslandet.

En fråga i ett kommentarsfält i författargruppen fick mig att börja fundera. Frågan var ”Är genre så viktigt?”

Ja, det var verkligen en bra fråga. Är den det? Och för vem?

Visst kan jag förstå att många (mig själv inkluderat ibland) vill blanda två eller fler genrer till något eget. Att man inte vill känna sig begränsad till reglerna och konventionerna för en viss genre. Vilket leder till frågan vem genre-etiketerna egentligen är till för? Mitt mest spontana svar är läsaren, inte författaren. Visst kan författaren vara hjälpt av genre med, det ger en form att luta sig mot om och när man behöver det. Och det kan också vara till hjälp när man försöker marknadsföra sin bok sedan.

Men för mig handlar det kanske mest om läsaren. Som ett hjälpmedel för att se till att läsarna hittar rätt i bokdjungeln. Att de hittar just min bok. Och att de får det de förväntar sig. Om man skriver romance är det nog mer eller mindre praxis att det ska sluta lyckligt, (om man inte heter Nicholas Sparks, efter vad jag har förstått, då kan man tydligen göra lite som man vill), annars kommer man få ett koppel av arga och besvikna läsare efter sig.

En annan tråd i gruppen handlade om deckare. Inläggsförfattaren skrev en serie och ville okonventionellt nog inte avslöja mördaren förrän i slutet av serien, varpå någon annan genmälde med ”vad är då poängen med att skriva den?” (Eller läsa den, min tolkning) För det är väl lite så, man läser deckare mycket för att få se rättvisan segra, att få se mördaren åka fast. Det handlar inte om att det måste vara ett happily ever after som någon antydde, utan att berättelsen får någon form av upplösning. Utan det, vad har man då fått ut av läsningen som bokköpare? Samhällskritik, kanske, men räcker det?

Bör författaren anpassa sig efter ”reglerna” som gäller för de olika genrerna? Eller kan och bör man bryta även mot dem, göra lite som man vill och det som storyn kräver? Finns det ett egenvärde i att vara kontroversiell i det här läget?

Det är sånt jag funderar på idag.

Vad tycker ni?

Annonser

12 thoughts on “Ny vecka och genrefunderingar

  1. Eva-Lisa

    Jag håller med dig. Genrer är viktiga, men främst mot läsaren som ska försöka hitta boken denne vill läsa i bokfloden. Sedan kan man ju blanda två genrer, bara det tydligt framgår också, som Du, t ex som är en relationsthriller.
    Hehe, att inte avslöja mördaren tror jag inte är någon bra idé alls. Om jag var ute efter att läsa en deckare och sedan fick jag aldrig reda på hur allt låg till, eller vem mördaren var, skulle jag nog inte läsa mer från den författaren. Det handlar ju om det sk ”läsarkontraktet” och nog för att jag anser att man får bryta mot många regler, bara man känner till dem, men läsarkontraktet bör man nog hålla oavsett 🙂

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Jamen precis! Det är väl det allra viktigaste, att man inte bryter mot det! Annars får man nog inte många läsare i fortsättningen. Det är liksom steget värre än att bryta mot några regler längs vägen 🙂
    Vissa genrekombinationer funkar ju riktigt bra med, som den du nämner som iaf jag tycker var riktigt lyckad. 🙂

    Liked by 1 person

  3. Eva-Lisa

    Precis! Regler kan man ju testa gränserna med eller bryta mot, men att ge läsaren något annat än den förväntade sig att få, är nog dömt att misslyckas. I alla fall om planen är att skriva fler böcker.
    Ja, en del genrekombinationer funkar jättebra! MEN det är nog även viktigt att man inte rör ihop för många också, max två, tror jag 🙂
    ”Du” var riktigt bra! 🙂

    Liked by 1 person

  4. Katarina Inläggets författare

    Ja, precis, men då kanske man ska veta vad man gör och vad det får för effekt. Inte bara göra det för att rebellera eller vara okonventionell. Det måste ha ett syfte och helst ska det väl också göra berättelsen bättre än vad den skulle ha blivit annars.
    Det tycker jag med. Samma med romantik och spänning (lite närbesläktad kombo) Nej, man ska nog akta sig för att röra ihop alltför många olika, det kan nog få motsatt effekt.
    Ja, den var riktigt bra!! 🙂

    Liked by 1 person

  5. Eva-Lisa

    Man måste veta vilka regler man bryter mot och varför, annars är ju risken stor att det blir sämre istället för mer nytänkande. Som du redan är inne på handlar det ju om att bryta mot reglerna på ”rätt sätt” och inte bara bryta mot dem för brytandets skull 🙂

    Liked by 1 person

  6. Sofia Fritzson

    Tycker båda frågorna handlar om att inte göra läsaren besviken, för om en bok marknadsförs som något men är något annat så finns ju risken att den som sökt sig dit blir besviken på boken trots att det kanske är en bra bok, bara inte sådan som man förväntade sig. Likadant med en mördare som inte avslöjas förrän i senare böcker, då tror jag man får skriva en riktigt bra story som ändå känns avslutad och värd att läsa för annars blir det ju bara en transportsträcka!

    Liked by 1 person

  7. Katarina Inläggets författare

    Ja, så ser jag det med. Hur ogärna man än vill det så finns det läsare som prioriterar vissa genrer framför andra. Förväntar man sig något men får något annat kan det fortfarande vara en bra bok, men man kommer ändå känna sig besviken om man förväntade sig att den skulle vara annorlunda.
    Ja, det tror jag kanske är att push ones luck. Även om det är tänkt att läsas som en serie, likt de i teve, så behöver man ju något slags avslut i varje del. Sedan är jag tveksam till om man kan skriva böcker på samma vis som teveserier. Jag tror de som köper och läser böcker har en annan inställning än de som följer en serie på tv. Återigen handlar det om förväntningar.

    Gilla

  8. Katarina Inläggets författare

    Haha, den har jag nog inte läst. Jag har bara en bok av honom och den har jag inte läst ut en. Men jag har hört många prata om detta 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s