Om skrivkramp – och hur du övervinner den

keyboard-909156_1280

Skrivkramp, detta mytomspunna! Det är nästan lite fint att kunna säga ”Jag har skrivkramp” när någon frågar hur det går med skrivandet. Det antyder att man är en kämpande konstnär på ständig jakt efter Den Gudomliga Inspirationen, något som säkert imponerar på alla som inte skriver.

En del drabbas ofta, andra aldrig. Orättvist kan tyckas.

Så här tänkte jag ta upp lite olika förklaringar till varför man kan få skrivkramp med förslag på botemedel.

Först kanske vi kan konstatera att när man säger att man har skrivkramp beror det numera sällan på mogigrafi, ”förr även ofta kallat skrivarsjuka, en typ av arbetsskada som yttrar sig som muskelkramp eller spasmer i hand och fingrar efter långvarigt skrivande med penna” (Källa: Wikipedia) utan snarare på att man av någon anledning (som inte är fysiologisk) inte kan skriva.

Det hjälper inte stort att inbitna hurtbullar försöker peppa med kommentarer som ”skrivkramp existerar egentligen inte” eller ”det sitter bara i huvudet” eller ”He e bar å skriv”. Inte ens Guillous ”Att skriva romaner har inget med inspiration att göra, det är ett nio-till-femjobb”, hur sant det än må vara.

Det går ändå inte.

Så varför får man skrivkramp?

I mitt fall handlar det ofta om tvivel. Något i storyn, eller skrivandet, skaver. Det kan vara en logisk lucka någonstans, tonen känns fel eller karaktärernas agerande känns inte trovärdigt. Och det hjälper inte alls för mig att tänka ”bara kör på, du kan redigera senare.” När jag grips av tvivel kan jag bara inte fortsätta. Det enda som funkar i det läget är att analysera vad det är som känns fel och varför, och fundera på hur jag kan åtgärda det innan jag går vidare. Jag brukar alltid använda anteckningsblock, jag funderar så bra när jag skriver ner det jag tänker, helst för hand, men det kan man ju göra hur som helst. Så det är alltså en orsak:

Tvivel.

En annan orsak kan vara att man känner att man inte riktigt är mogen att skriva den sortens berättelse man tänkt sig. Att man på något vis har

*Brist på kunskaper om skrivandet eller

*Brist på kunskaper om ämnet.

Det andra är lättare avhjälpt än det första. Många tycker research är tråkigt och meningslöst men huj så mycket intressantare och mer mångfacetterade berättelser det blir om man vet vad man skriver om. För att inte tala om att man lär sig saker på vägen. Hemligheten för att göra research rolig tror jag är att skriva om något man är nyfiken på eller intresserad av eller som fascinerar en. Då får researchen dubbel betydelse.

Är det det första alternativet kan man också välja mellan att

*skriva ändå och lära sig det man behöver på vägen. Det kan bli en lång och mödosam resa men är ofta väldigt lärorik.

*skriva andra berättelser, korta och långa, som träning tills man känner att man behärskar det man behöver för att kunna göra sin berättelse rättvisa.

*läsa böcker som liknar det man vill skriva, analysera och försöka absorbera tekniken.

En annan orsak kan vara att man inte vet vad som ska hända härnäst, och det är nog den vanligaste orsaken till skrivkramp för många. Man har börjat på sin berättelse och kört på tills man …kört fast. Och nu vet man inte riktigt vart berättelsen är på väg eller vad som behöver hända för att den ska gå vidare. Så

Brist på idéer

Jag tror att detta är ett tecken på dels bristande förberedelser och dels en bristande insikt om 1. vilken själva storyn (vilket delvis faller under bristande förberedelser) är och 2. hur en roman är uppbyggd.

Även om man inte vill planera sin berättelse måste man ha en förståelse för vad som behövs i en roman och vad en story egentligen är.  Vet man vad storyn är och har mål och konflikt klart för sig blir det mycket lättare att ta reda vad som behöver hända härnäst för att berättelsen ska gå vidare. Och man behöver inte göra en utförlig outline eller synopsis för det även om jag tror det kan vara till stor hjälp i många fall. Det räcker med att man sätter sig ner och tar en funderare. Vad man däremot ska försöka låta bli är nog att fråga andra, på tex Facebook eller i forum, vad som ska hända härnäst i berättelsen. Din berättelse är din och det är omöjligt för andra att visualisera vad du har tänkt dig och vilken slags roman du vill skriva eller vilken slags händelser som passar in i den, både för karaktärerna, för temat och tonen. Förmodligen leder bara alla välmenande tips och idéer till att man blir ännu mer konfunderad och rådvill. Så fall inte för frestelsen att fråga andra, ingen känner din berättelse bättre än du och till syvende och sist måste alla sådana beslut komma från dig, för det är du som får ”leva med” konsekvenserna de får på storyn på lång sikt. Hur en karaktär agerar i en viss situation kan påverka både genre, budskapet och tonen i berättelsen.

En roman är mer än ett visst antal ord och några spännande händelser, och även om man ryser vid omnämnandet av saker som struktur så går det inte att bortse från det faktum att en roman behöver vissa komponenter för att fungera och hänga ihop. Så det kan vara värt att ta reda på lite mer om det om man känner att man behöver det.

