Intervju: Eva Ludvigsen

IMG_1039

Eva Debuterade med Lova 2013 på Frank Förlag och under samma år var hon även en av fem debutanter som bloggade på Debutantbloggen.

Du släppte din debutroman Lova 2013 och har sedan dess hunnit ge ut ytterligare tre romaner och medverka i två novellsamlingar, samtidigt som du har både ett dagjobb och en familj som kräver din tid. Vilka är dina bästa tips för att skapa skrivtid i vardagen? 

Jag tror att det absolut bästa tips jag har att ge i för andra skrivsugna är att helt enkelt bestämma sig. Sätta sig ner och göra en tidsplan och strategier som om det vore inför ett maraton eller Vasalopp. Därtill är det viktigt att familjen och vänner är med på tåget för man blir onekligen en del asocial under vissa delar av skrivprocessen. För min del slutade jag städa mitt hus var och varannan dag. Jag fixar inte i trädgården eller putsar mina fönster fyra gånger om år. Ja, jag vet. Jag städade jämt. Och när jag inte gjorde det så läste, tränade eller såg jag på teve. Allt det strök jag när Lova aviserade med sin ankomst. Prioriteringar i mitt liv blev då familjen, dagjobbet och sedan Lova. Det fungerade fint. Visst, jag har knähögt gräs i omgångar och dammråttor under sofforna men jag har också fyra böcker i min bokhylla. Sedan har jag turen som kan skriva precis var som helst. En fullproppad buss, framför Bolibompa eller på en rörig flygplats. Jag har inga startsträckor, ingen speciell skrivplats eller en kaffemugg som inspirerar. Har jag tio minuter så hugger jag dem direkt. Men som sagt, bestämma sig och ta sig själv på allvar är det viktigaste skrivtipsen.

Du hade ju ett minst sagt turbulent debutantår, något som vi fick följa på Debutantbloggen. Vad lärde du dig av det och hur har det påverkat din fortsatta karriär som författare?

Det lärde mig massor och det lärde mig att jag inte är ensam. Ja, det var turbulent men sett så här i backspegeln så vill jag inte ha det ogjort. Jag har definitivt blivit mer luttrad och krass. Innan var jag naiv och blåögd. Det hade inte fungerat i längden. Men framför allt, jag var överväldigad av det stöd och den massiva värme som kom från förlag och författarkollegor då det stod klart att jag och Frank förlag skulle gå åt varsitt håll. Jag trodde att allt var över, att min karriär inte fick sätta fart över huvudet taget, men bokbranschen visade att jag hade fel. Vad glad jag är för det!

Jag vet att många inspireras av dig, för din envishet, din outsinliga optimism och målmedvetenhet. Vem inspirerar dig?

Är det så? Inspirerar jag folk? Det vore ju otroligt roligt och en stor ära i så fall. I mitt liv är det min morfar, mamma och min farmor som med styrka och mod samt vilja att göra något annat, något gott, som är mina givna förebilder. Sorgen efter morfar, som dog 102 år gammal, blev till exempel så stor att jag skrev ”Sonfjällsdeckarna” där han ingår som karaktären morfar. Utan hans inverkan och påverkan hade inte barn runt om i hela Sverige fått ta del av ett flaskpostmysterium som utspelar sig i det vackra landskapet Härjedalen. I vår kommer del två, en spökhistoria.

Vilka författare beundrar du själv och varför?

Jag tvekar lite vid frågan då jag funderar själv på ifall jag beundrar författaren eller människan bakom titeln. Till exempel tycker jag att Camilla Läckberg är på många sätt en förebild med hur hon ser på boken som produkt och lanserar den på bästa sätt men också hur hon får kämpa i hård motvind för att folk tycker att vuxenmobbing är okej. Det är det ju inte! Inte på något sätt. Tycker man inte om hennes böcker är det ju ingen som tvingar dem att läsa dem. Läckberg kämpar på och gör det hon vill och det hon är bra på och uppenbart tycker läsarna att det är bra. Det beundrar jag, envisheten och kämpaglöden.

Jag beundrar också alla debutanter som slåss för sitt skrivande utan att ha kontrakt att luta sig mot. Hur de strävar på, kämpar med gestaltning och grammatik, går på skrivarkurser och funderar på följebrev. Jag blir så otroligt glad varje gång jag läser att en debutant skrivit på ett kontrakt. Från och med jag gick in i den här världen har jag börjat läsa enormt många svenska debutanter, ofta på små förlag, och funnit en mängd pärlor, en bokskatt helt enkelt, som de stora dagstidningar och bloggar helt missar.

Du har ju sagt vid ett tillfälle att du vill prova på att skriva i alla genrer. Är det något du fortfarande står fast vid?

Absolut! Mer är någonsin. Jag har ju gett ut novellantologier, två vuxenromaner, en ungvuxen och en barnbok. Jag har skrivit flertal barnböcker (bilderböcker) och håller så smått på med en faktabok. Varje gång är jag tvungen att tänka målgrupp och ändra mitt skrivsätt. Det är ju det som är hela utmaningen. Att utvecklas, hitta nya vinklar och använda sig av det i alla genrer. Visst, jag bävar för poesi och erotic crime men jag tänker att jag behöver ju inte börja med de böckerna utan låta andra berättelser fylla min vardag först.

