Vad offrar jag för skrivandet?

Jag såg inlägget på debutantbloggen och även i författargruppen jag följer och även Emmelie har skrivit om det.

Och jag har funderat på det sedan dess.

Det är lätt att tänka på daglig basis att man skulle kunna göra mer, skriva mer, välja bort internet och så vidare för att skriva.

Men jag tycker att jag redan har gjort en hel del.

  1. jag har inga andra hobbies som slukar mycket av min tid utan har valt att ägna min lediga tid åt just skrivandet.
  2. jag har kastat ut teven och därmed allt engagemang i massjippon som melodifestivalen, Idol, Robinson och övriga dokusåpor.
  3. jag är i grunden ingen partypingla så att välja bort mycket av utelivet och helgfirandet var inte ens speciellt svårt.

Dock tycker jag inte att jag ska behöva sluta surfa eller följa bloggar, forum och sidor jag gillar för att skriva hela tiden istället. Jag behöver ett visst mått av socialt umgänge för att kunna skriva, och för att koppla av mellan skrivpassen och ladda med ny energi. Skulle jag bara grotta ner mig i min egen hjärna och mina egna tankar skulle det jag skrev förmodligen bli mer ensidigt. Istället pratar jag med och lyssnar till personer som är olika mig, drivs av andra saker, tänker annorlunda osv och det bidrar till att skapa mer varierade och unika karaktärer när jag skriver. Det är det som gör att Nina skiljer sig från Maja och Helene, och även Steffi i manus fyra liknar ingen av dem, heller inte Lia som är en av de två huvudpersonerna i manus fem. Faktiskt är alla mina kvinnliga karaktärer ganska olika varandra. Och det påverkas förstås mycket av berättelsen art men även av stimulans utifrån, vilka som bidrar med inspiration när jag skriver böckerna. Visst behöver en författare egentid, tid att bara ägna sig helhjärtat åt sitt manus utan störande inslag, men man behöver också influenser utifrån och kontakt med omvärlden. I alla fall gör jag det och jag tror att det ger texten mer samtidskänsla och aktualitet.

Jag är osäker på om man skriver bättre och viktigare texter för att man prioriterar bort saker, som om kvaliteten skulle stå i relation till hur mycket man avstått. Helt säkert kan hängivenheten och engagemanget och hur pass seriöst man tar skrivandet göra skillnad för kvaliteten på det skrivna, men i slutänden är det dock samma berättelse. Det borde väl inte göra någon skillnad om man skriver ett par timmar per dag eller hela dagen en gång i veckan och prioriterar jobbet, familjen eller annat de andra dagarna?

Hur mycket är ni redo att välja bort för skrivandet, och känner ni att era nuvarande prioriteringar räcker för att skriva den sortens texter ni vill? Skulle de bli bättre om ni fick mer tid, eller skulle skrivandet bara gå snabbare?

Annonser

7 thoughts on “Vad offrar jag för skrivandet?

  1. Eva-Lisa

    Jag började ju skriva för att helt enkelt ha något att göra när vi flyttade hem från USA, så jag kanske är fel person att svara 🙂 Ser det fortfarande som en form av ”tidsfördriv”. Sen har jag ju haft en lång tid när jag alltid var ute på krogen och säkert har många händelser därifrån inspirerat mig, även om jag inte tänker så mycket på det, det kanske är något som händer omedvetet. Däremot märker jag att internet många gånger gör att tiden rinner iväg, tiden som jag tänkt lägga på manuset, så i mitt fall handlar det kanske mer om att jag är extremt ofokuserad om jag har möjlighet att pyssla med annat medan jag skriver hehe.

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Samma här, återupptog skrivandet när jag satt i Milano och inte hade varken internet eller teve att förströ mig med på kvällarna 🙂
    Det där med internet är lite av en fälla, samtidigt ger det mycket inspiration med, det beror kanske på kvaliteten på surfandet hehe.
    Jag har också reagerat på det jag läste att du och någon annan (minns inte vem) var inne på någonstans, att det har blivit svårare med koncentrationen med tiden. Med det första manuset var man mer fokuserad men nu får man verkligen anstränga sig för att inte prokrastinera bort hela skrivtiden 🙂

    Liked by 1 person

  3. Katarina Inläggets författare

    Jag har upplevt precis samma sak!! 🙂 Att förr hade jag ett starkare inre driv som gjorde mig disciplinerad men efter några böcker är det inte lika starkt längre och ibland måste jag verkligen muta mig själv för att sätta mig och skriva. Grejen är att när jag väl kommer igång tycker jag fortfarande det är himla skoj, för det mesta iaf. Jag är väl bara inte i samma fas av ”nyfrälsthet” längre 😉 Lite som kärlek kanske. Efter ett tag avtar den första förälskelsen och övergår till något annat, djupare och mer vardagligt.

    Liked by 1 person

  4. Skriviver

    Jag offrar en hel del för mitt skrivande: sociala saker, andra fritidsintressen och även tid med familjen, plus motion. Jag kanske inte tror att jag skulle skriva bättre rakt av om jag fick mer tid, men jag tror att om min skrivtid var mer obruten och i större sjok (flera timmar om dagen, regelbundet, varje dag) så skulle mina processer kunna fortlöpa utan uppehåll, och då skulle jag nog bli en duktigare skribent snabbare. Dessutom är det klart att som nu när jag har satt upp en deadline, som är ju skrivtiden essentiell. Ju mer tid, desto bättre manus, ju mindre tid, desto sämre.

    Liked by 1 person

  5. Katarina Inläggets författare

    Nej, så är det nog, tror jag med, att ju oftare och mer sammanhängande man skriver och håller skrivhjärnan igång, desto fortare går nog inlärningsprocessen. Så att fördjupa sig under de första åren är nog riktigt bra. 🙂

    Gilla

  6. Ping: Splittrade tankar | det måste kännas på riktigt

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s