Brist på tid

En annan orsak till att det kan vara svårt att vara kreativ kan vara ett allt för hektiskt livsschema där skrivandet kommer sist på listan, och när man väl når den punkten är man alldeles för trött för att orka vara kreativ och påhittig. Detta händer mig i perioder när jag jobbar extra mycket och har det stressigt på jobbet. Då är hjärnan så trött när jag kommer hem att även om jag sätter mig fysiskt vid datorn så är det liksom tomt där uppe.

Det där med att få livspusslet att gå ihop och hitta tid att skriva är nog ett problem som alla har i någon omfattning. Det handlar nog om att göra det bästa av situationen och våga ge skrivandet en prioritet, även om det handlar om en dag i veckan eller en halvtimme varje dag då man fokuserar helt på sin berättelse. Nyckeln är regelbundenhet. Om skrivandet är viktigt för dig och det får dig att må bra är det värt att ge det en plats på priolistan. Man kanske inte behöver följa precis alla de där teveserierna, eller vara fullt lika nitisk med städningen. Släpp alla tankar på att man måste skriva varje dag, som det mässas om i vissa kretsar. Gör det bästa av din rådande situation och se till att kunna arbeta ostört när det väl är skrivtid.  Om det kräver att du lämnar huset och sätter dig i bilen på en öde parkering eller på ett café en timme så kanske det inte är en så dum idé.

Utmattning

När jag skrivit intensivt en längre period kan åtminstone jag känna att orden rinner lite långsammare för att till slut ebba ut helt. Brunnen är tom och de få ord som ändå kommer ut är fadda och tråkiga.

Då är det läge att hämta andan lite och ladda batterierna, läsa en riktigt bra bok och tanka nya ord och intryck. Att läsa någon annans ord brukar alltid fungera för mig när jag känner att mina egna börjar ta slut. Några dagars uppehåll och lite vila och återhämtning kan räcka.

Svårt med koncentrationen

Detta är nog egentligen inte skrivkramp men det kan kännas så. Om allt runt omkring en är kaotiskt kan det vara svårt att fokusera på skrivandet. Här kan man antingen försöka tillämpa tipsen under ”brist på tid” eller acceptera att under vissa perioder i livet är det bättre att helt enkelt fokusera på det som är viktigare än skrivandet. Ingen kan göra allt på en gång men romanen går ingenstans och man kan ta fram den igen när man vill och livet har saktat in lite.

Har ni någonsin haft skrivkramp? Vad berodde det på och hur löste ni det? Berätta gärna nedan.

/Katarina

Annonser

12 thoughts on “Om skrivkramp – och hur du övervinner den

  1. Eva-Lisa

    Bra sammanfattat! 🙂 Jag har perioder när jag inte tycker det är roligt att skriva och då låter jag helt enkelt bli att göra det. Ofta brukar lusten återkomma efter några månaders uppehåll, men vid något tillfälle tror jag det tog ett år 🙂
    Jag kan inte svara på vad det beror på, har försökt analysera det många gånger, men det enda svar jag kommit fram till är att jag fort tröttnar på saker som jag hållit på med en längre tid. Vissa saker har intresset återkommit för och vissa inte. Vi får se hur många gånger intresset för skrivandet återkommer till mig, antar jag 🙂

    Liked by 1 person

  2. Katarina Inläggets författare

    Bra svar. Fick mig att komma på en punkt till: när man skriver trots att man egentligen inte vill eller något man egentligen inte vill. Tycker du gör klokt i att pausa då. Det verkar ju fungera finfint för dig. 😀

    Liked by 1 person

  3. Katarina Inläggets författare

    Nej känns det så ska man nog ta sig en funderare. Okej att det kan kännas svårt och tungt ibland men direkt olust kan knappast vara bra. Jag tror också att det lätt syns i texten om man känner olust för det man skriver. Tror inte du?

    Liked by 1 person

  4. Mia

    Jag har inte själv (ännu) lidit av skrivkramp. Alltså har haft perioder då jag upplevt att nåt i skrivande är jobbigt men vetat att det kommer att lyckas. Däremot har jag en kompis som haft skrivkramp mycket länge nu. Kanske ett eller rentav två år. Inte skrivkramp så att det inte går att skriva, utan att ett visst projekt inte beter sig som det borde. Och det är ju jobbigt, alltså att skriva långt på något och inse att det är fel. Göra om. Och fel igen. Och igen. Skrivkramp kan ju som du beskriver vara på väldigt många sätt och alltid går det inte att lösa ens genom att skriva.

    Liked by 1 person

  5. Katarina Inläggets författare

    Vad bra, det låter ju perfekt.
    Ja det kan bero på så många saker och det måste vara jobbigt när det aldrig ger med sig. Kanske är det bra att lägga just det projektet åt sidan ett tag och fokusera på något annat skrivprojekt en tid?

    Gilla

  6. Eva Karlsson

    Jättebra skrivet! När jag tappar sugen är det oftast, precis som du skriver, något som är fel i texten och då blir inget bättre av att köra på. Alarmet har gått av någon anledning tänker jag. 🙂 Men ibland har jag en svacka i självförtroendet också. Jag kan ha läst en alldeles för bra bok och börjar tänka att så där bra kan jag aldrig bli. Det finns många blindskär i den här branschen.

    Liked by 1 person

  7. Carola

    Att få slut på ord efter en intensiv skrivperiod har jag varit med om, men som du skriver är det bara att fylla på med nytt genom att läsa. Koncentrationen har också varit ett problem den sista tiden när dörren in till mitt skrivrum fungerat som en saloonsdörr i vilda västern. Det är svårt att lära barn med järnvilja vad respekt betyder :p Som tur är blir de större och klokare för varje år som går 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s