Har du gått någon skrivarkurs? Vad var det viktigaste du fick med dig från den?

Mitt skrivande började 31 januari 2011. Så exakt kan jag säga det. För det var då min skrivarkurs på distans började. Kursledare var Lina Arvidsson på Malmö Högskola. Jag minns att jag satt i pyjamas i soffhörnet, höggravid med två barn bredvid mig. Jag minns också att jag tänkte att det här kunde jag ju bara hoppa av när som helst för ingen visste ju att mannen ordnat med denna kurs till mig för att muntra upp stackars frugan som bara var hemma hela dagarna med sjuka barn. Vid uppgift tre sade Lina åt mig att historierna jag bar inom mig var mer än bara en kursuppgift och hon ville läsa mer. Jag skrev mer, med darrande fingrar. Vid kursuppgift fyra sa hon åt mig att hoppa av hela kursen och skriva romanen istället för hon ville läsa. Sex veckor senare var Lova klar och jag åkte in till BB. Så var det verkligen. När jag ett år senare förstod att jag inte visste ett dugg om bokbranschen gick jag en skrivarkurs för Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck som var typ av formen ”nu har du en bok, hur ska den komma ut?”. Klockren kurs! Inte bara det trevliga och informativa inslaget utan för att där träffade jag likasinnade, bland annat Annika Estassy (Norstedts) och Janina Kastevik (Bonnier) som då också drömde om att bli utgivna. Värdefulla skrivarkontakter är guld värd, det säger jag bara!

Vad är det allra bästa med att vara författare för dig?

Oj! Allt, tror jag. Förutom inkomsten, den är rätt värdelös. Jag är glad att jag har kvar mitt dagjobb.

Något jag aldrig kunde föreställa mig när jag begav mig i författarvärlden var mängden nya vänner, livsvänner, jag skulle finna här. De flesta har jag ingen aning om vad de jobbar med i verkligheten men jag har en aning om deras drömmar, deras vackra själar och de har fått ta del av min. Det är en gåva!

Varje dag är jag tacksam för mail som kommer från okända läsare som på olika sätt vill tacka för att mina böcker förgyllt deras vardag. Jag minns speciellt en mamma som satt bredvid sin hjärntumörsopererade dotter och väntade på att hon skulle vakna upp. Istället för att bli galen av oro läste hon Lova och kom bort från verkligheten ett tag. Det gjorde mig otroligt glad. Och sedan fick jag höra att barnen återhämtade sig och har det bra idag och då fällde jag ytterligare en tår. Det är så stort!

Vad vill du ge för råd till den som precis skrivit klart sitt första manus och vill försöka få det utgivet?

Det första rådet kommer helt spontant: Ge aldrig upp!

Har du ett manus du tror stenhårt på ska du självklart också paketera det på bästa sätt. Det betyder lektörsläst och layout enligt förlagets hemsida. Sådant får man inte slarva med. Sedan råder jag till att gå skrivarkurser. Mest för att få tillgång till några likasinnade som man sedan fortsätter att umgås med efter kursen. Läs på om bokbranschen och rör om i grytan, vilket betyder sociala medier på alla sätt möjliga. Här vill jag dock säga hur viktigt det är att man tänker igenom sitt eget varumärke, både när man träffar folk och på sociala medier. Min Lova har fått ett nytt kontrakt, Harper Collins, och kommer ut på skandinaviska marknaden under 2016. Förlaget hittade Lova på min blogg där jag skrev att den var utan kontrakt. Jag tänker också att de läst igenom min blogg, sett hur hårt jag jobbar med marknadsföring själv och att jag är aktiv i mitt skrivande. Allt sådant lönar sig, det är jag övertygad om.

Ja ja, det var flertal råd, staplade på varandra men huvudrådet gäller fortfarande:

Ge aldrig upp!

Jag skriver, alltså finns jag. Gör det du också. ☺

Annonser

18 thoughts on “Intervju: Eva Ludvigsen

  1. Eva-Lisa

    Eva har verkligen haft en bergochdalbana, så roligt att det gick bra till slut!
    Även jag tror att skrivarkurser är ett av de både snabbaste och effektivaste sätten att skaffa sig verktygen att skriva. I alla fall om det är en bra kurs. Dels för att man, som Eva nämner, träffar likasinnade, men även för att man lär sig att ge konstruktiv respons på andras texter och ofta kan jobba med sitt manus med stöd av lektörer eller kunniga lärare 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
  2. Ping: Jag gästbloggar hos The Writeful Blog | Eva Ludvigsen

  3. annahelgesson

    Bra frågor och bra svar. Intressant läsning! 🙂
    På frågan om du inspirerar andra så svarar jag JA! Du är en stor förebild för mig och jag jobbar på att inte jämföra för mycket bara. 😉 Lycka till med allt du har framför dig! KRAM

    Liked by 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s